beklagar sorgen men kortet på henne va fint. tröst kramar

Beklagar…

#1 tack.. Trodde inte att jag skulle bli så ledsen då jag inte knöt de band till henne som jag gjorde med Thea.. Gav precis Ztikkan en delad vindruva och hon fick anstränga sig för att ta den.. Stackars lilla varelse… Sitter och gråter floder och vill bara att sambon ska gå iväg med henne till vetrinären nu så honslipper lida…

Bilden visar Ztikkan med råttan Tjoffsan som vi omplacerade med två andra råttor.

#1 ja det är lättare att få band med ett djur än vad man tror tyvärr. har själv haft 30 tamråttor och en av dom fick detta rossel men jag hann inte till vetten för det var flera mil dit och jag var ensammen hemma och ingen kunde köra mig så jag försökte lindra för henne tills jag hittade någon med bil, men det hela slutade med att jag själv fick avsluta hennes liv snabbt och smidigt tyvärr hellre det än att hon skulle lida.

#4 låter verkligenhämst att inte kunna ta sig till vetrinären.. Han i flera dagar sedna vi fick tiden gått och tittat på Ztikkan och har flera gånger trott att hon hade somnat in.. Men det hade hon inte.. Vill verkligen inte se den dagen då det är dags för illrarna… Nej, jag ska nog inte ha djur som blir sjuka så lätt… Får nog köpa en hund, de blir inte sjuka lika lätt som illrar och råttor… *snyft*

#4 nej det var inge kul alls. tror hundar kan bli det lika lätt som illrar tyvärr. och det är naturens gång tyvärr. och att hon klarat sig så länge är bevis på att hon är en kämpe=)

#5 hundar som mamma och pappa har haft hat larat sig förutom en som fick canser. Och mamma har haft många hundar. Blir nog en papillon eller hur det nu stavas, om några år när illrarna kommer till illerhimmlen

#7 hehe ja dom är söta. men inan det är klart så sitter du där med nya illrar iaf det lovar jag dig=)

Det värsta som finns är när ens nära och kära lider.

Det blir aldrig lättare känslomässigt att ta med dem till veterinären men det är den finaste gåvan man kan ge dem om de lider obotligt.

#9 finns inget värre…

Det är nog det.. Men aldrig roligt.. Jag grät sönder mig sist hos vetrinären så jag följer inte med den här gången.. Får sitta hemma och gråta sönder mig.. Inte lika jobbigt om man slipper se när vetrinäern gör "det".. Usch, nu vill jag nästan lämna bort illrarna så jag slipper se dem bli sjuka och sedan avliva dem…

# 10 Så känner jag varje gång jag måste avliva ett djur.

Men tänk så här istället att du ger illrarna ett fint liv och det är en naturlig del av livet att dö. Du ger dem ett bra liv och ni får fina minnen för att sedan avsluta deras liv och låta dem slippa plågas.

Tillåt dig själv att sörja! Det är jätteviktigt att få sörja så gråt, skrik, vagga dig, ät choklad..

Nu har sambom åkt iväg med henne.. Hejdå Ztikkan..

Usch, vad trist att hon inte blir äldra=(
Är så många råttor och andra djur idag som blir sjuka tidigt.

*tröstkramar från hela gänget hos mig*

Tröste kramat till dig, vet hur det känns att mista sina vänner. Hade själv råttor innan jag köpte min första iller, hade 5 hanar och 6 honor varav 2 var rexar. Min äldsta råttis blev nästan 3 år, det felade bara några veckor, men än idag så träffar jag ättlingar till honom när vi är ute på olika träffar och möten. Poppe hette han och var en Berscher (tror jag det stavas??).

beklagar sorgen. Det är aldrig lätt att låta dem gå. *tröstkramar*