Mycket ledsamt… ingen iller verkar någonsin gå helt säker… …förutom de illrar som flyttar in i mitt hus.

Och mitt hus, erm.. lägenhet

Ja visst är det trist att det inte finns några garantier någonstans. Men anledningarna är olika och det är sådant man inte kan göra något åt.
Men visst, trist är det.

Hit kommer ingen iller som inte får bo kvar i alla fall :-) Så här är de säkra.

Jag tror att dem flesta som skaffar iller (eller andra djur) för det det mesta är övertygade om att dem aldrig skulle kunna omlacera dem. Tyvärr är det ju så att man inte kan förutsäga allt som händer i livet och att man inte har något annat val ibland med tanke på allas bästa. Men visst är det mycket ledsamt, både för djuren och ägaren. :(

Tycker det är rätt lätt att förutse vad som skulle kunna hända i mitt liv. jag kan få barn, jag kan flytta, jag kan splitta med min man, jag kan få nytt jobb, jag kan bli sjuk osv osv. Inget av dessa tror jag är starka nog skäl att jag inte skulle kunna hitta en lösning som gör att jag kan ha kvar mina illrar. Det ska vara "bli sjuk"-biten då.. men då ska jag åxå vara döende…

Ok, en sak till, om jag blev så pass allergisk att jag fick svullna ögon och böldpesten av illrarna mina, då kanske jag skulle kunna tänka om. Men lite nästäppa i resten av livet, som jag har nu stoppar mig inte…

Vad jag menar är itne att peka finger åt de som "ger upp", utan bara att jag har så svårt att förstå hur illern kan ha så lågt värde att de så lätt omplaceras. Ja menar, en hund omplacerar man ju inte lika lättvidnigt då ens livssituation ändas, då hittar man för det mesta en lösning som funkar. hmmm… Nä, det enda jag kan tänka mig är att många ger sig in i illerägandet för unga och därmed inte har tänkt igenom vad det innebär och vad som kan hända i livet. :-S

Jag visste att det skulle bli en sån reaktion av omplacering, jag vet att det inte är personligen riktat mot mig men det känns så.
En anledning varför jag velat så pass länge men det är inte rättvist mot illrarna.

Jag vill inte ha bråk, ni får tänka vad ni vill men ni vet inte hur mitt liv ser ut och vilka orsaker ligger bakom.
Det är lätt att kritisera när man inte sitter på samma situation.

# 6 Förstår om du tar åt dig av inlägget men det verkar inte vara riktat mot dig.

Det kan alltid hända saker som gör att det krävs en omplacering av djuren. Jag tycker det är starkt att kunna ta steget och omplacera för djurens bästa.

#6: Försök att inte ta åt dig. Som jag skrev i denna tråd. Det är trist, men ingen vet vad som ligger bakom.
Och jag tror inte det var meningen att du skulle ta åt dig, elelr att det var riktat mot dig. Utan jag tog det i alla fall som en tråd riktad överlag angående omplaceringar.
Så även om det är svårt, försök att inte ta åt dig.

Mvh Åsa

#1 Och de som flyttar in i mitt =) Alla djur som flyttar in i mitt faktiskt… och de som föds här också… en gång sålde jag 2 musungar till min kompis, men jag köpte tillbaka dem sedan ;)

#6 Förlåt att jag skrev tråden i samma veva som du skrev din, men det var inte dig jag tänkte på när jag skrev den. Jag vet minst 3 som jag har sett som illermänniskor för livet, som har omplacerat sina nu

Jag har jättesvårt att förstå när folk säger att de aaaaldrig skulle omplacera. Jag tror det kan hända saker för alla som gör att man tvingas omplacera/alt avliva då. Tex om man får barn och barnet blir väldigt allergiskt eller dyl. Att man exprimenterar med sin egen allergi är en sak men jag hoppas ingen är så dum att den exprimenterar med sina barn som exempel.

Jag tycker de som vågar erkänna att tyvärr mina djur får just nu inte den omvårdnad de behöver av mig är stark. Jag tror det är ett väldigt svårt steg att ta att inse det.

Mina djur skall inte omplaceras alls,men jag kan inte lova att det aldrig någonsinn skulle kunna hända,tex vid allergi eller att jag skadar mig såpass att jag inte kan sköta om dem.

#11> Visst är ens svårt allergiska barn en orsak, men jag tror ärligt talat inte att nån (kan ha fel) har haft just en sån anledning, under de 2 år jag sett omplaceringsannonser. Vissa har haft barn som anledning, men mer som en luddig anledning att de tror att det inte kommer funka, inte att de testat.

#6> Mina kommentarer var inte heller alls riktade till dig. Förstår att det måste vara hemst att behöva ompalacera dina älsklingar och jag dömer dig verkligen inte. Du har säkert dina anledningar, och de behöver vi inte ta del av. *snäll kram* Men som tessan säger så är det faktiskt chockerande många "riktiga" illerägare som just nu ger upp sina illrar och det är ju grymt sorgligt. Har under den tid jag varit aktiv på detta forum många ggr velat starta en sån här tråd när jag förfärats över alla ompalaceringannonser, men en sån här tråd är ändå lite känslig, så någon alltid tar åt sig. Men det betyder ändå inte att ämnet är mycklet viktigt att kanske ventilera, både för de som omplacerat och de som inte gjort det.

Faktum är ju att omplaceringar i illervärlden är ett grymt problem. Hur många procent av illrarna i sverige har inte blivit omplacerade någon gång under sitt liv? Hur ska man råda bot på detta problem när inte ens de som man tror är inbitna illermännskor behåller sina illrar? (åter igen inget personligt mot dig) Världen är rätt förvånande…

#11: Om mina barn vart dunder allergiska så skulle jag försöka hitta andra möjligheter att ha mina illrar kvar faktiskt. Men skulle det inte gå så självklart går mina tvåbenta barn först.
Men nu har jag så illergalna barn att de själva antagligen skulle välja en allergi tablett istället för att ta bort illrarna.
Ärligt talat, hur gör de som har barn som blir pollen allergiska? Låser in ungarna ett halvår per taget eller? Det finns lösningar på det mesta som ajg ser det i mitt liv. Således kan jag säga att mina illrar är här för att stanna.
Med det säger jag inte att jag förstår om alla inte lever i samma situation som mig och kan ordna det på samma sätt. Alla har olika förutsättningar och olika liv.

Stina omplacerades eftersom tjejen som köpt henne nog inte var särskilt beredd på all tid som de tar. Hon jobbade mycket och var aldrig hemma, tråkigt tråkigt men bra för mig.

Absolut enda anledningen till att jag skulle omplacera är om jag skulle vara döende så att illrarna aldrig behöver känna sig eftersatta. Jag skulle lägga ner mitt liv på att finna ett nytt bra hem!

Jag förstår alla reaktioner som har blivit då väldigt många av den illergeneration som jag tillhör omplacerar sina djur nu men väljer att behålla sin katt,hund eller är tom i planeringsstadiumet av att utöka familjen MEN illrarna ska bort.

Det som jag blir mest förvånad över är "hur snabbt" dem måste ifrån sina hem? Dessa illerägare vet hur svårt det är att finna bra hem och somliga av dem har varit engagerade och själv hjälpt till med omplaceringar. Men helt plöstligt ska illrarna väck.

Jag står på den sidan som anser att får djuren det bättre ngn annanstanns så är det där dem ska vara.  Men moralen bakom djurägandet kommer jag alltid att ifrågasätta..

Appropå omplaceringar, ingen som tröttnat på sin iller i Norrorts trakten å släppt ut den? Alternativt haft en rymling? Hörde av en gammal arbetskompis att dom hade hittat en busing på Coop Forum, gnagandes på en potatis!!!!

Jag gissar att illrar är lite smalare och därför blir det en större grej att omplacera.

Jag vill ta exempel, när min mans föräldrar inte kunde ha kvar sin hund så tog hans moster glatt över hunden som trivs och mår bra där nu. Och min egen mormor har tagit hand om en "skilsmässohund" från ett av sina barn. Det jag menar är att hundar finns det fler som vet hur man sköter och som klarar av att ta över, därför kanske inte det syns lika tydligt i statistiken, eftersom man inte behöver fråga "allmänheten", en iller kanske iinte det är lika lätt att hitta en nära anhörig som kan ta hand om.

Jag spekulerar bara nu och vet ingenting, det var bara en tanke…

#16: Usch då. Hoppas den stackaren hittar hem igen.

Mina stannar för gott i varje fall… Hellre får kärringen flytta, hahahah ;)

Jag är så jätte lycklig över att mina bebisar kom hem :) jag skulle aldrig göra mej av med dom ,, händer det mej nåt får nån ha dom på foder ett kort tag isf .

Ang illern på coop vart finns den nu ?

Behöver den hem så kan den flytta till mej .

Jag flyttar snart ner till östergötland mitt i ingenstanns där ska jag o min familje leva i symbios med våra djur så där finns det platts för mååånga illrar *S*

Kan man ha flera hanar i hop?

#20 vart i östergötland mitt i ingenstans?

Jag tycker det är upp till en själv att avgöra om man kan ha kvar sina illrar eller inte, om inte för en själv så för illrarnas skull, det är bättre att hitta ett bra hem åt dem än att ha kvar dem i ett hem där de inte får vad de förtjänar och behöver. Fast det är klart det är tråkigt..

#20 Missuppfattade jag nåt från din tidigare tråd? Hade du inte blivit av med en hona en hane och såjhade honans ungar dött? Och sedan fick du hem hanen tilltufsad och honan död? Låter konstigt att du ärlycklig att fått hem dem om en av dem var död? Eller missade jag nåt i din tidigare diskussion?

Kul att du skall flytta från det där stället iaf, verkade inte vara ett bra ställe att bopå efter allt som hänt!

Det är verkligen mycket om trådar kring omplaceringar, alla verkar ha ont i själen för att folk omplacerar sina djur, till vilken kostnad egentligen skall man gå och säga att de är sorgligt etc att folk omplacerar sina djur?!

Finns de en god orsak så är de ju för djurets bästa. Inget illa menat alls mot dessa trådar, men tycker att de har blivigt en massa skriverier om just de som omplacerar djur varesig om de är iller eller annat djur.

vill som sagt inte verka sur, grinig eller nått…

Det är skillnad på omplacering och omplacering..

Att omplacera för djurets bästa är en sak men att omplacera för att djuret är obekvämt, man har tröttnat osv är en helt annan sak. Men har man tröttnat på djuret så har det med all säkerhet det bättre någon annanstans iaf.

#25 visst är de två olika uppfattningar av omplacera och omplacera, men man kan tröttna på ett djur av flera olika orsaker också, så de är också en tolkningsfråga! kan vara på både gott och ont.

Jag vill bara kommentera att jag inte tror att det är lätt för någon, oavsett om det gäller en hund, iller eller guppy, att ompalcera. Älskar man djuret gör man det, men ibland kan det faktiskt vara till djurets fördel att omplaceras. Jag kan bara ta Milton som exempel. Jag hade inte kunskapen som krävdes för en iller av hans" kaliber" och kände därför att jag inte kunde uppfostra honom ordentligt. Inte snällt att ha ett djur man övar på helelr. Man sabbar ett djur lättare än man tror.. Det var inte ett lätt beslut att omplacera honom, jag grät i flera dagar efter det och jag kan fortfarande sakna honom. .  Men, jag vet att han har det bra nu och att han får det liv han förtjänar. .

Så ni som säger att folk ompladcerar "för lätt" . .  tänk er för,

Jag vill inte att denna tråden ska tas som att folk klagar på de som omplacerar.
Det var inte trådens syfte.
Jag ville bara berätta att jag tyckte det var ledsamt att folk ska behöva skiljas från sina älsklingar av olika anledningar som de säkert helst skulle slippa.

#28 bra att du berättar tanken som du egentligen hade med tråden då de inte är så lätt för någon alla ggr att kanske tolka de som trådskaparen egentligen menade.

Har inget emot att de kan bli diskusion kring detta heller så sätt, även om man kan känna sig träffad ibland vilket jag redan har påpekat i en annan tråd, men nu när jag förstår din tanke kring de hela så var de ju en misstolkning från min sida ang vad syftet och meningen var med tråden från början.

Fast läser man huvudinlägget igen så ser man att det bara står att jag tycker det är ledsamt :P Jag klagar inte på att folk omplacerar, jag tycker bara det är tråkigt.

#30 jo visst ser jag att du har skrivigt att de är ledsamt, men som sagt tolkningsfråga ;)