Idag skulle min älskade lilla tös Lina bus blivit 7 år gamal, men tyvärr så fick jag inte ha henne kvar i livet längre. Jag fick avliva henne för ca 5 veckor sedan då hon hade fått cancerknutor i hela kroppen, hon började få svårt att andas så jag valde att avliva henne så hon slapp att lida.

Mina älskade tös var världens snällaste och goaste lilla albinotjej som fanns, hon fick ett par av mina illervänner, som helt var emot albino djur överhuvudtaget, att börja gilla dom, jag tom älska dom. Och dom allra flesta som hon mötte, band hon över till sitt hjärta. Och det var många som grät när jag sa till att hon hade gått till regnbågsbron till sin bror och syster. Dom 3 väntar nu där på att jag ska komma dit och hämta dom och dom andra 3 som har fått före över dit, Dino, Aslan och Lilleman som även dom väntar där på mig.

Sov i ro alla mina bebbar, så kommer jag vad det lider.

Gud såg att jag blev trött.

Gud såg att jag blev trött, och det fanns ingen bot,
så han la sina armar runt mig, och viskade.
Kom till mig.
Med tårfylld blick såg vi på dig, när du gick bort.
Och fast vi älskade dig så innerligt,
så kunde vi inte förmå dig att stanna.
Ditt goda hjärta slutade att slå, 
dina pälsklädda tassar lagda till ro,
Gud krossade våra hjärtan för att bevisa att han bara tar den bästa.

                            Sov i ro mina älsklingar

Mamma
Fotot:// är på en mycket trött och sjuk Lina dagen innan jag avlivade henne, mammas älskking.