Allt handlar om personkemi och vana skulle jag säga. Min första iller skaffade jag bara några veckor efter att jag tagit in en hittekatt (som var runt halvåret). Illern var också ca 6 mån när jag fick hem honom. Dom funkade aldrig speciellt bra ihop. De kunde vistas ihop men trivdes inte ihop. Skaffade en illervalp och katten och illervalpen funkade väl lite bättre ihop men trivdes inte heller så väl. Katten flyttade hem till mina föräldrar då jag kunde ta med illrarna när jag var iväg men inte katten. Sedan hade jag samma par illrar plus en till några år senare. Då flyttade en hemlös katt in som hade 4 kattungar. Mamman dog tyvärr då hon var sjuk men ena ungen stannade och växte upp med illrarna. Slutade med att ena illern var jätterädd för katten då den var riktigt pestig mot illrarna och bara ville brottas. Den bor också hos mina föräldrar nu ;) Nu har jag 3 illrar och 2 katter men dom umgås aldrig tillsammans. Så här hemma har det inte gått vidare bra.

Har ingen större erfarenhet av iller och katt förutom att en av mina illrar blir paralyserad av bara doften från katt, vad jag vet har han aldrig träffat en katt på nära håll.

Jag har alltid haft katter när illrar flyttat in. Det har gått bra, de gosar aldrig med varandra men accepterar varandra. Om jag hade iller först och skaffade en kattunge skulle jag ta introduktionen väldigt försiktigt med full kontroll. Inte lämna dem tillsammans förens jag va helt trygg över deras relation.

#2 jo men det vet jag! Genom transportburen hos Sarah! Det fick vi alla känna lukten av ;P

En iller kan bli upp till 12år. Och jag hoppas att Miranda lever många år till.

Tack för svaren! Ja, Gud ja det kommer hon göra med tanke på hur frisk hon är och pigg! Men hade en fundering mest :)