# Iller och hund? Author: mi-mi Jag har funderat på att skaffa iller, Men det är väldigt många som säger att det är svårt att få två illrar att bli sams. Är det sant? Jag har dock en hund och en kanin här hemma också, men hunden bryr sig inte alls om andra djur. Men är osäker på att illrarna kommer att acceptera han. Och det svåra är ju om det ska vara honer eller hanar. ![Obestämd](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 1 Author: Banankaka320 Kaninen blir nog mat :) Men för mig funkade det perfekt med nakenhund och illern, och sen skaffade jag en rottisvalp och det funkade också bra. Man får lära hunden att undvika illern om dem inte kommer överens, jag låter illern bita hundarna men inte tvärtom och det vet hundarna så dem undvek illern. ## Comment 2 Author: mi-mi Men om kaninen är i ett speciellt rum som Illernn inte får gå in i, då borde det väl gå? :) Men jag har en dvärgpudel, tänkte att illern kanske kan göra illa han rätt allvarligt kanske? Hunden bryr sig dock inte om några djur alls. ## Comment 3 Author: Banankaka320 #2 Så länge hunden liksom försvarar sig så ska det inte vara problem. Min nakenhund fick faktiskt bita illern ibland, hon bet ju aldrig men hon liksom "högg" mot henne i luften eftersom illern stoppade in sin näsa i hennes öra och illern var döv så hon hörde inte att hunden morrade. Ang. kaninen så måste ni verkligen se till att dörren är stängd, för den blir mat annars :) ## Comment 4 Author: mi-mi Någon som har någon aning om det är så att det är svårt att få två illrar att bli vänner? Jag tycker att det låter roligare för andra illern att ha en kamrat. Men jag kanske bara har fel? :o ## Comment 5 Author: Sleepyxx Jag har en iller och en hund. ![Skrattande](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Illern är 13 veckor och hunden är 15 veckor. dom går ihop jätte bra och leker ut all energi. men ibland så biter iller lite hårdare. så jag separerar dom en liten stund. hunden är lugnare än en iller. ## Comment 6 Author: Sleepyxx #1  " Kaninen blir nog mat :) " hahaha![Tungan ute](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 7 Author: mi-mi Men eftersom han är i ett rum som är stängt hela tiden så tror jag att risken är liten, eftersom ingen här är har dörren öppen. När vi är där inne så stänger vi alltid efter oss. Och han är dock snart 8 år och har varit en utekanin, så risken är ju att han lämnar oss snart.. Stackars liten. och är det ännu ingen som vet någonting om att illrar har svårt att bli vänner med en annan iller? Vet inte vad jag ska tro, haha :D ## Comment 8 Author: Sleepyxx du kan långsamt intrudera dem för varrandra. det kommer bli bra. om hunden är stor är det bättre för då har hunden kontroll... och hunden måste kunna acceptera din iller. ett tips ha din iller i soffan och ha hunden nedanför soffan på golvet så kommer hunden att iakta och vara nyfiken. sen så bara tar du det långsamt. :) det funkade för oss :) Och jag tror inte att din iller kommer att döda kaninen, för dinn iller är än ung. men för din säkerhet skall du hålla dom väl separerade. ## Comment 9 Author: Bogey #7 Hur lätt illrar blir vänner med varandra beror helt på deras respektive temperament. Vår Bogey fick träffa andra illrar när vi var på illerträff och hamnade han i bråk var den med andra hanar. Det går också ofta lättare att introducera en valp till en äldre iller. Så när vi skulle introducera nr 2 (Imie) så garderade vi både med valp och hona och det gick över förväntan. Visst skulle den dumma lilla valpen fostras men värre än lite smågnabb blev det aldrig. Videoklippet är taget ca 10 dagar efter det att Imie flyttade in hos oss. ## Comment 10 Author: UlrikaD De flesta illerägare har ju två eller flera för illern trivs oftast bäst med en kompis. Jag har tio illrar som går ihop. De flesta illrar blir jätteglada när de får en kompis, men en del kan vara lite svåra i början. Beror på vad de är vana vid sedan tidigare. Men med tid och tålamod brukar det i stort sett alltid lösa sig. ## Comment 11 Author: Jolinn Det e två vi ska skaffa :) / Jolinn och Jasmine ## Comment 12 Author: UlrikaD #11 Hoppas du har läst mitt svar på exotiska. ## Comment 13 Author: Jolinn Det har jag :) men jag viste inte vad jag skulle svara så :) Men det e inte Mamma som ska ta hand om dom utan det är vi Och Jasmine e djurskätare typ :)) ## Comment 14 Author: UlrikaD Jag skriver inte det här för att vara dum, men när man är 10 år så kan man inte ta hand om två illrar själv. Dessutom när du inte är hemma så måste din mamma ta hand om dem. Antar att du går i skolan. ## Comment 15 Author: mi-mi Jo visst hon är tio år men hon har så himla bra hand om andra djuren här hemma. dvs hunden och kaninen. Hon är väldigt mogen för sin ålder, men självklart så hjälper vår mamma till ( som du kanske inser så är hon min lillesyster ). Jag kommer ha jätte stort ansvar för dom men djur är mitt intresse så det är helt okej med mig :) ## Comment 16 Author: UlrikaD #15 Då förstår jag. ## Comment 17 Author: UlrikaD #16 Jag visste inte att ni var syskon, jag har läst de andra trådarna din syster startat om att köpa sugargliders som sen gick över till iller. ## Comment 18 Author: mi-mi Haha ja, hon är lite för ivrig när det gäller djur. Hon vill ha nästan allting. Men tur nog så får hon inte det ;) Och det är faktiskt så att vi funderade på Sugarglides ett tag, men mamma och jag ville hellre ha illrar för vi vill ha en "vän" som leker med oss på dagarna osv. Eftersom sugarglides är nattdjur och bor i bur :) Måste tillägga att vi är mer intresserade utav aktiva djur som är vakna när vi är det. Då tyckte vi att illern låter mer som en roligare vä ## Comment 19 Author: UlrikaD Inte så lätt att få in en 4kvm bur som sugargliders ska ha heller antar jag:) Men de är otroligt fina. ## Comment 20 Author: UlrikaD Inte så lätt att få in en 4kvm bur som sugargliders ska ha heller antar jag:) Men de är otroligt fina. ## Comment 21 Author: Jolinn UlirikaD : Tror du inte att en 10:åring kan ta hand om en iller eller ? ## Comment 22 Author: UlrikaD #21 Nej, inte själv. Det tror jag absolut inte. Och återigen inte för att vara elak på något sätt. Men jag tycker inget barn ska ha ensamt ansvar för ett djur, vilket djur det än gäller. Men en iller är ett rovdjur, jag vet hur barn reagerar när de blir bitna. Vad gör du om illern hugger tag i din hand och du inte får loss den och den bara biter hårdare och hårdare och blodet bara rinner? Du ropar på hjälp, ganska självklart. Man kan inte ta hand om en iller själv som 10-åring. ## Comment 23 Author: Bogey Vår dotter var 11 när vi skaffade Bogey åt henne och visst har det varit lite tårar när när det varit för hårda nyp från illrarna men det har generellt sett gått bra. Men precis som Ulrika nämner så har inte heller vår dotter haft ensamt ansvar om någon av illrarna. ## Comment 24 Author: Jolinn Skulle nog klarat det :) Jag skulle iallafall haft försökt att ta bort den och säga fy ## Comment 25 Author: UlrikaD #24 Har du träffat många illrar tidigare? Kan vara en idé att träffa så många som möjligt innan man skaffar. För att undvika att det blir omplacering senare. Illrar är olika, en del är lätta att få bitfria en del är jättesvåra. En iller som bits ordentligt är det inte att bara ta bort och säga fy till. Då hade man inte haft så många omplaceringar pga bitighet som man har. Tyvärr. Känner en tjej som blev biten förra året, hennes hand är fortfarande inte helt bra. Så man kan ha rejäl otur. Och ju mer man är beredd på det desto bättre. En iller går inte att lägga in i klassen, söta, gosiga djur. De blir vad man gör dem till men de kommer alltid att vara rovdjur med tänder. De är och kommer aldrig någonsin (hoppas jag) att bli som marsvin. ## Comment 26 Author: Hayley #21 "jag" har alltid haft djur sålänge jag kunde minnas, kaniner, råttor, hundar, illrar, hästar, you name it. men det var fortfarande alltid min mamma som hade största ansvaret för dem. jag tvivlar på att en 10 åringar helt själv kan ta hand om ett djur, med uppfostran, veterinärsräkningar och för att inte tala om alla försäkringar som tillkommer...därav påpekas det ofta över vikten av att hela familjen måste vara med på ett djurköp. ## Comment 27 Author: VeronicaKahlbäck De flesta illrar går att få ihop, en del med lite mer arbete dock,har däremot Zebben som inte går ihop med mina tjejer och han flyttade in för tio månader sen. Om ni funderar på flera så rekommenderar jag en i taget om de inte levt tillsammans tidigare (vuxna omplaceringar). Ni bör träffa så många illrar som möjligt för att avgöra om det är ett djur för er och vad för iller ni isåfall är ute efter. Många tar gärna emot besök för att visa och prata iller, var bor ni? Det finns mycket man bör veta om iller före man införskaffar om mat, sjukdommar, behov osv. så läs på i massor. Iller är ett stort ansvar så alla bör vara med på noterna, det är ett dyrt djur att äga så den med inkomst bör vara medveten om hur mycket det kan kosta utöver inköpet. Alla illrar blir inte bitfria eller rumsrena även med den bästa träningen, så man får räkna med tjuvnyp och förstörda parkettgolv. Hela hemmet ska illersäkras vilket är indivduellt i vilken grad det är men något som gäller alla är att allt i gummi eller med gummidetaljer ska bort, alla hål täckas för och saker som går att gräva i putta på eller välta får tas bort. Illrar är oftast duktiga klättrare samt "problemlösare" så det är inte alltid så lätt.. Även illrar gärna är med där det händer så sover de ändå bort största delen av sitt liv. Alla älskar inte hur de luktar så det är även bra att träffat någon av den anledningen. Om du ska vara medansvarig så funderar jag på vad som händer när du flyttar för du bör vara runt 19 minst om du är djurskötare och gissar att du inte är kvar hemma tills du är minst 25? ## Comment 28 Author: Jolinn Vi bor i stokcholm :I ## Comment 29 Author: Wand Jag lånar denna tråd lite.  Om man har en hund hemma, och skaffar hem en illervalp. Kan man då göra som så att man först låter hunden och illern nosa på varandra genom reseburens galler, innan man låter dem träffas "på riktigt"? Då är det ju minst risk för skador samtidigt som man kan få sig en liiiiiten uppfattning om hur de reagerar emot varandra. Våran hund är inte elak, den enda hon någonsin blivit riktigt aggressiv emot och bitit var en annan tik som var väldigt kaxig och hög i rang. Så att våran hund skulle bli aggressiv och hugga vid första illermötet är föga troligt (men ska såklart vara totalt bevakat). ## Comment 30 Author: UlrikaD Olyckor som har hänt mellan iller och hund har sällan hänt pga att hunden har varit aggressiv. De jag har hört om är att illern har nafsat till och hunden rent reflexmässigt hoppat till och landat på illern (bruten rygg) eller nafsat tillbaka och då varit väldigt mycket större än illern så illern dog av det. Så de olyckor jag vet om där har de faktiskt umgåtts hela tiden fram till olyckan hände. ## Comment 31 Author: Wand #30 Okej! Tja.. att våran hund skulle trampa på illern är ju möjligt. Men jag tror inte att hon skulle nafsa. Å andra sidan så är det ju omöjligt att svara på eftersom att hon aldrig träffat på en iller förut! Man får helt enkelt hoppas på att det går bra då.  Jag skulle i varje fall inte våga låta dem vara helt själva. Så då kan man ju hålla lite koll om de är i närheten av varandra(fast det går ju nedrans fort om något väl skulle hända). ## Comment 32 Author: Sophey #25 Jag kanner en man som fick lov att operera sin efter ett iller bett och har fortfarande problem med kna skalen och armbagen efter att hans iller vagrade att slappa. Min pojkvan matade varan kille med en bit lordagskorv och illern trodde att han bet tag i korven men det visade sig vara pojkvannens finger som han slet ur lage. ![Tyst](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst") ## Comment 33 Author: Banankaka320 Jag tror jag varit ganska bortskämd med hur snäll Maggie var :o Det värsta hon gjorde var ett rivsår ## Comment 34 Author: Sophey Jag ar borstskamd med min kille, han har aldrig bitit sa jag ens fatt ett rivsar ![Oskyldig](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") Forutom olyckan med korvbiten (han var en ivrig valp) med min sambo har han aldrig gjort illa oss forutom nar han forsoker att trycka upp hela huvudet i nasan pa mig men det ar ju bara for att kolla vad som finns dar uppe ![Cool](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 35 Author: LisenN Min hona \_GNAGER\_ på min man när han gör nåt som inte passar henne (eller vad hon nu tycker att hon har för anledning) och han blir faktiskt skraj trots att han är 35 år. Det gör ruskigt ont när en iller biter tag och gnager och man har inte minsta chans att få bort kroppsdelen ur munnen om illern inte vill släppa.. Med hjälp av vatten/citron går det oftast men innan man får tag på det kan det hinna bli stora skador. Innan man blivit rejält tuggad på kan man omöjligt veta hur man kommer reagera, det går bara inte! Mina söner, 7 resp 8 år, är väldigt vana med djur av olika slag men blir ibland skrämda av illrarna. Illrar kan vara riktigt "tuffa" så man bör tänka sej för NOGA och träffa så många som möjligt innan man beslutar sej för att skaffa. ## Comment 36 Author: Saga85 Visst kan en 10-åring sköta om ett djur, fast det är ju mer "det är mitt djur, men förälderns ansvar". Mitt första "egna" djur var en undulat när jag var 9-10 år. Min äldsta syster hade tröttnat på den (fick vara på toa nattetid eftersom den lät så mycket). Önskade mig en till undulat i present, och gav den sällskap. Sen har jag och mina systrar haft "våra" marsvin och kaniner - men det är ju föräldrarna som stått bakom för operationer och avlivningar. Samt självklart sett till så att vi skötte dem bra (klart vi gjorde ![Skrattande](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")). Sen är kanske en iller som sagt mer som en familjemedlem - alla måste vara ok med det. Jag var 23 år och bad mina föräldrar om lov (eftersom jag var tvungen att flytta hem till dem igen). Berättade t.o.m. den där hemska historien om han som blev biten i kuken och blodet forsade samtidigt som jag drog alla de där fina bitarna också - alltifrån hur de sover död till hur de poppar runt och busar. En omplacering blev det, och hon blev en kär familjemedlem. Trots att hon hade en förkärlek för att bita i anklar och tår samt placera en och annan bajs lite utanför någon gång ibland eller gräva i någon blomkruka. Som en (helt?) vanlig iller dvs. ![Oskyldig](http://iller.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") ## Comment 37 Author: JossanH Jag skulle se det lite som så att om man är 10 år och vill ha en iller så bör föräldrarna vara minst lika intresserade av djuret som barnet är. Hur gärna man än vill ha en iller just precis NU så kan det tyvärr hända mycket under de närmsta åren. Jag har sett hur tonåringar "blir till" ett antal ggr.. ;) Jag var själv 10 år när jag började tjata om iller. Min mamma sa blankt nej och idag är jag jätteglad för det. Jag vet att jag inte hade kunnat ge illern det den hade behövt under hela illerns liv och hade jag fått hem en bitig iller kanske jag hade blivit avskräckt och aldrig mer skaffat några illrar.. Vilket hade känts riktigt hemskt i dag då dom är en så stor del av mitt liv. Jag har sett hästtjejer som är helt säkra på att alla pengar kommer gå till en häst, de är i stallet från morgon till kväll, år in och år ut men plötsligt kommer det in killar i bilden och intresset avstannar totalt. EN helomvändning! Och detta är som sagt väldigt vanligt bland barn som kommer en bit in i tonåren. Det kan vara en stor del av hela upplevelsen och glädjen att ha en iller att få längta så som man gör i början. Jag väntade och längtade i 9 långa år, men jisses att det var värt det! Flyttar en iller in kommer hemmet aldrig bli sig likt. Det kan räcka med ett litet mänskligt misstag så finns inte kaninen mer- det måste man vara beredd på. De kan förstöra golv och inredning, ni kan behöva möblera om men framförallt- det kan behövas en ordentlig uppfostran och bitträning! Tänk om ni får hem en bitig iller som tuggar tills ni har 4-5 upptuggade sår i fingret eller handleden. Eller en iller som knappt går att ta i pga att den är osäker och hugger. Alla i familjen måste vara lika motiverade på ett illerköp och ni bör hälsa på många illrar innan ni bestämmer er! ## Comment 38 Author: Jolinn Snälla kan alla sluta tjata på mig , Även om jag vet att ni hjälper mig så kommer vi ändå att skaffa illrar :) Men dom kommer nästa år ## Comment 39 Author: VeronicaKahlbäck #38 Då är det bara att läsa på så mycket du kan! Min första iller var dåvarande pojvännens lillasysters, som hon fått när hon var tio. Det var mamman i familjen som tog hand om henne ekonomiskt, den extra städningen och alla olika inköp. Din mamma bör ha ett lika stort iller intresse som du om det  ska fungera, så tipsa henne om att läsa på massor. Sen framförallt behöver hela familjen åka och hälsa på så många olika illrar som möjligt, dom är inte som alla andra djur helt enkelt:) Vet inte om ni planerar valpar men jag rekommenderar inte att ta två samtidigt, det  kan bli svårare med uppfostringen då och sen är det inte säkert att de får samma band till er i familjen då de kan ty sej till varrandra på ett annat sätt. ## Comment 40 Author: Jolinn Jag ska få ta hand om min men Mi-mi kommer hjälpa mig men min iller sen kommer hon ta hand om sin själv ## Comment 41 Author: VeronicaKahlbäck #40 Men ni kommer bo ihop? Tänkte den dagen Mi-mi flyttar hemifrån, hur gör ni då? Då har ju troligtvis illrarna levt ihop ett tag, tror inte dom vill vara utan varrandra då? ## Comment 42 Author: Jolinn Dom kommer följa med henne eller stanna :)