Har ingen egen erfarenhet med små barn och iller, Min son var ca 15 år när jag fick hem min första iller. Men jag vet ett par vänner som har haft småbarn och iller jätte länge, dom säger alltid att man måste hålla uppsikt över bägge så att inget händer. En 3-åring kan ibland bära i pälsen på djuret, och det gör ont. Hade en valp som såldes till en familj med 2 barn, en på 4 år och en på 2 år. 4-åringen ville bära, och det gjorde hon i pälsen på Kahn. Och han reagerade med att bita, Kahn var vid tillfället ca 4-5 månader gamal, så han var bara valp. Men håller man koll och manar barnet så ser inte jag några problem med att ha iller och småbarn, inte ens nyfödda.

På din fråga om dom luktar, så är det ju så att hanen är den som luktar mest innan han kastreras. Ca 2-4 månder efter en kastrering så luktade inte mina hanar något. Tikens doft är mer blommig tycker jag, och inte lika påtaglig som hanens, men även hennes doft försvinner när man kastrerar henne.

Jag har vana med iller och barn. Så allt du vill veta kan jag svara på. mendet bästa är om du besöker någon som har iller och tar barnet med dig. På det sättet får du se hur barnet reagerar och också hur illrarna luktar.
Här hemma är illrarna barnvana, men framförallt är barnen iller vana. Det mest hänger på hur de vuxna har uppfostrat barnen.
En enda gång har Sanna som 2 åring tagit tag lite hårt i en iller. Illern markerade att det gjorde ont. Jag skällde på Sanna och försvarade illerns markering. förklarade för barnet att det gör ont och därför säger de ifrån med tänderna.
Efter detta har det aldrig hänt att hon har tagit tag för hårt i någon av illrarna.

tack så jätte mycket för era svar .

#1 tack så jätte mycket för lukt förklaringen, trodde det skulle vara så mycket värre, men det kanske det är för folk som inte är vana  vid djurlukt..haha

2# vad skönt att höra. Jag har ju läst så mycket att dom bits, men ville juu veta om det bara var helt oprovocerat, men är det bara i försvar och lek så är det ju nåt heelt annat. Jo, men vet ju tyvärr ingen som har iller. Men ska försöka vara med på träffen i tyresö nästa helg.

Sen tänkte jag bara höra efter om ni har koll på nån uppfödare, finns det i stockholm? men huvudsaken är att ddet är en bra och seriös, så åker ju vart som helst i landet. Skulle va kul om man kunde få kontakt med någon nu mot våren

Jag ska ta en kull, men inte förrän 2010 (om allt går som det ska..). Blivande mamma är min lilla Shanti…

#3: Att gå på träffen i Tyresö låter som ett bra förslag. Du är välkommen hit och träffa mina barn vana illrar med om du vill.

Meh, vem skulle vara så dum så man satt och åkte ääända till norrland (läs älvkarleö) bara för att träffa dig??? *visslar försynt*

Sen måste jag nog säga att det är extremt individuellt tror jag vilka illrar som funkar med barn, på samma sätt som det är med hundar och barn. Vissa illrar skulle jag inte vara rädd för att ha med barn för de är beräkneliga och lugna. Men andra är osäkra och bits lättare.

Sen är det ju även så att det beror på vad det är för sorts barn (dvs hur man själv uppfostrat sitt barn att hantera djur). Har varit med om vissa mindre barn, typ 2-5-åringar som varit jätteduktiga med mina illrar när de hälsat på, men andra blir helt vilda och jagar illern. Illern i sig tycker både det är kul att leka med barnen men kan även bli skräckslagna över barnens vilda sida och att de tex skriker och tjoar. Sen har ju barn sämre kroppsmedvetenhet och kan lätt trampa på illrarna eller snubbla på dem. en iller har nämligen en tendens att alltid stå precis bakom en eller precis framför fötterna, knepigt även för vuxna.

Får själv bäbis i februari och är  knappt orolig alls för hur det kommer gå med mina lugna illrar. är nog mer orolig för vad barnet kan göra med illrarna när det blir större och kan förflytta sig. Man får helt enkelt vara anpassningsbar och vaksam som förälder med illrar tror jag. Vissa perioder kanske man måste ha dem åtskilda.

#6: *lipar* Du till exempel :-)

#7: Ja men visst beror det på individer. Därför jag skrev redan i #2 av barnen här var djurvana och illrarna barnvana :-)
det hänger nästan mer på att barnen ska vara djurvana tycker jag.

Hade min son inte haft nån djurvana så hade iller inte vart aktuellt överhuvudtaget. Men eftersom jag vet hur han är med råttorna. Näst intill ointresserad när dom springer runt o soffan och han kollar på TV. 

Men det bästa sättet att kolla är ju att han får träffa små "monster"..hah

Det bästa skulle ju vara att kunna få tag på en iller från en familj med barn.

Jo, till tyresö vore ju helt perfekt om jag kunde komma, hoppas bara att sonen är frisk då…bara det det hänger på.

Faxlin…hmm..varför måste du bo sååå långt borta :o)

#9: Äsch det är inte långt borta alls. ;-)
Tar ett par timmar med bil och lite längre tid med tåg :-)
Jag räknar med att få valpisar nästa år om det är så att du är ute efter barnvana valpar.