# "Ny" sjukdom DIM
Author: Doktor-och-Designer

**En av honorna från vår kull, Midnattssolens Snöa, finns tyvärr inte kvar i livet. Hon drabbades av en allvarlig (dödlig) och ovanlig sjukdom som heter DIM (Disseminated Idiopathic Myofasciitis). Här nedan berättar vi hur det utvecklade sig för den som vill läsa mer. Även om det blev en lång text så är det väldigt kortfattat i våra ögon och med allt som har hänt. Läs gärna igenom detta när ni orkar. Det är ganska sakligt skrivet, ett försök att få ner det tydligt och ”kort”. Snöa hade flyttar från oss, men flyttade hem igen ca 1,5 vecka innan detta hände.**

Det hela började med att Snöa en dag verkade lite slö och sov mest, vi kan kalla det för **dag 1** (onsdag). När hon var uppe så gick hon ganska lugnt, inget bus, och hon var inte uppe några längre stunder. Vi var lite orolig att hon hade stoppat i sig något olämpligt men hon åt, drack och gick på lådan som vanligt. Avföringen såg normal ut. Vi blev lugnare av det och bestämde oss för att avvakta till dagen efter.

**Dag 2** (torsdag) sov Snöa mycket, när hon var uppe ville hon inte att de andra illrarna kom nära henne och hon verkade i det närmaste deprimerad. Lite senare på kvällen märkte vi att hon hade börjat halta. När vi undersökte närmare så upptäckte vi att hon var röd på och mellan tårna på baktassarna. Hon tyckte det var obehagligt och gjorde ont och hon ville inte att vi skulle ta på hennes tassar eller bakben alls.

**Dag 3** (fredag) åker vi in akut med Snöa på morgonen. Hon undersöks och det tas skrapprov på hennes tassar. Mikroskopisk undersökning visar på bakterier. Snöa får recept på antibiotika och smärtlindring. Veterinären anser inte att hon behöver vätskas upp fast vi tycker hon känns på gränsen till uttorkad.

**Dag 4** (lördag) har Snöa slutat äta torrfoder och dricka. Hon äter kyckling, favoriträtten, på morgonen men vi får tvinga i henne vätska. Snöa är uttorkad och har feber. Hon har inte tagit sig till lådan, antingen för att hon har för ont i tassarna eller för att hon är för slut, utan har istället bara gått ett par decimeter, inte ens utanför filten/sovplatsen. Hon håller inte upp kroppen ordentligt när hon gör sina behov. Vi åker in med henne akut igen. Vi får träffa en annan veterinär den här gången. Denna veterinär bryr sig inte alls om tassarna utan tror att hon har fått i sig något olämpligt, främmande kropp. Snöa röntgas, det tas blodprov och hon får dropp. Blodprovet visar inte på något konstigt direkt. Däremot tycker veterinären att det ser ut som att hon har något konstigt i magen på röntgenbilden. Snöa får kontrastvätska och så ska vi återkomma dagen efter för kontraströntgen. På kvällen äter hon inte själv längre, hon har grön diarré och verkar ha lite ont då hon gör ifrån sig. Hon orkar inte hålla upp bakkroppen ordentligt när hon ska göra sina behov och hon blir blöt av kisset. Hon mår illa och kräks då hon får medicinen. Ett stort jobb med matning börjar den dagen. Vi tvångsmatar henne med ca 2-3 timmars mellanrum.

**Dag 5** (söndag) åker vi tillbaka till veterinären för kontraströntgen. Veterinären kommer sedan med meddelandet att hon har något i magsäcken. Eftersom det är i magen och inte i tarmen så är det inte lika akut, även om det inte är lugnt på något sätt. På ett sätt känns det bra att få veta vad som är fel, och på ett annat sätt jättejobbigt då det är så allvarligt när de små har svalt olämpliga saker. Någon gång ska väl vara den första, men vi har haft mer än ett dussin illrar totalt och vi har inte råkat ut för det än, och vi hade hoppats på att slippa och vi håller ordentlig koll på vad vi har tillgängligt hemma. Hon rekommenderar att vi väntar till dagen efter då vår vanliga veterinär är tillbaka, Gunnel Andersson, som är en av Sveriges bästa och mest kunniga illerveterinären. Det är i hopp om att hon inte ska bli sämre till dess, för Snöa är i så dåligt skick att det behövs en duktig och kunnig veterinär för att hon ska ha en chans att klara operationen. Det är under förutsättning att hon inte blir sämre, då ska vi åka in till dygnet runt öppen klinik och akutoperera henne. Snöa stannar över dagen och får dropp, sen åker vi hem och parkerar oss i soffan. Snöa ligger i sin puff och vi har en handduk utanför. Vid det här laget är hon så dålig att hon är jätteslö. Hon sover och rör sig knappt alls. Hon har minskat väsentligt i vikt för varje dag som går. Hon kissar ner sig i sömnen och när hon ska göra nummer två så kryper hon ur sin puff till handduken. Det gör jätteont för henne och hon har svårt att få ut det hon ska. Vi får hjälpa henne och torka henne i rumpan när hon gör sina behov. Vi lugnar henne och stryker henne. Vi lämnar inte henne själv alls, utan någon av oss är vid hennes sida varje sekund och hjälper henne direkt hon behöver hjälp. Hon har fortfarande feber och ont i bakbenen. Hon har även börjat få väldigt ont i magen och reagerar kraftigt om man tar på henne där. Under natten sover Jessica på soffan nära Snöa, med handen i puffen, hon verkar bli lugnare av närheten. Varannan timme går larmet och det är matning. Mellan mattiderna vaknar Snöa ofta av att hon är nödig. Hon kommer då ålandes längs armen, kryper upp mot bröstet och söker närhet. Då vill hon bli struken på ryggen och få hjälp. När hon har gjort det hon ska och blivit torkad hjälps hon tillbaka till puffen och hon somnar direkt.

**Dag 6** (måndag) opereras Snöa. Hon får dropp innan operationen för att ha bästa möjliga förutsättningar för att klara sig. Gunnel säger att hennes hjärta låter starkt och bra så det finns relativt goda chanser att hon kan klara sig ändå. När operationen är klar och telefonen äntligen ringer så får vi de goda beskeden att hon har klarat sig. Fast det visade sig att det fanns inget konstigt i henne…  Aldrig tidigare hade vi trott att vi skulle hoppas på främmande kropp. Det hade varit så enkelt att få ut det ”onda”, nu vet vi inte vad vi ska hoppas på. Allt hade sett normalt ut i henne förutom mjälten och en lymfknuta som är förstorade och som hon hade tagit biopsier av. Snöa är inlagd resten av dagen och kvällen. Under natten får hon komma hem och vi får mata henne varannan timme. Hon är fortfarande väldigt slö av dagens mediciner och smärtlindringen som hon fått så det är svårt att avgöra hur hon mår. Hon verkar inte ha ont just då.

**Dag 7** (tisdag) Snöa får åka tillbaka till veterinärkliniken, enligt plan, för att få mer dropp och övervakning. Vi hämtar hem henne på kvällen. Hon får börja med ytterligare två mediciner, en till antibiotika och en magsäcksskyddande. Hon ska ha de olika medicinerna 1-4 gånger om dagen, vilket i principen blir att vi ger medicin 6 gånger om dagen. Hon äter inte själv ännu utan ska bli matad med mjukmat. Snöa är väldigt röd och öm i rumpan och området vid svansen.

**Dag 8-10** (onsdag-fredag) Snöa blir bättre och bättre. Hon börjar äta små bitar av kyckling själv och börjar dricka ibland. Hon har inte ont i magen, hon är mindre röd om tassarna, hon har stannat i vikt (dock inte börjat gå upp). Hon är uppe och går ibland, mindre rundor och hon försöker gå på lådan. Hon är dock så svag i bakbenen så hon orkar inte lyfta bakkroppen över kanten fast hon försöker, så hon går i med frambenen och står kvar med bakbenen utanför. Hon orkar inte heller hålla upp bakbenen ordentligt när hon kissar så vi måste rengöra henne efteråt. Hon kissar inte lägre ner sig i sömnen. Hon är väldigt röd vid rumpan och svansroten och det gör ont när vi rengör. Även fast vi är jätteförsiktiga så gör det så ont att hon ofta kissar ner sig. Vi matar henne med längre mellanrum allt eftersom att hon äter bättre själv. Hon vägrar äta torrfoder. Vi slutar med smärtlindring och hon klarar sig bra utan.

**Dag 11-12** (lördag-söndag) Snöa har börjat bli sämre igen. Diarrén är tillbaka. Hon sover mer och äter mindre. Hon har börjat andas snabbt, ungefär dubbelt så snabbt än normalt, och ibland låter det väldigt illa när hon andas. Hennes hjärta slår väldigt fort, runt 300 slag per minut och det är när hon vilar. Hennes bakben känns väldigt svaga och hon har tappat muskler. Hon har feber igen och tappar ännu mer i vikt. Vi letar och letar vad det kan vara för fel och hittar då information om sjukdomen DIM. Trots att den är väldigt ovanlig så tror vi att det är den, för symptomerna stämmer så bra in på Snöas.

**Dag 13** Snöa hos veterinären igen. Blodprov tas på nytt och det visar på kraftigt förhöjt värde vita blodkroppar. Sjukdomen är så bekräftad den kan bli i levande tillstånd. Eftersom sjukdomen är i princip 100 % dödlig och Snöa mår så dåligt låter vi henne somna in.

Snöa har sedan hon lämnat oss obducerats och biopsier har tagits från flertal organ, bland annat muskler och strupe. Biopsierna bekräftade att Snöa hade DIM.

**DIM (Disseminated Idiopathic Myopathic)** är en ny sjukdom som hittades 2003 i USA. Det är en allvarlig inflammatorisk sjukdom som primärt påverkar muskler och omgivande vävnad. DIM drabbar vanligtvis illrar yngre än 18 månader. Åldrarna har varierat mellan 5 månader till 24 månader. Man vet inte vad sjukdomen beror på, eventuellt är det en autoimmun sjukdom. Den verkar inte vara ärftlig eller smittsam, den drabbar båda könen. De första tecknen på DIM kommer snabbt och illerns tillstånd försämras snabbt inom en period på 12-36 timmar. Illrarna har ofta flera symptomer. De vanligaste första symptomerna är hög feber, utmattning, svårigheter att röra sig normalt, svaghet, uttorkning, deprimerade men kontaktbara. Andra symptomer är dålig aptit, viktminskning, förstorade lymfknutar, knölar under huden, onormal avföring (ofta grön, slemmig och/eller mörk diarré). Det är vanligt att de vägrar äta hård mat men äter mjuk mat.  Känslighet vid beröring, så att det gör ont då man tar eller klämmer på dem. De är oftast känsligast vid bakdelen eller bakbenen. Ökad puls, ofta över 300 slag per minut, ökad andningsfrekvens och blåsljud. Sen så finns det även ovanligare symptomer, så som krampanfall, hudfläckar och missfärgningar som är röd-orange, rinnande ögon och nos, flämtningar, tandgnissel, blekt tandkött och ödem.  Sjukdomen kan pågå i dagar till veckor, ibland till och med månader. Illrarna blir kontinuerligt sämre och dör. Vid tidigt blodprov kan antalet vita blodkroppar vara normalt men tas provet om efter 7-10 dagar senare så är det kraftigt förhöjt. Ultraljud och röntgen visar ofta förstorad mjälte och/eller lymfknutar i magen.

Alla muskelgrupper drabbas av den inflammatoriska processen, inklusive hjärtmuskeln. Även andra organ som fett, hjärna, lever, lungor, strupe, mjälte och benmärgen brukar också visa mildare inflammationer. Illrar kan bli tillfälligt bättre av behandling, men återfaller senare och sjukdomen fortsätter utvecklas. I USA har man börjat med experimentell medicinering på illrar med DIM som innefattar cellgiftsbehandling och det finns tre bekräftade fall på överlevare med hjälp av detta. I övrigt har inga illrar överlevt. Snöa är det andra bekräftade/kända fallet i Europa och det finns ca 100 fall i USA. Hon hade de allra flesta av symptomerna som beskrivs ovan.

**Sov så sött Midnattssolens Snöa**

**2011-04-26 till 2011-09-19**

Trots att det har gått nästan tre veckor sedan hon lämnade oss så är det jättesvårt att skriva om det här. Det har varit en enormt svår period i våra liv, att kastas mellan hopp och förtvivlan. Det är först nu vi börjar återfå krafter att sköta våra jobb som vi borde och vi har gråtit och gråtit tills tårarna var slut och hjärnan var tom. Att mata och ta hand om henne dygnet runt, att höra och förstå hur ont hon har haft och hur hon har lidit. Vi känner att det är viktigt att det kommer fram. Att vi berättar steg för steg vilka tecken vi har fått på sjukdomen, så att vi förhoppningsvis kan bidra till mer kunskap. Även så att om det drabbar någon annan som har läst detta, så kanske det kan hjälpa till en snabbare diagnos och ett kortare lidande för den illern.

/Jessica och Jörgen

## Comment 1
Author: FerretCrow

Oj nu rinner tårarna här med. R.I.P lilla söt snöret. Men otroligt starkt och bra av er att dela med er av denna fakta och historia.

## Comment 2
Author: sarae

Beklagar så innerligt eran sorg. Ännu en liten tuss som försvunnit aldeles för tidigt :(

Tycker däremot att det är fantastiskt av er att dela med er så detaljerat av förloppet! Även om man hoppas att ingen annan ska råka ut för det här så vet man ju tyvärr inte, men det ni och Snöa råkat ut för kanske kan hjälpa någon annan i samma situation att få klarhet.

Känner till DIM sedan tidigare, men det här är det första bekräftade fallet jag hört om i Sverige.

Sov gott sötaste Snöa

## Comment 3
Author: becka89

Beklagar verkligen, ingen sjukdom man vill att ens älsklingar ska få

## Comment 4
Author: Ceciliaolucifer

Oj, jag vet inte vad jag säga. Annat än att jag beklagar sorgen. Hon var alldeles för ung för att råka ut för något så hemskt.

Jag vet att hon hade det bra hos er, och tur var väl det att hon kom tillbaka till er innan hon insjuknade. Jag hoppas att finaste Snöa sover sött.

Vila i frid.

Stor kram

## Comment 5
Author: JossanH

Jag beklagar åter igen :( Fruktansvärt sorgligt att läsa om detta och svårt att hålla tillbaka tårarna.. Vicente hälsar Sov gott till lilla Snöa som trots allt var hans bästa lekkamrat.. En stor kram till er

## Comment 6
Author: duholm

Baklagar massor![Gråter](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")

## Comment 7
Author: Sarah

Så ledsen att höra. Kramar! Det är verkligen många illrar som dött av ovanliga anledningar på sistånde. Bra att ni går ut med vad som hänt ordentligt!

## Comment 8
Author: Norrskenets

Tog mig tid att läsa detta direkt när jag såg det.

Var oundvikligt att försöka hålla igen tårarna. Styrke kramar till er.

Beklagar verkligen, finner inga ord men lider med er.

@---)-----            @---)-----              @---)-----

## Comment 9
Author: UlrikaD

Men så otroligt hemskt att läsa. Beklagar verkligen att både ni och Snöa fick gå igenom detta.

Ännu ett hjärta som lämnat oss alldeles för tidigt:(

## Comment 10
Author: Blueshift

Beklagar sorgen och att det blev en så svår sista tid.

## Comment 11
Author: Doktor-och-Designer

Tack alla för er omtanke! Vi blir så rörd och så glad att det uppskattas att vi skrev ihop det här. Det var verkligen jobbigt att gå tillbaka i tankarna och tänka på varje dag i detalj och allt som hände, tårarna har runnit så det har varit svårt att se vad vi skriver :(

#2 Ja enligt vår veterinär Gunnel Andersson så är det första fallet i Sverige (andra bekräftade i Europa tror jag att hon sa). Vi träffade två andra veterinären de första tre dagarna. Det blev tyvärr inte så bra kunskapsöverföring av förloppet mellan veterinärerna och vi tänkte inte på att berätta för Gunnel första dagen vi träffade henne. Om vi hade gjort det hade hon nog misstänkt den här sjukdomen tidigare, för hon verkar ha bra koll på den. Hon är verkligen intresserad och tycker att det är viktigt att lära sig mer om detta och föra kunskapen vidare om det som har hänt Snöa. Det var Gunnel som gjorde obduktionen och det var hon som bekostade den och biopsierna, för att det är viktigt för illersverige. Fast vi hade gjort obduktionen ändå, för vi tycker också det är viktigt. Sen så har hon planer på att skriva en artikel om Snöa, vi hoppas att hon får tid att göra det. Vi hoppas självklart på att ingen annan råkar ut för denna hemska sjukdom, men kan vi bidra till att hjälpa någon annan iller så gör vi gärna det. Om någon vill kontakta oss med frågor kring detta eller funderingar kring sin egen iller så ställer vi gärna upp med det vi kan.

#4 Det kändes bra att hon hade kommit hem till oss. Hon hade det bra där hon bodde och blev bra omhändertagen, men som uppfödare känns det också bra att ha gjort allt man har kunnat för valpar som vi har hjälpt till denna värld. Sen känns det viktigt att utreda ordentligt vad som drabbat henne, för fortsatta avelns skull. Vi har också nära till bra veterinärer och bra kontakt med Gunnel.

#5 Ja de två tomtarna var verkligen jättebra kompisar, puss och kram till Vicente.

## Comment 12
Author: Blueshift

Det vore verkligen jättebra om Gunnel får möjlighet att dokumentera Snöas fall med en publicerad artikel.

## Comment 13
Author: Jessica Holländare

Beklagar sorgen. Hoppas verkligen hon har tid att skriva artikeln. Är ju jättebra att mer information om illerns sjukdommar kommer fram.

Hoppas Snöa har det bra nu där hon är. <3

## Comment 14
Author: [Borttaget]

Åhh, läste nu, väldigt tragiskt det som hänt, hon har inte haft det lätt, stackars liten :-(  
Tårarna bara rinner nu, hoppas er veterinär kan skriva artikel om det, beklagar igen :-(

## Comment 15
Author: Gottfridsson

Beklagar sorgen och allt ni gått igenom. Fint av er att orka delat med er och hoppas Gunnel får möjlighet att skriva en artikel.

![Gråter](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")

## Comment 16
Author: Wisby9211

Beklagar verkligen! Finns det nått sätt man kan förhindra sjukdomen?

## Comment 17
Author: Lillfemman

Tack för att ni hade orken att dela med er efter allt ni gått igenom med sömnlösa nätter, oro och sorg!

Beklagar sorgen för er fina lilla vän. Skickar en styrkekram!

## Comment 18
Author: illernettan

Vilken fruktansvärd upplevelse. Jag har som vanligt inga ord som tröstar men ni har verkligen gjort allt vad ni har kunnat för Snöa. Det är starkt gjort att kunna skriva såsom ni har gjort och jag hoppas veterinären kan få till en artikel.

Jag beklagar sorgen och skickar illerpussar från hela gänget härnere.

## Comment 19
Author: Madde

Beklagar verkligen sorgen. ![Gråter](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")

Men det är som alla andra skriver väldigt viktigt att sånt här kommer fram så man kan lära.

## Comment 20
Author: Doktor-och-Designer

#16 Nej, inte som man vet i nuläget.

Vi håller tummarna att det arbete som görs med att karlägga och förstå sjukdomen bättre ska kunna leda till hjälp att både förhindra sjukdomen och hjälpa sjuka illrar som har fått den. Vi hoppas att det vi gått igenom och det som kommit fram kring Snöas sjukdomsförlopp ska kunna hjälpa till.

Tack alla som tänker på oss! Det värmer verkligen. Snöa kom hem i sin lilla urna för ca en vecka sedan och är nu tillsammans med Gaia, Nova, Leo, Nemo, Grim och Akira. Alla väldigt saknade <3