En iller behöver minst 5 Kvm yta så en friggebod är inte för liten.

Okej, men kan den inte tycka det blir lite tråkigt att bara vara i en friggebod ? Vet inte ifall jag får ha den inomhus nämligen.. Men jag kkommer gå ut och gå med den ofta :)

Visst 5 kvm enligt lagen. Själv skulle jag inte vilja sätta en iller i 5 kvm som permanent boende. Om jag var i ditt läge skulle jag nog väntat med iller tills jag hade en egen bostad att bo med illern i. De är så sociala och vill ju va med hela tiden. Iofs.. kanske med flera promenader varje dag och att man spenderar mycket tid med illern, kanske skulle funka bra. Tror "tokage" här inne bor ungefär så med sin illerkille.

#3 hon bor i sin lilla stuga=) så där får cinka vara med hela tiden

Jag bor under sommaren i en bod på 10 kv och det är helt värdelöst för illrarna. Sen har dem en stor utebur som dem kan gå in och utifrån precis när dem vill. Jag har mängder med leksaker i huset och dem har mkt aktivering men utrymmet är alldeles för litet. På tok för litet.

Att ha iller och inte leva med den i vardagen ser jag som grymt. Egentligen gäller det alla djur. Speciellt om det är ensamt och inte har någon artfränd.

En iller är helt underbar om man hittar rätt individ som passar en och om man är kunnig att uppfostra den och vet hur man ska göra. Självklart är alla nybörjare och måste få lära sig. Men en iller som bits och inte går på lådan är inte speciellt rolig och ha och lyckas man inte med uppfostringen så blir ofta människans relation till sin familj eller vänner påverkad på ett negativt sätt.  Många illrar har blivit omplacerade just för att bekantskapskretsen blir mindre och mindre då dem inte vill bli bitna osv.

Jag avråder dig Att skaffa iller om du inte har fullt stöd av dina föräldrar. Du kommer behöva mkt pengastöd om ngt händer.
Tänk också på att en iller ska försäkras och vaccineras.

Det är ju klart att jag skall vara ute i friggan hela tiden.. Men jag får fråga mamma om Varför hon inte vill ha iller … :) [ Frågade förut vad hon trodde det var, Hos sa " En Blandras mellan katt och hund ? " Det var ett sånnt dumt svar att jag inte enns orkade svara >< .. Pappa däremot va närmre, " ett vessel djur eller så antar jag " Deyt var ju lite bättre ;P ]

#6 din mamma har faktiskt helt rätt. Vi illerägare brukar ofta beskriva våra illrar som en blandning mellan en katt och en hund, och en del pajas. Din far har rätt i att illern är släkt med vesslor, men sen är skillnaden milsvidd. Läs på mer om illrar, träffa illrar, och ta framförallt med föräldrarna för att träffa illrar. De är mycket speciellla djur. Och de flesta männsikor tycker antingen illa om dem, eller klarar inte av att leva med dem. Så tänk igenom det hela noga, och lär dig framförallt vad det är för djur det är du vill ha. Illern passa definitnitivt inte alla, långt därifrån

#7 Funderar ju själv på att skaffa några illrar, har hört att många inte tycker om illrar och är lite nyfiken på varför? Eller är det precis som med katter och hundar att det är en smaksak eller finns det något jag har missat? Dom är ju så roliga att titta på och så fruktansvärt söta. Sen kan dom ju vara otroligt jobbiga och envisa också, men det är ju en del av deras charm :)

Vet att jag hade en massa vänner som inte var förtjusta i katter innan dom lärde känna mina djur, nu är det till och med några som har gått från hund till katt. Många har ju fördommar om olika djur som t ex vissa av mina vänner tyckte innan att katter var lömska och man kunde inte ha en relation till en katt som med t ex en hund.

#8 för det första så luktar en iller speciellt. För oss illerägare så luktar det inte äckligt, men de flesta icke illerägare brukar tycka att det gör det. Visst, alla djur luktar, men illern har en annorlunda doft, som faktiskt kan sätta sig i hemmet, och ställa till problem vid evetuell flytt etc. För det andra så är det ytterst få illrar osm blir helt rumsrena, så torka bajs och kiss på konstiga ställen blir en självklarhet. Sedan finns det illrar som aldrig blir helt bitfria, och många har svårt att acceptera att illern inte är ett gosedjur som gör precis det man vill. Sedan kräver de att man lever och bor på ett speciellt sätt, illersäkringen tar ofta över hela ens hem, och man vänjer sig vid att förvara blomkrukor i igentejpade garderober, att leta mobiltelefoner bakom soffan, jaga strumpor tvärsöver hela lägenheten, inte kunna ha prydnadsföremål framme osv förutsatt att man verkligen är en illerägare. Förutom det så bör man vara beredd på att ens bekantskapskrets kan minska, då många är rädda för illrar, många gillar inte lukten etc. Mycket är fördomar, men som nämnt ovan finns en del sanningar. så ja, det finns en del nakdelar, men för den inbitne illerälskaren ser man bara fördelar ;)

#8> Jag tror många besökanden man har är lite rädda för ens husdjur eftersom de inte känner dem eller vet hur de funkar. en iller kan ju vara rätt oberäknelig och biter gärna en rädd besökande om de inte hanterar dem rätt. Jag tror det är därför många är så misstänksamma mot illrar. Det handlar alltså om att för få har illrar i sverige, och att folk vet för lite om dem.

#0> Jag bor under 2-4 veckor på sommaren i en friggebod på runt 10 kvadrat med mina 2 illrar. Säger tyvärr som de andra att jag inte rekommenderar det. Det är lite i trängsta laget, illrarna kan inte springa runt och undersöka direkt och de ligger mest apatiskt och sover hela dagarna. Min ena iller har typ klostrofobi och spenderar istället halva dagarna med att krafsa på ytterdörren eller grinden. Dessutom blir det väldigt instängt därinne och man måste vädra flertalet timmar per dag för att ens stå ut, och då har vi ändå doftkrus därinne och rensar bajs morgon och kväll. Men det räcker lixom inte i ett sånt litet utrumme.

I en friggebod har man knappt ens plats för möbler, mer än en säng och detta är inget roligt för illrarna att springa runt (en iller snokar i alla vrår några ggr per dag).

Däremot har jag bott med 2 illrar i en etta åp 29 kvadrat, och det var en helt annan fråga. Visst, även där blev det snabbt instängt och luktade iller, men där kunde man hålla rent lättare coh illrarna kunde röra sig bättre och springa runt mer. Man kunde även ha fler bajslådor (det luktar mindre om inte lådorna hinner bli så överfulla varje dag). Idag bor jag i hus, och där luktar det knappt iller alls, så ju större du bor destå mindre luktar det och destå mer stimullerade blir illrarna. De kan roa sig själva mer om de bor stort. Tyvärr räcker det inte med en långpromenad nödvändigtvis om dagen för att stimullera en iller som bor för smått.

det finns kanske en anledning för din mamma att vara lite skeptisk. Har ni pratat om att faktiskt alla i familjen måste vara delaktiga i illerns uppfostran? Det räcker oftast inte med att en person uppfostrar illern och sedan är den bitfri- Nej, alla måste sätta sin gräns annars tar dom gärna över ledarrollen i hemmet.

Har ni pratat om illersäkring? det kan vara en stor uppoffring av din mamma att gå med på att möblera om halva huset. Inga soffor, stolar eller andra prylar som illern tar sig upp på närma några fönsterbräden. Dom har en instinkt att gräva och den går inte att vänja dom av vid. Kommer en iller åt så gräver den mer än gärna upp blomkruka efter blomkruka…

Har ni diskuterat toalettträning och rumsrenhet?
Alla i familjen måste vara beredda på att toaletträna illern och ge beröm när den går på låda. många toalådor kommer förmodligen behövas på olika platser i hemmet och många illrar blir tyvärr aldrig helt rumsrena utan det kan hända olyckor på parkettgolv som kan vara svåra att få bort…

Det fungerar att bo med iller på 10kvm. Jag och min kompis är just nu inneboende i ett rum på ca 12kvm, ihop med mina 3 illrar.. Det är lite trångt och illrarna skulle garanterat vilja ha större än så… Har avspärrat rummet med ett galler så att dom hela tiden kan se vad som händer och vi spenderar mycket tid i mitt rum. varje dag är det utepromenad och ofta släpps dom ut en sväng i delar av huset också..
Har jag varit dålig med aktiveringen får vi sota för det under natten…. :)
jag skulle ändå rekomendera att vänta tills iaf både du och föräldrarna träffat en iller i sitt eget hem.
Jag började tjata om iller när jag var 10 år- men är idag tacksam för att mina föräldrar sa nej. Jag köpte min första när jag flyttade hemifrån när jag var 19.

Takc för alla Tips ! :)

#11 Jag känner ingen inärheten som har iller [Bor i kungsbacka. En bit utanför Göteborg. ]

Är det någon som bor i närheten som kan tänka sig låta mig komma och titta ?? :) :) :)

Sen har jag också tänk att jag kan bo i friggan, ha illern där på Natten, och sen på dagen så kan den vara i huset.. Speciellt i mitt rum .. Asså i huset dåå . :)

#13> Tror varken du eller illern kommer orka dagsflytta sådär. Det låter bra i praktiken men kommer bli struligt och inte bli av i praktiken!

Göteborgare finns det flera av här som du säkert kan hälsa på! :-)

Tack, Hur hittar jag dom dåå ? 

men med alla dina saker där inne kanske det blir lite trångt klir det kallt till vintern ..

Men jag tänkte inte ha alla mina grejjer, tänkte ha mitt rum här inne och sova där ute ..

Jag bor i en liten stuga på 12kvm, det funkar finfint för både mig och Cinkajou. På denna yta har jag ett litet badrum och diskbänk och en liten kyl+frys, visst är det lite trångt, men jag spenderar hela dagarna här eftersom jag har allt jag behöver här! Förutom när jag går i skolan då :)

Sover gör jag på loftet dit inte Cinkajou kan komma (trappan/stegen är för brant). Ibland märker jag att han har lite extra spring i benen, då blir det promenader och så :).

Visst är många skeptiska mot att ha iller på en sån liten yta, men kan säga att det funkar finfint för mig och Cinka och vi umgås (iallafall nu på sommarlovet) hela dagarna!

Har även lagt en liten myströja och en filt här på databordet och gjort plats så han kan komma upp till fönsterbrädan och glo ut :).

Det kanske låter litet med 12kvm, men så mycket klättermöjligheter och roligheter som får plats på denna yta så tror jag inte att Cinkajou har det så dåligt ^^.

Synd att du bor så långt bort, annars kunde du fått komma hit och hälsa på mig och Cinka :).

Måste dock hålla med om att du bör ha fullt stöd från dina föräldrar om du ska skaffa iller. Jag betalar själv hans foder, veterinär och allt sånt, men ibland blir det oväntade höga veterinärs kostnader, och då är det bra att du har en förälder som kan hjälpa till! Tro mig, jag har vart med om det :'), tackar att min mamma som stödjer mig och Cinkajou :D

Wouh, nu skrev jag längre än vad jag hade planerat, HAHA! Föressten, på bilden har ni Cato och Kentucky och lite utav mig, HAHA! Passar dom åt Strumpan här på iFokus :), riktiga sötnosar minsann!

Okej, Tack :) Ska prata med mamma.. :)

#18 Hur f*n har du plats med allt det där på 12 kv? Nu vill jag ha bilder!!

tokage, jag vill också se bilder på eran myskoja :D

#20,21 Haha! Kan ta bilder när jag kommer hem från skolan idag :)! Ska passa på medans det ändå är någorlunda nystädat, haha :'D

JAg bodde nyligen på 31kvm, och det märktes på illrarna att det var litet, vi har aldrig bott på minde än 65 kvm innan, så bara den minskningen märkte jag väl. Sen om man vänjer den från början så kanske det är en annan sak..

Mitt råd är att  endera ha föräldrar och övrig familj helt med på att det oxå vill ha en iller, eller att vänta. Det är ju inte som en katt, som eg fixar sig själv och bara en person behöver engagera sig i uppfostran på. Illern kommer försöka bossa runt med hela din familj, varenda person som hälsar på, och inte bara en gång.

Sen lukten, ja även om den inte är inne i huset så kommer lukten att sätta sig i dina kläder, så de kommer känna den även om inte du gör, det händer mig ofta att folk man träffar på affären undrar om jag har vart i ett stall, då de tycker att lukten påminner om häst. Även fastän jag nyss bytt kläder..

Jag vill inte vara negativ, det krävs en hel del och  risken är att man inte själv mår så bra om det inte alls blir sådär som man tänkt sig.

Själv tyckte min mamma att jag var spritt språngande galen, men då hade jag inte så mycket kontakt med henne. Bodde hos pappa när jag skaffade chade, men flyttade av en slump veckan innan jag skulle hämta honom. Han blev sjuk som valp så det blev uppskjutet. Nu idag förstår jag inte hur det skulle gått till att ha honom hos pappa.. Med tanke på utrymme, möblering, uppfostran, lådträning och allt annat..

Det är dock jättebra att du hittat hit =) Här kan du läsa på i massor, och fråga tonvis med frågor, och även få kontakt med folk som har illrar i närheten som du kan hälsa på. Det är värt guld att samla på sig massor med kunskaper innan illern kommer, det kommer du inse sen. Vist går det väl alltid ändå, men det underlättar ofantligt!

Du kanske slipper göra en del av de misstag som jag gjorde med första illern ;)