För två år sedan så bestämde sig Iris för att flyta ut till de andra då valparna var ca 4,5 veckor. Hon tog sig ut via hyllor, tvn dem och en satans massa vilja. Jag fick panik då jag kom hem. Valparna var borta. Hittade dem bakom soffan tillsammans med Skitos som agerade lekfarbror. Efter det lät jag dem vara, men det kommer jga nog inte göra nu. Låter dem vara med de andra från att det känns bra helt enkel. Men de kommer att få vara med de andra sista tiden.

Min Dweia går inte ihop med de andra illrarna ännu. Innan dräktigheten (och under) var hon livrädd för de andra. Nu efter att hon fått valpar är hon rabiat. när hon får komma ut ur hagen, söker hon upp de andra illrarna och försöker döda dem. Däremot har alla mina vuxna, utom buffy, fått hälsa på valparna. Valparna buffar på illern, och verkar tycka det e helt ok. Rickie och stitch bryr sig inte om dem, de ids knappt smiffa på dem, medans molle älskar dem, och tar snabbt över mamma rollen. Ludde visar lite pappa tendenser och slickar på dem, men när han försöker bära iväg dem sätter jag stopp.

Dweia har aldrig visat tecken på att bry sig när valparna kommer tillbaka, trots att de luktar annan iller. hon tar hand om dem som vanligt

ju äldre de blir kommer de att få träffa de andra illrarna jag litar på mer och mer, just för att de skall lära sig att umgås med andra illrar, när de flyttar till nya hem där det kasnke finns fler illrar. Att bara umgås med mamma och syskon ger inte samma "sociala kompetens" valparna sätter ju rang sinsemellan, och får de inte träffa andra illrar innan de flyttar, kan de komma till det nya hemmet och automatiskt tro att de är högst i rang, och introduktion med andra ilrar i hemmet kan bli svårare,

Tack för svaren. Satt och funderade på frågan halva natten igår tror jag,så jag kände mig tvungen att fråga till sist

#2 Ja det låter logiskt att valparna får det lättare med introduktionen med illrar i nya hemmet om de fått träffa andra vuxna illrar innan. Bla verkade min egen valp vara helt nollställd vad gällande illerkommunikation när hon kom hit och fick träffa de andra,hon hoppade på dem och bet och slet i dem helt hysterisik och verkade både glad samtidigt som hon verkade vilja vara den som bestämmde.Känns som att det kunnat gått smärtfriare om hon förstått "illerkommunikationen" lite bättre.

Jag har haft valpar en gång/år sedan 02, och jag har låtit mina vuxna illrar träffa dem redan vid ca 3-4 veckors ålder. Och det har alltid gått jätte bra, hade Lilleman och Lina som var väldig duktiga med att passa valpar (har nu bara Lina kvar). De båda var inne hos Linas syster Ronja och hennes valpar redan från början, så snar som Ronja började vara ifrån sina valpar vid 2-3 veckors ålder. Så hoppad Lina och Lilleman över till dem och passade valparna och lekte med dem. Och jag kommer även i år att låta mina vuxna illrar vara med från början. När valparna är ca 5-6 veckor så får de vara ute i mitt sovrum tillsammans med de vuxna, så de måste vänjas vid valparna från tidig ålder.

På fotot är mamma Tiffanie (som står upp mot buren) moster Agnez (med svansen i vädret) och 3 av Tiffanies 5 valpar.