Jag har också tänkt så men gör inte det längre. Jag vill ha ett liv där jag kan känna mig nöjd med mig själv, det är allt jag önskar. Vad vill du med ditt liv? Du måste väl ha några drömmar? Det känns lite som om jag är hopplös och inte kommer att bidra med mycket till världen men varför ska man göra det? Jag vill bara att dom i min omgivning ska vara…nöjda med mig om man säger så.

Det är ju otroligt många som säger det här men du måste själv komma på anledningen till varför du lever. Jag känner att anledningen för att jag lever är att jag får vara med dom runt omkring mig. Jag vill inte göra dom så otroligt besvikna och ledsna genom att försvinna. Jag vill inte lämna dom trots att jag är så blyg att jag knappt kan hålla en långvarig konversation ens med någon i min familj.

Jag vill tro att jag kan förändras och få det bättre, det är en del sidor av mig som jag inte riktigt accepterar ännu men jag tror jag kommer göra det så småningom. Du kanske gör detsamma? Ge inte upp!! Det FINNS en anledning för att leva. Men du måste hitta den själv…

Hoppas verkligen att jag var till någon hjälp, fler här kan säkert övertyga dig om att det är värt att leva fasten det förstås är jobbigt. Det vore inte roligt att leva om allting vore så lätt hela tiden. Jag tror dessutom att dina illrar behöver just dig och självklart din familj

Min pojkvän gjorde slut, sen slutade han prata med mig, sen bytte han nummer…
Alla jag förväntas känna ska på fest ikväll och jag är inte bjuden, jag frågar hon som ska ha festen om jag får komma men jag får inte… jag sitter här på min stol dag ut och dag in och ingen vill prata med mig så jag har fan inget att leva för…

#2 varför får du inte komma?

ingen aning, men jag fick inte komma på hennes fest förra året hon fyllde år heller, så slutade jag prata med henne helt i 3 månader sådär, och hon fortsatte skriva och undra varför jag inte svarade, tillslut sa jag som det var, att jag var sur för jag inte fick komma fast jag bönade och bad på mina bara knän om att få komma, för jag var lika ensam då som jag är nu… och vi löste väl allt, hon har varit hos mig på flera fester efter det och i sommras följde jag henne från lundegård till borgholm… det är väl nån mil, sen cyklade jag hem ensam, bara för jag är snäll… men nu… nej nu får jag inte komma…

vet inte om det beror på avundssjuka…
hon var intresserad av en kille som jag var kompis med, men han ville inte veta av henne, och så skrev hon till mig varje gång han var här och kollade film… sen nydligen blev hon intresserad av en annan kille jag också var kompis med, men han ville inte heller veta av henne, men mig vill han minsann vara kompis med… (och jag känner honom knappt, så jag är ensam trotts detta)

Har du inga vänner då? Jag förstår inte så jätteväl hur du känner då jag bara blivit sviken av en kille en gång, men det var inte så allvarligt från början ändå. Jag vill verkligen inte bli tillsammans med någon, jag vill vara själv och det känns dessutom läskigt att närma sig någon…så därför kan jag väl inte ge dig råd angående det iallafall…

Men hur har du det annars i livet då? Jobb? Lägenhet? Någon vän du kan prata med?

Men gud vad taskig hon är! Jag skulle då inte fortsätta vara kompis med en sån människa. Men du får ju förstås göra vad du själv vill, och du kan kanske hitta nya vänner nånstans? Inte så lätt som det låter kanske…

Nej, jag har inga vänner… eller en… mitt ex som jag var tillsammans med för 3 år sedan, men han är bjuden ikväll på hennes fast och han är inte tillräckligt mycket vän för att säga att han vägrar gå om inte jag får komma…

har inget jobb, det finns inga jobb, jag bor hemma, och jag har ingen jag kan prata med, för mitt ex, som är min enda "vän" är inte någon sån man kan prata med, han var skittaskig mot mig för ett år sedan, slutade prata med mig osv…

och jag vill inte hitta nya vänner hela tiden som slutar prata med mig efter 4 månader så jag behöver hitta en ny vän igen…

fattar inte varför mitt "nya" ex inte blockar mig på msn om han ändå inte tänker svara… måste väl vara mycket bekvämare att blocka mig då så han slipper se när jag skriver hela tiden? hatar sånthär… det ger mig hopp…

Okej jag förstår. Det verkar ju inte alls bra hmm… Jo jag håller med om att det kan bli så ibland att man hittar någon kompis man är med ett tag bara sedan är det slut liksom. Det är svårt för mig att ge råd, jag hoppas verkligen att någon annan som kan mer om det här  hjälper dig

Finns ingen kille i världen som är värd att bli så ledsen för. Skit i honom, om han bytt alla nr o sv så låt det bara vara du kommer hitta nån ny, jag lovar.

Ang dina vänner så kan det va så att de inte vill ta parti i dispyten som du och hon som har festen uppenbarligen verkar ha. Hon är absolut ingen kompis värd att hålla fast vid utan antagligen en sån somutnyttjar folk för egen vinning. Men döm inte resten av dem för hårt för att de inte stannar hemma för dn skull. Jag vet att man gärna vill ha hela världen på sin sida när man är ovän med någon men många är sånna att de inte vill stöta sig med någon och försöker agera som vanligt.

Be henne inte fler gånger att få vara med, utan ha lite stolthet o vägra krypa för henne och ditt ex ;) Hör hon av sig nu efteråt så dissa henen totalt eller säg hur du känner o sen efter det prata inte mer med henne o ta inte emot några fåniga ursäkter.

Jag vet tat det är jävligt lätt att bli deperimerad när man går hemma utan jobb och alla andra har nåt o göra så det finns ingen man kan umgås med när man känner för det, som man kunden är man gick i skolan. Har me vart arbetslös en tid, för några år sen och det var verkligen pestigt, man känner sig så fruktansvärt ensam :(

Kanske du skulle behöva gå o prata med någon, eftersom du verkar ganska deperimerad, det är vanligt att folk är deperimerade så du behöver inte känna att det är nåt fel på dig för det :)

Jag vet hur du känner dig, var i liknande situation 2 år sen. Mitt kille lämnade mig och hade inga vänner. Enda som jag hade var mina illrar.

Kan bara säga att det kommer bli bättre. Du kommer hitta nya vänner och även ny kille.
Men jag vet att det inte känns så just nu.
Men du är fortvarande ung, du har mycket kvar och även om det är svart just nu kommer det bli ljusare.

Mycket kramar till dig, det finns människor som bryr sig om dig fast det kanske inte känns så just nu.

Om du känner för det så är du välkommen PM mig.

Jag hade det exakt likadant som jag hadet nu för för exakt ett år sedan… fast då hade jag bara blivit dumpad av en kille, nu har jag blivit dumpad av två…
Men det är exakt samma människa som vägrar mig komma på en fest hos henne för exakt samma anledning som förra året.

men om det varit likadant i flera årstid så varför inte gå vidare? glöm den där killen, dumpa han dig så dissa honom… bry dig inte om den där bruden… varför vilja gå på en fest som man inte är bjuden till? inte så kul om du till slut skulle få komma på den där festen och vara där oönskad eller? då skulle jag hellre sitta hemma eller hitta någon annan att umgås med. gå ut på krogen eller nått. det går inte alltid å sitta hemma å tycka synd om sig själv, det gör bara sakerna värre

kan iaf göra dig lite gladare att nu är denver en av stärnorna på min hemsida=)

#14 Men jag glömde ju killen och gick vidare, sen gör nästa kille samma sak och den var bara ren tur jag hade att mitt gamla ex började prata med mig igen nu för annars skulle jag inte ha någon… och vi är bara kompisar han och jag, han har flickvän, och han är glömd. Och jag kan inte hitta på något med någon annan för ALLA jag känner är på hennes fest, och jag tänker knappast åka 3 mil själv och gå ut på krogen själv… det är ju bara patetiskt…

#0 det här kan låta taskigt eller elakt, men det är det inte, jag lovar.
Bygg din lycka helt på dig själv och ingen annan, visst det är svårt men det går.
Om man bygger sin lycka på andra människor, kan de vifta bort den lyckan på ett ögonblick, medans om du bygger din lycka på dig själv så är det mycket svårare för andra att krossa den lyckan, enbart du kan göra det.

Lycka till och hoppas allt löser sig.

#0 Du får gärna prata med mig om du vill!? Du har ju mig på din msn. Vet hur det känns att var ensam. Är det för det mesta jag oxså ;( Vet hur det är att känna som du gör:( Om min pojkvän inte är hemma så har jag INGEN! Har kompisar men träffar dem aldrig :(

Det kanske vore en ide att uppsöka en psykolog och bygga upp din självkänsla?

Åh, stackare, vet precis hur du känner dig Tessan!

Min kille sedan 10 år tillbaka dumpade mig för snart 1,5 månad sedan, och sedan dess har jag mått skit. I en månads tid var jag tvungen att äta tabletter för att får sova, annars låg jag bara och tänkte på hur jag skulle kunna avsluta mitt liv så effektivt och smärtfritt som möjligt. Skillnaden mellan dig och mig är att jag har en bästa vän som hjälpt mig, trots att hon också mått dåligt. Det är henne och hennes familj jag har bott (och bor hos ännu) den senaste tiden. Har varit hos ett x antal läkare under denna tid och just nu pratar jag med en samtalsteraput som har mycket vettigt att säga mig. Har bara pratat med henne en gång, men mår redan bättre. Bla sa hon att "Ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan ditt eget medgivande" och att "Vi har alla en uppgift i våra liv, det är därför vi fötts" (jag har dock inte kommit på vilken uppgift jag har ännu). Det finns en mening med allt som händer. Jag har kommit fram till att jag nog aldrig var riktigt mig själv under dessa 10 år, utan vart dominerad av en "aggressiv personlighet" som visste bäst och bestämmde hur saker skulle vara. Själv var (och är) jag mycket konflikträdd och hatar bråk, så för att allt skulle vara lugnt så lät jag honom få som han ville.

Mitt råd är, hitta någon att prata med, för får du inte ur dig dina bekymmer så kommer de att komma upp senare och göra ännu ondare. Vet själv det, mycket otrevligt har kommit upp under denna period.

Om du vill prata så finns jag här. Tyvärr inte över msn på ett tag till (har precis fått tag i en lägenhet) med skicka gärna ett pm om du vill.

Ojdå….det vart långt det här, men det är ju lite terapi att disskutera sina problem med =)

Smeagol, varför ringer du inte dina vänner så at ni kan ses?

Tessan, varför inte börja om på nytt? Självklart behöver du någon tt prata med, men at flytta till en ny stad och kasnke börja plugga är toppen för självförtroendet.

#21 hmm.. ja men vad spelar de för roll om de int är möjligt att ses då?? Tyvär är de så att jag har flyttat en bit bort, så mina vänner och jag kan ej ses så ofta som jag skulle vilja. Men allt är invecklat. Men man överlever….