Igår hoppade Oliver ut ifrån mitt vardagsrumsfönster ifrån tredje våningen, rätt ner på asvalten.
När jag konstaterat att han inte var kvar i lägenheten, efter att ha lämnat fönstret obevakat i en minut så rusade jag ut. Ollie har då flyttat sig några meter bort från olycksplatsen och grävt runt i en jordhög i väntan på räddning. Chockad och omtumlad bärs Oliver in i lägenheten igen. Att han var helt täckt av lergrus gjorde åsynen än värre och det var svårt att avgöra hur skadad han var. Jag släppte ner honom på golvet med en mus framför sig för att se om hans favoritmat skulle väcka intresse, jovisst. Oliver sprang fram till musen på vingliga, snabba, spagettiben. Jag ringde blå stjärnan och de sa att jag skulle hålla honom under uppsikt och att det inte var någon idé att komma in med honom. Han lumpade runt och letade möss och drack vatten, så jag antog att han troligtvis klarat sig undan fallet med ett skadat bakben och en skadad klospets, vilket är ett temligen bra betyg för någon som dunsat från tredje våningen.

Jag kände mig som världens uslaste husdjursägare igår. Oliver hade varit ivägen precis hela dagen och pockat uppmärksamhet genom att tugga på fötterna, kraffsa på ryggen och mer eller mindre parkera sig själv på mina fötter. Jag hade fräst och motat bort honom flera gånger och han hade glatt tuggat vidare.
När jag lämnade datorn och de öppna fönstret för att sätta in mina färdigjästa bröd i ugnen så följde Ollie med ut i köket, där han inte får vara. Bosses territorium är kök och sovrum. Så jag motade ut Oliver med en stor bit skinka i munnen och stängde dörren. Ställde in bröden i ugnen och gav Bosse lite skinka för att sedan vända tillbaka ut till datorn och vardagsrummet - varpå Oliver passat på att hoppa ut genom fönstret. Det är nästan så man misstänker att det hela var ett självmordsförsök!

Idag har Oliver blivit överröst med kärlek, kel och godsaker. Han haltar mindre idag det skulle inte förvåna mig om han gör det bara för att få lite sympati, illern är gjord utav stål, eller iaf gummi. Men vad glad jag är att han lever! Så idag har det serverats muskebab i massor och alla sover som små änglar, men bäst av allt.. Alla lever!!

Stäng fönstret inatt!