Ringde till en annan veterinär, som gav henne en tid om typ en vecka. Dom lät aningen klokare och sa att hon löper så länge hon inte tas ur löp. Om man kan säga så..
Jag antar att det är så som dom säger på detta stället va? Låter iaf som ngt jag skulle ha läst..

Kan tilläggas att det första stället som ville vi skulle vänta var Djurkliniken i Gammelstan eller vad dom heter, och det andra ligger i Öjebyn.

Skönt att du hittade en vetrinär som gör det, personligen tycker jag att kastration är bäst när honan har kommit i brunst då dom inte kan missa allt som ska bort. Annars om man gör det innan honan kommit i brunst så finns det risk att dom missar och då måste dom söva och öppna upp igen och det känns lite onödigt och riskabelt att söva ner illern två omgångar så nära inpå.

Själv ska jag in imorn (onsdag) med Saffi och kastrera henne också.

Jo, jag håller med, det känns som lite onödigt om man skulle ha den oturen att glömma något kvar. Även om inget av alternativen är helt fritt från risker..

Skönt att få kastreringen "överstökad"..  :)

Jamen precis. Som tur va gjorde min vetrinär här båda, alltså så man fick bestämma själv då hon gjorde vilket av dem. Den kunnigaste på den vetrinärmottagningen dessutom=).

#0 Det är lite 'pest och kolera' i valet att kastrera i brunst eller ej. En hona som är i brunst, kan man ta ur brunsten med p-spruta, steril hane eller manuell penetrering (görs lämpligast av veterinär)

När honan inte är i brunst, är 'paketet' som ska plockas ut mindre och lite svårare att se, men i gengäld är risken att honan skulle dö av blodförlust mindre.

En brunstig hona blöder alltid mer under Op. och risken för att honan dör av blodförlust är därför större.

En annan fördel med att kastrera när honan (även hanen) inte är i brunst, är att hormonbalansen i kroppen inte påverkas lika mycket och omställningen inte blir lika 'jobbig' för illerns kropp.

Sedan vet man inte om den rubbning i hormonbalansen, som en kastrering under brunsten innebär, kan vara en av flera orsaker till binjureproblem senare i livet.

MVH
Ammi