gå ut och gå med dem i koppel tillsammans, dte kanske kan funka. Tror att någon till och med la ner sina bråkmånsar i badkaret en gång, och efter det vart dem smas ;)

Jag väntade bra mycket längre än en vecka innan jag släppte ihop mina hanar med andra. Detta då de inte blir av med horminerna på en gång.
Sedan är promenader på annan mark bra för dem.
Badkaret kan ocks fungera. Och lite kan de slåss. Du ser om det blir ordentliga sår, då är det dags att skila dem åt. Annars måste de få bråka och bestämma rangen med.

precis, skulle dt bli sår och du ser det så kanske du ska sära på dem. men blir dem bara lite våta i nacken så är det en annan femma. Men håller dem varandra hårt i nacken och vägrar släppa så kanske ni ska testa er på en promenad.

Det finns en massa trådar om ihopvänjningsmetoder. Jag har bla skrivit i flera och startat några. hmmm…

Jag brukade ha sessioner flera ggr/dag då jag hade båda illrarna i knät, lät dem lukta på varandras bakar, medans den andres huvud var bortvänt. Självklart höll jag i dem båda med varsin hand så att de inte hoppade på. Ju duktigar de blev, destå högre upp på kroppen fick de lukta, och destå mer fick de se varann samtidigt.

men jag är för mesig för att se odm slåss :p finns det ingen uppsalabo som kan komma över och bedömma hur hårt dom slåss?! :p

Det där med att sniffar på bakar och sånt har även låtit dom göra.

Aja, jag får väl bita ihop och se hur det går, får väl även ge han längre tid innan dom får träffas. Tack för tipsen

#5 om det blir blodsvite, eller om de bajsar på sig är det läge att sära på dem en stund

Slagsmålen brukar se rätt allvarliga ut, men så länge de "bara" rullar runt och brottas, biter varann i nackarna utan att det blöder så är det ingen större fara. Däremot brukar inte jag låta dem slåss alltför länge, när mina illrar var osams. Såg jag att de blev låsta och inte kunde smita vidare så brukade jag ta istär dem. Det mesta av slagsmålen brukade annars vara vilda jakter, lite brottningsmatch, sen jakt igen…

Sen brukar de få lite små sårskorpor i nacken, men de läker på några dagar och behöver inte behandlas såvidare de inte är större…

Annar skulle jag säga, håll dem särade när du inte är hemma, och ihop när du har uppsikt. Kidnappa dem när de tex sover och ha båda sovandes i knäet.. efter ett tag blir de vana vid att vara nära varann utan att slåss…

Hos mig slutade de slåss den dagen den rädda illern slutade vara rädd och slutade smita när han såg bråkstaken. Den dagen blev det inte längre kul att jaga den rädda illern längre. Samma dag blev de vänner och sov ihopslingrade. Det tog för mig 4-5 månader att komma till det stadiet, men det var det värt, för nu älskar de varann och håller ihop i vått och torrt. Man kan inte tro hur dét en gång var…