Har som bekant inga illrar kvar här hemma..

Saknar de små pigga liven varje dag. Saknar allt evigt nedputtande från bordet och att trampa på kycklingdelar i köket. Saknar Sigges gos och hans eviga slickande i ansiktet. Saknar Freds (Alvin numer) eviga poppande och jagande av Sigge..

Även fast jag har fullt upp med barn så kan hon inte ersätta dem i mitt hjärta, möjligtvis platsen i mitt knä..

Saknar prommenader med en Sigge som far kors och tvärs överallt på stan. Saknar till och med alla dryga människor och deras frågor om vad det är för djur osv..

Saknar dem så mycket att jag fortfarande inte är redo att träffa dem, framförallt inte Sigge då jag bara har älskat ett djur lika mycket som honom tidigare..

Tur att de bara finns 20 minuters prommenad bort, även fast jag inte hälsat på…