Valpar är lättast att få keliga… men det går även med vuxna. Litet mått av "tvångskel" kan det gå åt för att de ska lugna ner sig och inse att det faktiskt är skönt med lite massage eller kli. Det gäller att visa att de inte får gå ner precis när det passar dem, även om man kanske bara tar upp dem för kel fem minuter eller så… Håll under frambenen med hennes rumpa i ditt knä och hennes huvud pekande bort från dig. Klappa ganska rejält över ögonen och bakåt ner över nacken, det brukar leda till att de gäspar och myser ihop sig lite efter en stund… Så småningom ligger hon nog kvar en stund för lite kel. Ofta och små stunder är nog vägen att gå. massage i nacken och kli på undersidan av bakbenen brukar va poppis.

Du har en bra idé med köttinvänjningen.. Ta bort maten ett dygn, och sen ger du torrfoder blandat med ex mald kyckling, då är det rätt sannolikt att hon äter, det gäller att de får smak på det och inser att det är mat. Men äter hon inte på max kanske 36h får du ge henne torrfoder.

Lycka till!

Hej hej! :)

Det krävs mkt tid och tålamod för att få en bästa kompis.
Att illrar bits under täcket är väldigt vanligt och jag kan nog svära på att varje illerägare någon gång har varit med om det ;) Min älskade Lucifer bets min systers dåvarande pojkvän i pungen en gång! Den du - Din tös kanske är rätt vänlig ändå ;)

Jag skulle trötta ut henne, gå på prommenader och aktivera henne så att hon blir trött. Och sen sno henne när hon är trötter och tvångskela lite. Många illrar kan streta emot lite, men innerst inne så har dem ett svagt hjärta för kel och mys. Det är jag övertygad om.

Hur aktiverar du henne? Rör är illerns bästa vänn, förutom toalettborsten och avloppet ;)

Biter hon för hårt när ni leker så säg aj, fy eller nej med skarp ton. Att höja rösten räcker ibland för illrar som blir allt för uppspelade vid lek. Men biter hon så att det blöder så är det ett annat kapitel.

När det kommer till maten så är det inte hela världen att ge torrfoder så länge det är till för iller eller är ett bra kattfoder. Det är trots allt smidigt att alltid ha mat och vatten framme. Men självklart är Barf ett alternativ om man har tid, lust och kunskapen. Prova att ge henne äggula och se vad hon tycker om det. Men max 1 per vecka :) Vad ger du för torrfoder?

Hoppas det var lite till hjälp iallfall :)

Angående med att hon smyger som en haj under täcket.. Det gjorde vår illerkille med .. Tills vi flyttade… det är samma säng- men här har den fått en annan innebörd för honom.. Nu vill han komma upp i sängen för att mysa- eller sova i mitt knäväck.  Vi flyttade för lite mer än en månad sen och han är snart 8 månader.

Han är "tränad" på att ligga stilla i mitt, eller husses knä- när vi reser.. Jag åker mycket tåg med honom, då vet han att han ska ligga stilla- och han finner sig i det. Jag tror det är det som har gjort att övergången till att ligga och mysa i soffan till en film blivit enklare- men det är bara min teori..

att klappa utan att hålla fast går inte(kommer man med handen uppifrån vänder han sig på rygg och leker som en kattunge med den), men tvångskela och klia samtidigt ser han ut att njuta av.. då försöker han inte ens komma undan..

Mina honor tog det många år att få kelia. I princip var de bara keliga när det pasasde dem, tex när man gick på promenad och de inte ville gå länge. Då kunde de sitta innanför jackan och kela ett tag.

Mina hanar har jag tagit som omplaceringar och de var lättare att få keliga. Stiffler tog det ugnefär ett halvår för att göra honom liet keligare, men det går bara när han är trött…

Hejsan! Låter som min Aviendha upp i dagen! =) Hon hade aldrig tid att vara still i famnen, ne det skulle springas och lekas hela tiden. Vid ett års ålder dog min första iller, och då blev hon helt förbytt. Slutade leka, åt knappt bara sov vad ag än gjorde.

Vi köpte en till iller för hennes skull, och efter ett tag kom hon igång igen, så nu är hon samma gamla iller, förutom att hon stundvis kan vara i famnen ^^

Vissa är inte lika keliga som andra, men vem vill inte ha en "knä-iller"? Det är väl som med folk, vissa har mer behov an närhet än andra..

Sen de där med "hajen" Det har ag inte lyckats väna någon av de mina av med, men de kan bero på att ag är fruktansväryt kitlig med, så mina får inte vara i sängen när ag sover..