# Iller + bebis Author: Hallberg Hej =)  Jo som ni kanske förstår så är jag gravid och ska ha bebis. Jag undrar om någon har lite råd och tips om när man får barn och har iller? Skulle nämligen aldrig tänka tanken på att göra mig av med min älskade totte och vill därför höra av andra som har egna erfarenheter hur dom gjorde det till en bra tid för både bebisen och illern =) Mvh Johanna ## Comment 1 Author: JossanH Man själv börjar ju komma upp i den åldern då man känner att inom en relativt snar framtid är det nog dags för barn och har funderat lite i samma banor som dig. Har redan börjat få dåligt samvete över att jag inte kommer ha samma tid för pojkarna. Jag hoppas innerligt att när den dagen kommer så har vi hunnit flytta till hus. Min plan är aktivering, aktivering, aktivering för illrarna! Bor vi då i hus kommer jag faktiskt skaffa mig ett illerrum där jag kan stänga in dom, och att jag nog kommer låta illrarna vara på lite begränsade ytor när dom är ute i huset och springer. Eftersom vi vill bo på landet så hoppas jag att det finns någon form av stall eller ladugård där man kan göra "lekstugor" för illrarna och att jag självklart skulle bygga en utegård. Ju fler miljöombyten desto mer aktivering. För mig känns det även väldigt skönt att illrarna då kommer vara 2 st (eller 3 då jag helst vill ha 3 stycken om jag får mindre kvalitetstid med pojkarna). Är dom vana att gå ut och gå tror jag gott man kan försöka det ändå med barnvagn. Jag tror det går med mycket vilja! ## Comment 2 Author: Hallberg Ah vi ska ju nu flytta till en större lägenhet och hade tänkt att han ska få springa ganska så fritt ändå, han får däremot inte vara inne i vårat sovrum.  Promenaderna blir nog inga problem för han kommer ju knappast klättra upp i barnvagnen då han är så klumpig ![Skrattande](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Det är svårt alltså, jag är jätte rädd att han ska få för lite tid och uppmärksamhet av mig. Sen är jag lite orolig för hur det ska bli när barnet blir större och börjar krypa runt och sånt där. Därför tänkte jag att det måste ju finnas någon annan som varit med om det innan som kan berätta hur dom gjort :D ## Comment 3 Author: Sophey Sen ar det ju inte alla illrar som klarar av att bo ihop med bebisar... Jag vet bara hur otroligt stressad min iller blir om en bebis gråter och skriker ## Comment 4 Author: Hallberg Jo, men det bekymmret behöver jag ju inte tänka på förrän bebisen är född för jag kan ju knappast veta det innan. Jag tror inte att Totte skulle bry sig om det, han är ganska lugn och ligger mest i sitt krypin och sover hela dagarna. ## Comment 5 Author: JossanH #3 Det är det som är så bra om man bor i hus. Då kan man välja tiderna för när illrarna ska få vara inne och inte, plus att man kan stänga dörren till deras rum om det skulle vara liv när dom är inne. Jag kanske är dum och optimistisk, men i mina tankar har det alltid varit så att skulle jag plötsligt bli gravid då ska det bara lösa sig för allas bästa! ## Comment 6 Author: Sophey Det ar alltid bra att vara optimistisk! Jag tanker bara pa hur stressad min iller blir om en bebis tre kvarter bort grater han ar cool lugn och klarar allt utan problem men bebisar som grater och skriker... puh det fungerar inte ens att vara i  samma rum som honom. Jag minns att sist bet han tag i armen pa mig sa jag kunde inte rora armen korrekt pa ett par veckor och annars ar han helt bitfri!! ![Förvånad](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Sen nar ungen slutade slappte han och gick och sov igen. ## Comment 7 Author: Hallberg Självklart hade hus varit den bästa lösningen. Men just nu bor vi i en etta och ska om två månader flytta till en trea som vi har köpt för vi har ej råd med hus.  Är jätte nöjd med att flytta till våran trea, för allt är bättre än att ha en bebis och iller i en etta.  Tror självklart det kommer gå bra, men det är ändå ett stressmoment. ## Comment 8 Author: Hallberg #6 ojdå, han gillar verkligen inte bebisskrik med andra ord ![Förvånad](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Totte har faktiskt aldrig reagerat på några ljud, så jag tror inte han bryr sig. Bebis skrik hör han ju från grannarna men han ignorerar det. ## Comment 9 Author: LisenN Nu har jag iofs inte bara en iller utan 4.. Å bäbis är kvar i magen än så länge så jag kan inte svara på hur det ÄR förns om ett par veckor, kan bara berätta hur jag har tänkt. Har 2 barn (7 resp. 9 år) sen innan som med jämna mellanrum trackaseras av illerflickorna. Det ÄR kul att bita barn i fötterna om dom tjoar till och springer :-P Illerkillarna nyper inte barnen men jag skulle aldrig våga ha dom ihop med ett spädbarn/krypande barn så det kommer bli pusslande för att separera bäbis från illrar. Kommer låta illrarna få godis i bäbisens kläder för att göra doften positiv och om bäbisen gråter kommer dom oxå få nåt gott. Strävar man efter att få dom att se bäbisen som nåt bra från början tror jag inte det är så svårt. Här bor som sagt 4 illrar så aktiveringsbehovet är inte lika stort som om man har en ensam iller så jag kommer aktivera dom lika som tidigare. Enda skillnaden blir att det sitter en bäbis i sjal på min mage när vi är ute och går. Vagn använder jag inte så jag behöver inte oroa mej för att illrarna ska springa in under hjulen när vi går. Ska man ha vagn kan det nog vara bra att träna det innan bäbisen kommer så illern vet vart den ska gå. Annars blir det som vanligt, hjärngympa, nya roliga saker, gos och bus med oss osv. Allt går att lösa om man bara har viljan så lyssna inte om nån skulle kläcka ur sej att du måste göra dej av med illern! :-) ## Comment 10 Author: JossanH Vissa illrar får samma reaktion på starka bebisskrik som av pipisar. En trea låter verkligen som ett bra alternativ :) Glöm inte att redan från början bestämma hur totte ska få ha det där. Det är smidigare att börja vänja in nya vanor i en ny lägenhet än att bryta vanor när bebisen har kommit. Så ingen iller i sovrummet från början. Kanske tom ska öva på att stänga dörren om honom ibland så att han lär sig det från början. Har ni balkong i trean? I sådana fall kan du ju inreda den till Totte så kan han få komma ut dit ibland när han blir lite rastlös samtidigt som ni inte har tid :) Har ju glömt gratulera till bebisen också! Vad spännade :D ## Comment 11 Author: Hallberg #9 Du har så rätt så, ingen ska säga åt än att göra sig av med sin iller =)  #10 Tack så mycket, ja det är väldigt spännande =) Vi kommer ha en stoooor inglasad balkong som jag ska göra till mitt och tottes rum först och främst, han kommer säkert älska att vara ute på den. Sovrummet kommer han inte få vara i alls. Ja jag tror det kommer gå toppen, det ska även bli roligt att ha både och så att folk får se att illrar inte alls äter bebisar till frukost. ;) ## Comment 12 Author: JossanH #11 Med en stor inglasad balkong har du en stor fördel! :D Tror Totte också kommer bli helnöjd med det! ## Comment 13 Author: [Borttaget] Jag har aldrig fattat det där med att folk gör sej av med sina djur när det kommer barn ? Jag har tre barn (numera stora) o har alltid haft huset fullt av div djur . Illrarna tyckte jag var supersmidiga faktiskt . När barnet föds så kräver den egentligen bara närhet , kraven ökar ju efterhand långsamt o då vänjer sej även husdjuren långsamt . När man sitter o ammar 10 timmar per dygn i början så brukade hunden nöjt ligga vid fötterna en katt bredvid o en iller bakom nacken . Jag tycket mina djur uppskaddade det slöare tempot och att jag alltid fanns där. Om folk låter barn skrika så är dom efterblivna rent ut sakt . När mina pipit till så har jag tagit hend om deras behov , o jag hade faktiskt en dotter med kolik tom men inte lät jag henne vråla heller . ## Comment 14 Author: JossanH #13 Fast här låter det som att du tar för givet att alla som gör sig av med sina djur när de får barn gör det bara för att. Jag tycker att det beror väldigt mycket på situation och på djuren. Vissa djur funkar det med, andra inte. Och det kan också skilja enormt hur olika människor klarar av att bli förälder. En del tycker att det är jättejobbigt. De har helt enkelt inte tiden djuret är van vid att få. OCh då kan man ju också fundera på vad som är bäst för djuret. Att den som fått barn är envis och har kvar bara för att, eller att djuret omplaceras så att den får det den behöver hela tiden. Vi får inte heller glömma förlossningsdepressioner och fysiska begränsningar. Vi har ju faktiskt en ensamstående mamma här inne som lämnade bort sina illrar när hon skulle ha barn. Hon hade helt enkelt inte den fysiska möjligheten att ta hand om sig själv, barn och illrar. Ett dåligt val? Frågar man mig var det fruktansvärt osjälviskt att skiljas från sina djur som hon älskade högt för att hon visste sina begränsningar. Skulle jag bo som jag gör nu vet jag inte heller hur det skulle funka med illrar och barn. Jag skulle göra allt i min makt men hur man än vrider och vänder på saken så har jag 2 illrar som mår dåligt och blir väldigt sura om de inte får komma ut varje kväll. Sedan kan ju även djurens vara eller inte vara bero på boendesituation också. Men menar du bara de som gör sig av med djuren utan egentlig anledning för att de ska ha barn så håller jag med dig. Bland det absolut värsta jag varit med om illervärlden var när en illerägare avlivade 4 eller 5 illrar för att de skulle ha barn. Ena illern var inte mycket mer än 2 år.. Då brast det för mig! ## Comment 15 Author: [Borttaget] Ja jag känner folk som har 10 ungar + heltidsarbete på egna företaget med lastbilar o sånt + djur i massor o det funkar ändå . Men visst det är olika hur vi är som människor. ## Comment 16 Author: JossanH #15 Som sagt vi är väldigt olika. Det finns folk som har hur mycket djur som helst och får det att "funka".. Men jag vill inte bara få det att funka. Jag vill att mina djur ska ha ett spännande och intressant liv. Ser liksom ingen mening med att ha 10 illrar, 5 ungar och jobb som tar upp 8 timmar eller mer per dag. Då skulle jag hellre omplacera... Men å andra sidan skulle jag nog aldrig hamna där in the first place. Jag tror det beror ganska mycket på vad man vill få ut av sitt djurägande också. Och som sagt, har sett alla typer av nybliven förälder... ## Comment 17 Author: Nilam Jag har iller och jag ska ha barn om ca 4 månader. Det får funka helt enkelt, man måste prioritera sin tid. Är man singelförälder så kan jag förstå, men det är ju inte så att jag kommer vara själv 24/7, min sambo kommer ju finnas där och hjälpa mig med barnet och då kan jag spendera tid med illrarna. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att välja bort barn för att jag har iller eller välja bort iller för att jag vill ha barn. Båda är något som ligger mig varmt om hjärtat och jag vill ha dem båda i mitt liv. Om man tänker såhär: När barnet är nyfött och upp till ungefär 1 år brukar man ju gå hemma, och om man inte har så mycket tid för illrarna under dagen så skiljer det inte alls mycket från att man är hemifrån på sitt jobb hela dagen. Sedan när barnet börjar på dagis och man börjar jobba, ja då får man börja planera och prioritera den tid man har på eftermiddag/kväll, men om man som sagt är två föräldrar, ja då hjälps man ju åt :) ## Comment 18 Author: skrollan jag är också i tankar på barn, det blir bara mera och mera. Och många funderingar och försöker hitta lösningar att på hur man ska räcka till till både djur och barn. Min längtan är stor och alla våra vänner får barn detta år i princip. Gör inte längtan mindre :) Men, illrarna är gamla och vill ge dem en sista bra tid. Skrämmer mig dessutom den dagen bara en finns kvar, hur jag då ska räcka till. Vill inte stänga in en ensam iller =( ## Comment 19 Author: fridaas Vi hade en iller när jag fick min dotter för 8månader sedan. Det gick jättebra till en början. Tills dess att hon började vara i sin babysitter eller på golvet. Det tolererade han inte alls, utan var på vår dotter och bet henne, så länge man tittade på honom gjorde han ingenting, men tittade vi bort en sekund var han framme.. Så vi beslöt att inte ha honom kvar, eftersom vi måste se till allas bästa, han blev stressad av vår dotter och vår dotter kunde skadas. Jag tycker inte att man ska säga att det kommer lösa sig och att man promt måste ha kvar illern/illrarna till varje pris. Vår iller fick både uppmärksamhet, komma ut på promenader, vi lekte med honom, han hade även hunden och katten att leka med, men det gick ändå inte. Men sen ska man inte säga att ingen iller funkar tillsammans med barn, för det finns illrar som gör det och då är det ju perfekt! ## Comment 20 Author: FerretCrow #19 det stämmer ju med vad su säger att det inte alltid kan fungera det beror på hur illern mår av barnet oxå... Men detta kan ju även inträffa med andra djur inte bara iller. ;) ## Comment 21 Author: JossanH #19 jag tror aldrig att jag hade vågat ha mina illrar lösa i närheten av ett barn jag inte har 100% uppsikt över. Är tom tveksam på om dom skulle få komma så nära att ett bett vore möjligt. Jag litar inte på dem så pass mycket! ## Comment 22 Author: FerretCrow Jag hade aldrig mina i närheten av sonen heller. var dom lösa vid honom hade jag stenkoll och blinkade inte ens. ## Comment 23 Author: LisenN Precis! Jag kommer inte ens våga testa låta illrarna komma så nära att dom kan bita. Illerbett är nog det sista jag riskerar att utsätta mitt pyttelilla barn för... ## Comment 24 Author: Nilam Nej, jag skulle aldrig lämna barnet och illern tillsammans utan uppsikt. När barnet är på golvet så får illern vara i ett annat rum. Senare får man ju skydda illern på samma sätt när barnet är så pass gammalt att det kan råka skada illern i en dörr eller så. Att ha barn och djur kräver alltid speciell uppsikt. ## Comment 25 Author: skrollan I denna situaiton är det väl "bra" att illrarna sover så pass många timmar också :) När dem sover kan man låta dem vara på "sitt" rum, och barnet kan ligga på tex golvet eller en babysitter. När illrana är vakna, ja då för man ha 100% på barnet och sedan aktivera och leka med illrarna och kanske ta promenader och liknande! :) Vi sitter i liknande sitaution fast med illrar och katter som inte går ihop. Dem har varsin halva i huset, dock har illrana den bästa som består av deras rum, vardagsrummet, matsalsrummet och sovrummet där vi är mest. Så när illrana sover stänger jag försikitgt den dörren in till det rummet så får katterna leka i hela huset som är betydligt mycket mera vakna och har mera energi än illrarna :) ## Comment 26 Author: fridaas Nej det var inte heller meningen att han skulle få komma så pass nära henne att han kunde bita, men nu gjorde han det ändå, för att man råkar titta bort en sekund och alla här inne vet ju hur snabb en iller kan vara. Hur har ni tänkt att lösa situationen sen när barnet börjar krypa? Som förälder har man inte alltid 110% koll på sitt barn, någon gång tittar man bort någon ynka sekund och olyckan är framme. Eller kommer ni låta illern vara instängd i ett rum medans barnet är vaken? Det hade aldrig funkat hos oss då vi bara bodde i en två just då. Vi lämnade tillbaka vår iller till dem som hade honom innan vi fick honom, ja de hade oxå barn, men bor i hus och fick därför ett eget rum att vara i och vara lös på nerevåningen när barnen sov, men en iller är inte dum och han mådde i vilket fall inte bra av att vara instängd och inte ha den frihet som han alltid haft. Så nu är han omplacerad igen, till en familj utan barn. Men jag tror inte på att någon iller som har haft hur mkt frihet som helst tidigare mår bra av att sättas innanför galler eller en stängd dörr. De behöver den frihet som de är vana vid, annars är det ännu törre risk att de går på barnet, eller er vuxna. Och ja jag vet att vuxna kan ta bett bättre än ett litet barn så den diskutionen behöver vi inte ta. Men jag ger bara mitt perspektiv på saken. Och det är att man ALDRIG ska säga att man ska ha kvar illern till vilket pris som helst! Och att olyckor händer snabbare än vad man tror, även att man tror att man har hur bra koll som helst på både barn och djur så har man inte det i varje microsekund. ## Comment 27 Author: JossanH #26 Jag måste sga att jag inte fått någon känsla av att någon här sagt att de ska ha kvar illern till vilket pris som helst om de får barn. Jag kommer göra mitt yttersta, den dagen jag hamnar där. Inte mitt yttersta för att ha kvar till varje pris som helst utan mitt yttersta för att få illrarna att trivas trots förändringar. Mina erfarenheter säger att illrarna anpassar sig väldigt bra till ändra förhållanden. Kanske inte i samma hem men varje gång man flyttar (har bott inneboende med illrarna största delen i mitt rum, har bott i ettor, treor, haft illerrum, haft dom helt lösa- alla möjliga lösningar) så anpassar de sig så otroligt bra! Jag har ärligt svårt att se hur jag skulle lösa det här i en tvåa om vi skulle få barn. Det skulle nog fungera ett tag och eftersom vi letar hus skulle det nog inte behöva funka längre än så Men skulle jag få barn och fortfarande bo som jag gör nu (en stor trea) så visst skulle jag då ändå spärra av, fixa och dona för att iller och barn inte ska behöva träffas. Jag har haft avspärrat när illrarna inte funkat ihop. Det är pyssel för att tillgodose allas behov men det fungerar. Den dagen vi flyttar till hus så ska vi ha ett illerrum eller som vi har det nu, ett rum där illrarna har de flesta utav sina saker där man kan stänga dörren om det skulle behövas. Bor vi i hus kommer inte heller promenaderna vara riktigt lika viktiga då vi ska ha utegård och förmodligen även lekhörna i stall eller liknande (ska bo på landet). Sålänge barnet är en liten bebis tror jag inte det är svårt att fixa. När bernet börjar krypa skulle jag ju även där ha det avspärrat där barnet är mot där illrarna är. Bara för att barnet kryper ser jag inte att problemen skulle bli så otroligt mycket större. Jag skulle inte våga ha illrarna med barnet bara för att barnet kryper. Jag litar inte på mina illrar med barn! ## Comment 28 Author: [Borttaget] Sen är det ju så oxå att en iller har en väldigt kort livslängd. Dom blir inte så gamla så har man en medelålders iller när barnet föds så har ju illerna bara några år kvar o dom åren konkar man mest omkring på ungarna iaf \*s\* Lycka till alla . Vi har alltid hittat lösningar för alla i vårat hem. ## Comment 29 Author: LisenN Nu bestämde sej min lilla pojke för att komma ut förra tisdan så här har vi fått svar på om våra 4 illrar blir stressade av bäbin, det blir dom INTE :) Jag låg på sjukhus ett bra tag med bäbisen så när jag väl kom hem var illrarna riktigt rastlösa men trots det har ingen visat tecken på stress. Sen är jag en sån som inte låter mitt barn skrika utan tar honom direkt han gnyr/ser ut att vilja komma upp så det är ytterst få ggr han skrikit. Har dock kollat illrarna vid de tillfällen det skrikits och ingen har brytt sej :) ## Comment 30 Author: Sophey 28 Hur gammal tror du att en iller blir...? ## Comment 31 Author: [Borttaget] 7-10 år ungefär har mina gamla blivit. ## Comment 32 Author: Sophey Det ar val gammalt? ![Skrattande](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Har man en iller pa 5 ar kan man dras med den illern i 5-10 ar om man har (tur) ![Skrattande](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 33 Author: [Borttaget] Jag är snart 40år nu o i min ålder så är inte 5-10år så lång tid faktiskt . Min häst tex räknar jag med att ha tills jag är över 60år då den rasen passerar 30år i livslängd. ## Comment 34 Author: skrollan Jag skulle ge vad som helst om mina illrar var pigga och allerta vid den ålder!! Groggie opererades för binjuretumör vid tre års ålder (fyller 5 i april) skrollan har tung andning och lever som en åttiårig kärring (fyller 6 i maj) som sagt, jag skulle ge allt istället för att som nu, tar till vara på varje dag mina illrar är pigga och visar tendens till lek.. ## Comment 35 Author: [Borttaget] Mina två illrar är fem år nu .Ingen av dom har visat nåra ålderstecken faktiskt . Trots att dom har haft ungar o bor utomhus mesta tiden . Eller kanske just därför .