Det blir bra av sig självt… Melwin fick ett rejält hugg av Denver för ett halvår sedan så det blev en jätteskorpa. Denver hade sina dagar då han alltid hade sårskorpor i nacken. Bara Epona som klarat sig ;)
Brukar badda med lite Klorhexidin.

Är det inflammerat kan det vara bra att göra rent det med riktiga grejer (tex jod), men i övrigt läker det mesta av sig självt. Skulle det vara riktigt stort kan man kanke behöva sy, men det blir ju sällan så stort om det bara är ett bett…

Här har vi liknande problem.
Chaos har ju så förb**at vassa tänder att Marwin ständigt har en skorpa på ryggen.
Men…vet ju inte vad manska göra åt det.
Det ser ju fint ut …men det kan aldrig läka riktigt eftersom de leker så hårt med varandra.

Vet faktiskt inte riktigt vad man kan göra åt saken.
Man vill ju inte hindra dem varje gång de leker med varandra nu när de håller sams.

Någon som har någon idé?

Jag känner mig som värsta sårskorpe-experten ;)

Bada så att sårskorpan mjukas upp. Borsta sen försiktigt med en snäll borste. Var beredd på att göra det här lite och ofta. Det brukar inte vara några problem eftersom i regel så kliar det när det läker och det uppskattas att man pillar lite. Sen tar jag en nästan obefintlig klick av idomin och smörjer in.

Jodopax skulle jag bara använda om det var riktigt riktigt nödvändigt eftersom det påverkar läkningen eftersom det är vävnadsdödande.

#4> Jasså är det vävnadsdödande? Man lär sig något varje dag… men jag håller med, sårrengöringsmedel behövs sällan med illrar, de har så bra läkkött!

okej men då låter de som om ja bara ska låta de va då :)
badade honom igår och ixk bort de mesta av vad som satt i pälsen :)
tack för hjälpen iaf :D