# (K) Iller Author: [Borttaget] Vi söker en Iller Hane. Han ska vara rumsren & inte aggresiv. Han kommer att bo ensam tillsvidare..  Men vi kanske köper en katt eller en till Iller som sälskap i framtiden om det skulle önskas. Vi har länge längtat efter en Iller att ge all våran kärlek till.. Vi skulle önska att ha Illern på foder innan köp för att veta att det verkligen kommer att fungera. Vi finns i Dalarna men vi kan hämta Illern i Tyresö (stockholm) och även småland (vägen från Dalarna ner till småland) om det skulle behövas.. Har du den rätte Illern för oss? Hör av dig ! ## Comment 1 Author: Hayley har ni kollat i uppfödartråden? kontaktat uppfödarna där? ni lär få svårt att hidda en iller på foder om ni vill ha valp iaf, tvivlar på att någon uppfödare skulle låta sin bebis åka hem till någon för att sen komma tillbaka, målet är ju att dom ska ha livslånga hem redan från början. har ni träffat iller innan? kollat så att ni inte är alergiska (9 av 10 omplaceringar är pga alergi)? ## Comment 2 Author: [Borttaget] Ja, vi har träffat en Iller. Jusst för att vi vill att den ska bo hos oss hela livet så vill vi ha den på foder för senare köp först. Vi ju vara säkra på att det är jusst den vi vill ha.. Är det helt oförståligt? Tänk om det är en helt fel Iller för vår familj, ska vi bara leva med det i flera år då.. Nej, derför vill vi se efter. Men vi kommer ju 99 % chans att behålla den. Och nej vi är inte alergiska mot pälsdjur, vi är inte så dumma som skaffar ett djur om vi inte är säkra på att den kommer att stanna här hela livet :) Vi har både hästar, höns, katter & kaniner hos min mor.. Den här Illern ska bo hos våran far :) ## Comment 3 Author: [Borttaget] Vi vill helst ha en vuxen Iller.. ## Comment 4 Author: FerretCrow #3 så illern ska inte bo hos er eller vad? Enklast är ju att ni träffar en omplacering då flera gånger innan den får komma hem till er. bäst för illern än att flytta fram och tillbaka ## Comment 5 Author: Mansonchild #4 har helt och hållet rätt och då man oftast inte skickar iväg sina illrar sisådär bara så tror jag det kan bli väldigt svårt att få tag i en iller. De bästa är faktiskt att man bestämmer sig för om man ska ha en iller eller inte. För de ska aldrig gå ut över illern.... ## Comment 6 Author: becka89 #2 Dom flesta har väl träffat illern och märkt av att det klickar mellan människan och illern, Så var det för oss både när vi köpte en omplacering på 5månader och när vi köpte våran valp, vi kände direkt att det här är illern som vi ska ha ## Comment 7 Author: FerretCrow Jag får nu i november hem en import från estland jag aldrig träffat så jag kan ju helt enkelt ha köpt grisen i säcken. Men jag är då beredd på att få hem kanske en häftapparat som kanske aldrig kommer ge sig. jag förbereder mig på det värsta för att ej bli besviken. MEN jag vet även att om tösen nu kommer hem och inte är precis som jag önskat så stannar hon hos mig. Sedan litar jag på uppfödaren på vad hon säger om valpen... ## Comment 8 Author: Hayley #2 som f.d uppfödare kan jag bara säga utifrån min synpunkt och jag skulle aldrig sälja en av mina valpar på foder, I´m sorry och det kanske gör mig till en skum människa men jag förstår inte varför man vill ha en valp på foder. Innan man bestämmer sig för att skaffa just "den" valpen ifrån just "den" uppfödaren antar jag att man besöker uppfödaren så mycket och ofta som möjligt innan köper för att allt ska kännas helt rätt. sen finns det undantagsfall som hos #7 ferretcrow som köper en valp utan att ha sett den (det har jag också gjort) men då får man också vara beredd på det värsta (en symaskin som mer eller mindre tuggar upp transportburen och dig själv på vägen hem).' sa inte att ni var dumma, men om ni kollar runt på ompålaceringa här på forumet märker ni ganska snart att dom omplacerar pga allergi.. Jag har själv i omgångar växt upp på en farm, bland massor av olika djur, råttor, hästar, marsvin, kaniner, hundar och katter, you name it MEN när det gäller iller så visade jag endå tydliga tecken på allergi både första gången vi skaffade iller och några år senare när jag och min mamma bestämde oss för att bli med iller igen. Jag har fortfarande svårt för okastrerade hanar, så bara för att man tål kaniner osv osv ger det inga garantier att du inte skulle bli alergisk mot iller. därav min fråga. undrar också varför ni skaffar en iller till er och ska ha den hos din far? (jag har visserligen inte med det att göra men blev nyfiken) =) ## Comment 9 Author: Doktor-och-Designer Jag antar att du inte menar att ni vill ha en valp, jag menar eftersom ni verkar vilja ha en färdiguppfostrad iller? Att hitta en iller att ha på foder kan nog bli svårt. De flesta vill inte släppa iväg sin iller om de inte tror till 100 % att illern ska slippa flytta igen. Att ni vill ha den på foder hintar om en osäkerhet. Jag kan förstå att ni vill lära känna illern, men då är det bättre att hälsa på flera gånger före köpet och se hur det känns. Dessutom är det många illrar som inte är riktigt sig själv första tiden efter en flytt för det är en stor omställning och jobbig period för dom. Så det är nästan lättare att förstå hur det kommer funka i framtiden om man hälsar på dem där de bor nu, i sin trygga miljö. Ett alternativ skulle kunna vara att ställa upp som akuthem. Om ni skulle fästa er vid illern som ni har tillfälligt så finns en stor chans att få behålla/köpa den. ## Comment 10 Author: JossanH Fast ärligt talat, råder det inte dubbelmoral här nu? Tex #7, varför omplacerade du Nora och Dede? Mitt minne säger att det berodde på en dålig personkemi, att ni inte kom överrens. Bara för att man nu anser att det är annorlunda (för att du ska importera??) och att illern för alltid ska få stanna så får man inte glömma sina tidigare erfarenheter! Ibland är allt så svart eller vitt fast att det inte behöver vara det. #2 Jag förstår er oro gällande "grisen i säcken". Jag kan egentligen bara ge er ett tips och det är att känna efter när ni hälsar på illern. Min första iller var jag mycket skeptisk till när jag skulle åka och kolla på den. Och det trots att jag velat ha iller i 9 långa år! Men jag var så orolig för att få hem en iller som inte skulle fungera med mig. Ringde en uppfödare om valpar, dom hade en höstkull med 2 honor kvar. Jag sa att jag var tvungen att tänka på saken då jag egentligen velat ha en omplacering, en hane (detta var för 8 år sedan och då fanns det inte många omplaceringar att få tag på). Uppfödaren blev dock väldigt glad! Dom hade fått hem en 6 månader gammal hane från deras egen uppfödning. Det hade strulat i flera hem tills det att han åter igen hamnade hos uppfödaren. Vad skulle jag tro? En iller som INGEN ville ha!? Bitsk? Hemsk på alla sätt och vis? Jag bestämde mig för att åka dit. Verkade illern vara bra och stabil skulle jag ta hem honom annars skulle jag kolla på valparna. När jag kom dit fanns det inga tvivel! Det var HAN och JAG. Det sa klick och blev kärlek vid första ögonkastet. Hade aldrig några problem med honom. Bet inte och gick duktigt på lådan. Jag har dock även träffat omplaceringar jag inte alls har klickat med. Och så länge man inte tar hem en iller som det känns fel med så tror jag inte det är några problem. Funkar det inte, brukar de flesta som omplacerar eller säljer valp vilja ha illern tillbaka, även då nya ägaren köpt illern. Att ni vill ha illern på foder sänder nog, som nämnt ovan, ut osäkra signaler men ger er egentligen ingen större "trygghet". I vilket fall som helst så kommer illern få flytta igen om det inte funkar. För illern kommer det inte vara någon skillnad på om den bor hos er som omplacering eller på foder. Det är väldigt sällan man har ute illrar på foder och väldigt få som skulle ge iväg sin iller på foder. Tanken när ni tar hem en iller är ju att den ska få stanna hos er för evigt? Då är egentligen själva grejen med foder helt onödigt. Skulle det ändå inte fungera så omplaceras illern igen. Skriv kontrakt med den som omplacerar eller säljer valp så har ni er trygghet där. Ursäkta frågan, men hur gamla är ni? Ska illern bo hemma hos någons pappa så är det mycket viktigt att han vill ha en iller. Är ni inte 18 blir det han som har yttersta ansvaret för den och skriver på kontrakt. Att skaffa en iller är lite som att skaffa en hund eller katt. Alla i familjen måste vara överrens och när det kommer till iller så brukar det innebära en hel del uppoffringar när det kommer till hemmet.. Oftast innebär det en hel del ommöblering, oftare städning, torka bajs på golvet när olyckor händer (kanske förstört golv om illern hittar en egen toalett, kanske bakom en garderob!?), uppfostran, skostället på hatthyllan, barnsäkra skåp, alltid ha stängt till vissa rum så som badrum, aldrig kunna ha ytterdörren öppen, alltid se till att saker med gummi inte lämnas hemma, dyra veternärskostnader. Lycka till med illersökandet :) ## Comment 11 Author: UlrikaD Jag håller med Jossan här. Jag har is tort sett enbart omplaceringar här hemma. Alla omplaceringar har jag åkt och hälsat på innan, suttit och lekt med och lärt känna några timmar innan jag gjort något beslut. De som jag tagit med mig hem har jag aldrig någonsin ångrat. Och de som jag tackat nej till vet jag fortfarande att de aldrig hade funkat här hemma. En omplacering träffade jag aldrig innan, men det berodde på att det var panik med nytt hem och hon kom från Norge. Men där var det kärlek vid första ögonkastet (från båda hållen) så det var aldrig några problem. Så åk hellre och hälsa på illern fler gånger om man är osäker, men vet man att illern är ett djur man är ute efter och vill ha så brukar det inte ta lång tid att känna om det är rätt eller fel. Sen är det otroligt vanligt att illern testar i sitt nya hem, så från att ha träffat en goseboll som går klockrent på lådan kan man i några veckor äga en liten symaskin som inte vet vad en låda ska användas till om man så ställer den på honom. Men det är en iller i ett nötskal:) ## Comment 12 Author: FerretCrow #10 Nora & Dede träffade jag aldrig heller innan jag fick dom. Och jag hade även andra livsförhållanden då. jag bode litet och fick dela av så dom fick alldeles för litet utrymme och jag kämpade med dom dygnet runt i över 1 års tid och det vara bara mig dom attackerade på det sätt dom gjorde. tillslut mådde dom psykist dåligt av det och även jag gjorde det då jag absolut inte kunde ge dom det dom behövde och hade ingen familj eller liknande som kunde hjälpa mig heller. Och du vet redan denna historia men du älskar verkligen att slänga käft med mig ![Flört](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") skriver jag Hej så kommer du med hugg direkt. Som sagt idag bor jag lite annorlunda och etc etc, och jag ångrar inte en dag att jag omplacerade  Nora och Dede alls. dom har det så mycket bättre nu än vad dom skulle ha fått hos mig resten av sitt liv. dom blev 8 år nu 24 augusti och det är fortfarande full rulle på dom. dom lät för mig som små änglar men tjejen ljög så det stod härliga till tyvärr. Men huvudsaken är att jag lärde mig olika saker av det och thats it. ## Comment 13 Author: Sarah Tycker att man som säljare ska se ett foderavtal som en trygghet. Man kan aldrig veta innan köparen tar hem illern om det verkligen fungerar och har man då sålt så förlorar man chansen att ta hem illern igen. Blir det en konflikt med köparen så hamnar illern på blocket och är inne i omplaceringskarucellen. Med ett foderavtal får man hem den igen, till en välkänd och trygg miljö. Jag hyrde ut min förra häst i två års tid. Allt var frid och fröjd, jag var där och hälsade på ofta och hon mådde jättebra, tills ngt ändrades. Jag hade tänkt skriva över henne på dem, men sa istället upp kontraktet och tog hem henne. Den möjligheten hade jag inte haft om jag sålt och hennes sista år hade inte blivit lika bra. Samma med min unghäst som nu verkar bli för liten för mig. Säljer jag kommer hon säljas om och om igen som tävlingsponny, så fort barnet i familjen blir 18 kommer de sälja vidare. Det tänker jag aldrig låta henne utsättas för. Jag kan hyra ut henne, men jag tänker aldrig släppa kontrollen över henne. Ett foderavtal är en trygghet för mig och henne. Så, ett foderavtal är en trygghet för en säljare som verkligen älskar sitt djur. Är det ordentligt skrivet så kan man ta hem illern om det inte funkar så den slipper bli en blocketiller, eller så skriver man in om framtida köp och säljer när man ser att allt är ok. ## Comment 14 Author: FerretCrow #13 detta avtal är kanon. jar har detta på nora och dede och har hela tiden kontakt om hur dom har det ;) ## Comment 15 Author: JossanH #12 Jag är inte ute efter dig på något vis. Du verkar ha fått väldigt starka åsikter om saker som jag inte alltid håller med om, då säger jag min mening. Och nu råkar det ha blivit dig jag sagt något emot.. Och denna gång pga att jag tycker det är ganska stor dubbelmoral att predika om att behålla i alla lägen för att man på något vis har åtagit sig det, när man själv inte har gjort det. Sedan hör Nora och Dedes historia egentligen inte hit, bara faktumet att du själv har omplacerat när det inte funkat- vilket jag inte tycker är fel. Det är så lätt att glömma hur det en gång var när man själv var nybörjare, hade den där illern som bara bet, gav fel foder etc etc... ## Comment 16 Author: FerretCrow #15 jo jag ber om ursäkt för starka ord jag skrev ![Skäms](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Blev så arg då det är så jag känner att du gör. Jag gav ju som sagt Nora och dede över 1 års tid och omplacerade dom för deras skulle och inte direkt för min egen. och det är 5 år sedan nu och har lärt mig mer och lever helt annorlunda. Och sedan vet inte ni här på ifokus precis hela historien om Nora och Dede utan enbart stora drag. ## Comment 17 Author: JossanH #16 Om det är så du känner, är det ju så du känner. Du får försöka bortse från att det skulle vara något personligt. Det har bara med åsikter att göra. ## Comment 18 Author: Grodan #11 Kloka ord!![Kyss](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")