Vet inte riktigt hur man ska förklara. Iller är inte ett kel djur direkt, de ligger inte i knät och spinner när som. Vi har 2 tjejer och vi älskar dem verkligen. Det roliga med illrar är hur spralliga och fulla i energi dem är. Vi leker i timmar och när de blir trötta så lägger de sig i vår famn och somnar. Men iller kan vara riktigt jobbigt också, tillexempel när de börjar bitas för att bitas, väsnas hela nätterna, protest bajsar överallt även om de är rumsrena. Men det är helt enkelt värt det. Iller är det bästa djuret om du vill ha en knäpp energifylld och bästa kompis för livet. Illrarna gör alltid något knäppt som man inte sett förut, våran dam drog moppen tvärs över lägenheten och under soffan. Ett gott skratt! Men jag kan ärligt inte säga hur det känns att ha iller, jag kan ej beskriva då de är en sån mysig känsla och glad känsla som folk som inte har iller förstår utan att ha en själv. Jag är mamma till mina 2 barn och de är dimma och frysa, illrar. :-)

Hur det känns, ja när då menar du?

Som när man sliter sitt hår i förtvivlan och man känner att illrar är det värsta som finns och inte borde få existera?

eller som när man står och gapskrattar åt dem för deras roliga påhitt, bus och lek med dig eller med varandra?

eller som t.ex. igår kväll då vår ålder-dam Imie tog ett skutt upp på fotpallen jag hade fötterna på. Kom gående över mina ben och lade sig tillrätta i min famn och somnade när jag satt och tittade på nyheterna? Kan det bli mysigare än så?

"Take your pick!"