Idag bid 13-tiden stämplade även Snulle ut och jag är 7 år senare illerlös. Ofantligt mycket glädje har de båda givit mig, men hade jag vetat att det skulle kännas så här att förlora sin bästa vän hade jag nog aldrig vågat skaffa någon från första början. Jag har inte varit så aktiv med skrivandet här på forumet, men har säkert läst varenda inlägg som skrivits sedan 2009… Därmed kommer ingen av er att märka av när jag nu drar mig tillbaka och försöker bearbeta det stora hålet i min själ. 

Ett stort tack från oss alla tre för all kunskap och glädje som cirkulerar här på forumet. Ta nu hand om era kära och ta vara på tiden tillsammans!