# Iller funderingar. Author: [Borttaget] Hej, jag funderar på att skaffa iller, helst skulle jag vilja göra det nuuu!! men tyvärr får det bli om någon/några veckor. Först så måste vi reda ut och fixa lite saker. Jag har haft kontakt med en illeruppfödare som låter väldigt gullig och seriös. Nu tänkte jag ta ett ytterligare steg och skriva här på iller ifokus! hihi. Jag har nog fått svar på alla mina frågor, som jag kan tänka på nu men nu undrar jag bara lite om, först, vart kan man hitta en seriös och bra uppfödare? Helst i Stockholms området eller som kan leverera eller liknande till Stockholm? Jag sneglar ju faktist lite åt... Murgrönans uppfödning! Men att höra sig omkring lite skadar ju ingen. :-) Och så har jag ju självklart glömt att fråga, ta reda på någonting. Vad tycker ni är nack- och fördelar med iller? Några förslag på t.e x leksaker, aktivering m.m. Juste, tänkte även fråga om det finns någon med iller så vi kanske kan titta förbi och träffa en iller hehe. Vad ska jag akta mig för!! :-) (Vet ej vilken grupp jag ska publicera inlägget i så det får bli allmänt. säg till mig om det var fel.) ## Comment 1 Author: UlrikaD Jag vill väl säga att det är enbart du själv som kan säga om du tycker en uppfödare är bra och seriös. Vad som är helt rätt för någon behöver inte vara rätt för dig, och tvärtom. Ta och ring runt och prata med olika uppfödare (som du nu gjort då), ta reda på vad det är för föräldrar, vad det är för typ av illervalpar de har. Vissa avlar på lite mer aktiva illrar som kräver mer av sin nya ägare, medans andra avlar på lite mer "nybörjar-illrar". Inget som säger att inte den första sorten kan funka med en nybörjare heller, men det är alltid bra att veta på ett ungefär vad uppfödaren anser att deras valpar är. Hälsa på de uppfödare du är intresserad av, ett personligt besök gör väldigt mycket. Se hur de har det, hur valparna är, hur mamman är, hur uppfödaren är. Kommer uppfödaren att ställa upp och hjälpa till framöver ifall det behövs. Vad är det som gäller ifall du (eller familjen) blir allergisk och illern måste flytta. Ska valpen tillbaka till uppfödaren, eller är det du som ska sälja valpen vidare osv. Saker som är bra att ta reda på i förhand. Just nu när blocket vimlar av omplacerings-valpar. Att få en valp levererad om man inte haft iller tidigare tycker jag inte är någon bra idé. Andra kan tycka på annat sätt såklart. Men just iller bör man faktiskt träffa själv först och se ifall man "klickar" överhuvudtaget. Så hälsa på så många som möjligt tycker väl jag. ## Comment 2 Author: LinaIsabell **Fördelar:** \* Man har ett annorlunda husdjur och får många roliga kommentarer om det, och man känner sig lite speciell.  \* De är väldigt roliga och mysiga djur \* De är rätt billiga att äga, om man bortser från veterinärskostnaderna. Iallafall tycker inte jag att foder, toamaterial osv kostar mycket. \*  Otroligt söta, charmiga och intelligenta djur  **Nackdelar:** \* Man måste städa OFTA för att lägenheten inte ska lukta \* Besökare klagar på lukten fast man nyligen städat \* Man måste illersäkra vilket gör lägenheten lite fulare \* Man kan inte möblera som man vill \* Man kan inte ha småsaker liggandes överallt \* Man får inte sova ifred ifall illern vistas i samma rum \* Man måste torka upp bajs och piss från golvet  \* Man blir ibland förföljd och biten av en busig krabat \* Man får inte äta ifred, för illern ska alltid tigga eller klättra på en och försöka nå maten   \* Många besökare är rädda för illern \* Man kan inte spontanresa eller vara borta hemifrån för länge/ofta \* Det är svårt att hitta bra veterinärer \* Det blir dyrt hos veterinären \* Man hittar flera kilo smutstvätt tillsammans med ruttet kött under soffan... Precis efter att man tvättat. \* De är duktiga på att smita. Min har tagit sig lös ur H-sele, 8-format sele, transportburen.. Ja, allt jag försökt stänga in henne i. ;P \* Och så typ oändligt mycket mer. Ibland vill jag ta livet av mig på grund utav min lilla rackare, speciellt när man vaknar 47 gånger per natt av att hon hoppar på en eller springer under täcket och bits. Men så kommer jag på att ingen annan kommer vela ta hand om henne, så jag måste nog leva ändå... I leksaksväg så älskar min iller en liten boll av hårdplast med en pingla eller dylikt inuti. Hon jagar den och brottas med den. Hon gillar även liknande bollar som man sätter i en strumpa och knyter igen så hon kan bära och vifta omkring på den. Och så gillar hon att knycka strumpor. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Tack för svaren. Båda två! Jo jag har faktist planerat att hitta så många med iller som möjligt. Har dock träffat en person med iller och det kändes bra. Jag har ju dock katt och hund, dom skulle gå bra med en iller, det tror jag till 99,99% på, Frågan är då om illern skulle gå bra ihop med dom. Angående möblering spelar det inte stor roll för mig och om illern förstör så går ju inte världen under hehe. och angående toabesök och iller så har jag hört många som säger att illrar är omöjliga att få rumsrena och vissa säger att illrar går oftast att få rumsrena om man spenderar Mycket tid på lådträning. Vilket ska jag tro på? Eller kanske lite av båda? Jag har ju som sagt katt, en kissen blir helt galen om någon kissar på golvet. ;-) Medans andra kissen alltid bajsar på golvet om inte hemmet är städat och fint. Hehe. Jag har också hört att man kan inte jämföra en iller och en katt eller hund, det är helt olika djur men så pass som jag förstått så låter det som att man måste valpträna en envis hundvalp samtidigt som man måste lådträna en riktigt envis katt på dom två punkterna, men det är endast vad det låter som för mig... på ett ungefär! ## Comment 4 Author: [Borttaget] Och föresten, om jag nu skaffar mig en iller hade jag tänkt mig en pojke. När tycker ni på iller i fokus att jag ska kastrera honom? Och hur? "Vanligt" eller med Supreloin (stavning?) chipp? ## Comment 5 Author: JossanH #4 Man ska aldrig kastrera en iller innan 6 månaders ålder men ju senare desto bättre. Jag som själv har en hanvalp på 4 månader kommer inte kastrera det traditionella sättet utan med chipp. Jag anser att det är mer naturligt att tillföra chippet än kastrera och efter att ha haft 3 kastrerade hanar med binjuretumörer när de kommit upp i 4-5 års åldern så är jag villig att testa det mesta för att slippa genomgå det igen... Det minskar iaf risken. Men valet ligger ju hos den som äger illern :) ## Comment 6 Author: Sarah Om du har hund och katt... ja läs Filippa-Es öde, kanske det inte är läge för iller nu... ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jo, jag har hört en del om alla bieffekter på speciellt illrar när man kastrerar dom på det "gamla vanliga" sättet men dock så mycket gott om chippen. Så det skulle nog bli ett chipp men man måste ju alltid höra sig omkring och se vad illerägare föredrar. :-) ## Comment 8 Author: IdaJosephine Jag säger bara såhär: Jag är uppväxt på gård ute i skogen och har alltid varit omgiven av djur, allt ifrån små gnagare, reptiler, amfibier, spindeldjur,katter,hundar, hästar.. You name it typ. Min pittbull jag hade innan som dem flesta stämplade som en "problem hund" eftersom han blev över energisk och skällig om han fick en promenad kortare då och då , han var en lammunge jämfört med vad jag fick hem efter att jag och min sambo bestämmde oss för att bli iller ägare =D Hihi, jag har aldrig varit med om ett jävligare djur i hela mitt liv, han vände totalt upp och ner på allt och lyckades få mig att ifrågasätta allt jag någonsin trott mig veta om djur. Vi hade ju såklart läst en massa innan vi skaffade Turbo-Dampen, nästan allt vi kom över och frågade uppfödaren massa också.. Men det är typ som man brukar höra av folk som nyss fått barn: Jag visste ju att det skulle bli jobbigt, men jag trodde aldrig att det skulle bli SÅ HÄR jobbigt =) Men när man väl kommit över krisen (om det blir någon ens, inte säkert heller) Så är det SÅÅÅ värt det =P Jag älskar min lilla pälsboll som hoppar runt fötterna och biter mig "god morgon" i tårna när jag gör mitt morron te =D Men allvarligt talat, fundera noga, om du gillar att ha det rent hemma och väldoftande med saker och ting på sin plats så ska du nog inte ha en iller.. För det går inte, det är sant, det GÅR inte ha det städat med en sånn hemma.. Då är det inte bara dammråttor i hörnen längre, det är piss och ngr korvar också =) Visst, Turbo har lärt sig gå på toan, men man får nog räkna med att det händer olycker då och då. Lycka till =) // Ida och Turbo-Dampen ## Comment 9 Author: [Borttaget] #6 Vart kan jag läsa om det? #8 Låter riktigt frestande! :-) Enligt illerns beskrivning på alla sattyg och allt som dom oftast ställer till med så låter det riktigt spännande. Även efter alla foton från illerröror som jag sett här på iller ifokus hehe. Det låter lite äckligt med alla maskar m.m som hittas efter gammal mat som illern har gömt(läst inlägg om det här på ifokus) men jag skulle vänja mig. haha. Men som sagt, man kan väl få illern någorlunda rumsren? Om man har tur... Inte för att jag skulle ha den turen men ändå. :-) ## Comment 10 Author: [Borttaget] Juste, eftersom jag har hund så har jag tillgång till att avskilja dom när vi är borta så inga tragiska olyckor händer... Även fast jag litar på vovven till 100% så KAN det hända! ## Comment 11 Author: IdaJosephine Alla är ju sina egna individer och vissa är ju såklart lättare att lära saker än andra. En del är kelna, andra vill knappt att man petar på dem.. Sedan är det ju så att vissa illrar går jättebra med andra djur, men det finns ju också dem som inte alls gillar andra djur, eller ens andra illrar. Alla är vi olika =) ## Comment 12 Author: [Borttaget] 11 Ja det går inte att säga bättre än så... Alla är vi olika... Nu har vi ett problem, mor vill ha en silver färgad, sambon vill ha en som ser ut som en liten rånare och jag är förälskad i mörkt viltfärgade. Visst är det viktigaste att det "klickar" mellan mig och illern men om han råkar ha älsklings färgen är det ju bara ett plus! Men det hinner vi nog hitta innan vi tänkt igenom det för den femtio elfte gången! ;) ## Comment 13 Author: JossanH #12 det viktigaste är väl att vara förberedd på att hunden, katten o illen inte kommer kunna gå ihop alls. För det är mycket möjligt att det blir så.. Man får vara beredd på allt. ## Comment 14 Author: Filippa-e Jag var också 100% säker på migsjälv, o att min hund o iller skulle gå ihopa o om de nu inte gjorde det så kunde jag ha dem särade. Det funkade absolut inte, iller o hund har helt olika kroppsspråk o illern respekterar inte alltid hunden o man kan inte lita på att den kan lära sig det 100%. Även om hunden inte skulle skada illern.. så kan den ändå bli stressad o må dåligt av att bo nära/tillsammans med iller. Om det inte funkar o de måste vara i två olika läger större delen av dagen för att skydda den ena eller den andra, eller för att man inte orkar vaka som en hök varje sekund o ta bort illern från hunden 100ggr eller se så att hunden inte skadar illern genom lek/aggression. Kan man då ge illern all den tid den behöver (speciellt en valp som kräver jävligt mycket, mer än jag nånsin trodde) o vara med den, låta den vara med, tränas, leka, varje vaken sekund ... o samtidigt ge hunden o din katt vad de behöver? Fungerade INTE för mig, min hund blir mer o mer otålig o nu vet jag inte om hon även är allergisk mot illern eller spånet, hon blir även stressad o dålig i magen ibland specielt på morgon dår illern ibland väcker oss mitt i natten eller på morgonen genom att kraffsa på dörren. Illern trivs inte i "sitt" rum ensam större delen av dagen, hunden mår dåligt varje sekund illern är ute. Vad gör man? Jag kunde knappt sova om nätterna av ångest när jag insåg vilket misstag jag gjort! O ändå hade jag forskat så mkt o träffas många illrar först! Hoppas isåfall att de verkligen fungerar ihopa för dig, eller att du har ett stort hus o inte en liten lägenhet som mig.   Det kanske går jätte bra för dig, men jag varnar dig för det kan också gå riktigt dåligt o du kommer få förfärlig ångest då o bli tvungen att lämna tillbaka/omplacera... vilket INTE är det lättaste kan jag lova o absolut inte roligt alls!! ## Comment 15 Author: Bogey #0 Du har fått en del bra kommentarer och svar så de tänkte jag ine ge dig Däremot frågade du om uppfödare och är du ändå åt Gotlandshållet kan jag även rekommendera Guteillern. Heter Gottfridsson här inne. Hon har några trevliga valpar som är leveransklara, se hennes trådar här till vänster. Våran  Bogey kommer från henne och hon ställer alltid upp om man har någon fråga eller man har nått problem. På närmare håll, i Stockholm, har du KerstinL här inne. Hon verkar också vara en bra uppfödare men jag har ingen egen erfarenhet så jag kan säga säkert ## Comment 16 Author: [Borttaget] Kan bara hålla med Bogey här, söker du en underbar uppfödare så rekommenderar jag oxå "Gottfridsson", helt fantastisk att prata med i ur och i skur, hon har både killar och tjejer kvar,.mina tjejer kommer oxå från henne. ## Comment 17 Author: [Borttaget] #15 & 16 Tack! Jo, när jag läser trådar och kommentarer från henne så låter det som en trevlig person och det lilla ni berättar låter också bra. :) Anledningen till varför jag är inne på Gotland är för att det är där jag hittat dom uppfödare som ser ut att passa mig. Jag tycker att det låter så tråkigt när min mors arbetskolega berättar om hennes kontakt med iller uppfödaren, jo ett telefonsamtal, åkte och köpte illern... thats it! Jag vill gärna ha kontakt med den som fött upp min framtida iller. Speciellt eftersom jag är nybörjare! Då vill jag ha någon jag kan vända mig till om någonting jag inte förstår mig på kommer upp eller om någonting händer med illern. Jag undrar en sak också, av alla illerägare med kunskap om iller och katt. Jag har en hund och två katter som jag skrev tidigare och jag är inte rädd att vaken hunden eller ena katten skulle skada illern eller sig själv men ena katten, hon är ... hon finner sig i om t.e x en iller vill tugga lite på henne, hon skulle nog bara fortsätta med det hon gjorde innan. Kan illern skada henne? Ett bit märke gör inget men om han skulle kunna skada henne så vi måste åka till veterinären eller liknande. Jag är nog lite för rädd eftersom jag Tror nog att en större hund kan skada henne mer än vad en iller kan haha. Men man vet aldrig! ## Comment 18 Author: [Borttaget] Och juste, min ena katt är lite... speciell... här hemma får ingen kissa eller bajsa utanför lådan, för då får dom med honom att göra! Så.. Eftersom det Kommer att hända olyckor med illern så är det en vädligt stor chans att min ena katt kommer att säga till honom på skarpen att SÅ FÅR MAN INTE GÖRA!! haha. Det är jag nästan 100% säker på eftersom det gör han med hunden också om det hänt en olycka haha. Det kommer väl inte förvärra lådträningen på illern om det händer? Och han kan väl inte skada illern? Lägger till en bild så ni kan se vilka resten av familjen är. Dock bor inte hunden som drar pulkan med mig på heltid. Hon bor med min far oftast.. Fast jag tror nog att en iller skulle få plats på samma pulka i framtiden! ;) ## Comment 19 Author: [Borttaget] Här är vovven som bor med oss på heltid. :) ## Comment 20 Author: IdaJosephine Det är klart att dem kan skada varandra om det blir bråk, dem är ju rovdjur allihop och "designade" för att göra skada på andra djur. Både katt och iller biter HÅRT om dem vill.. ## Comment 21 Author: Saga85 Har din hund träffat iller innan? Jag har märkt att väldigt många hundar har varit väldigt anti mot mig sedan jag skaffade iller, vare sig den är med eller inte. Har aldrig haft problem med hundar innan, men på det senaste har jag haft (främmande) hundar som morrat/skällt på mig, hundar som nosar extra mycket, hundar som förföljt mig (både nyfiket och aggressivt) och hundar som backat undan och gnytt. Mina katter är avståndstagande mot illern. De är varken vänner eller fiender. Kommer illern för nära får hon en dask eller så springer/hoppar katterna undan. ## Comment 22 Author: Zandra---83 Eftersom  du vill veta mer angående iller och katt så kanske jag kan bidra med en sak. Jag har en katt så under detta året är 6 år och hon är ingen som älskar min iller, men hon har accepterat läget, men det tog lång tid och ärligt talat tycker jag även fast hon inte är någon illerfantast så säger hon ifrån för dåligt när illern är på henne. hon har börjat säga ifrån mer, men ändå tycker jag faktiskt att katten kan säga ifrån ännu lite mer när illern inte ger sej (katten slår utan klor på illern, bara för att markera att hon inte är intresserad att ha en iller tätt inpå sej). Sen har jag en katt som är lite mer än 2 år och som jag bara haft typ ett halvår innan illern kom in i familjen (både denna katt och illern är 2 år). Hon fastnade väldigt snabbt för illern och idag är de oskiljaktiga. De leker hur mycket som helst. Visst har det hänt att denna katt fått sej sina bett av iller (strax under ögat, men det blev inga sår utan det var mest att illern höll ett fast grep. Katten tog det hur lugnt som helst. Det var jag som mer geps av panik, men katten brydde sej inte. Hon har även fått sina bett i tassar/ svans ja där illern kommer åt för stunden). Så har inte katten brytt sej. Visst hon aktar sej lite när hon ser att illern kommer med munnen öppen som en peraya, men när man ser dom leka så inser man ändå hur mycket dessa två tycker om varandra. De skulle ha såå tråkigt utan varandra. Så jag har en katt som accepterar iller (i alla fall denna iller, inget säger ju att hon kommer att accepterar någon annan iller) och en som älskar denna iller. ## Comment 23 Author: JossanH Jag har också erfarenhet av katt och iller och jag hade först problemet med illrar som var för på katten men i takt med att katten fick mer skinn på näsan (nosen kanske det heter ;)) så tog han över mer och mer här hemma vilket resulterade i en mycket irriterad iller och en livrädd iller. Bör väl nämnas att båda katterna jag haft har varit hittekatter som jag tagit hand om och båda bor nu mer hos mina föräldrar då det inte alls funkade i längden. Ang hundar så vet jag en hund som ylade varje gång jag gick förbi den så den kände illerdoften. Spelade ingen roll om han klev på bussen där jag satt, om han stod bunden utanför affären eller vi möttes på trottoaren. Hans matte var smått förvirrad tills jag berättade att det förmodligen var för att jag luktade iller. Så djur kan ju reagera så olika beroende på individer :) ## Comment 24 Author: Ilandra \# 17+18 Tyvärr säger det beteende dina djur har sinesmellan inte nått om hur de skulle bete sig med en iller, det är ett okännt djur som beteer sig på ett för dem okännt och oförutsägbart sätt. Tex kan katterna sluta att vara rumsrena, dra sig tillbaka eller bli ledsna och deppiga om du har otur, pga av att de känner sig otrygga med ett annat okännt rovdjur i sin omgivning. Det vanligaste med katter, och så som min katt behandlar illrarna, är nog dock att de tycker att de är "äckliga" och att de undviker närkontakt med dem, utan att för den sakens skull smyga omkring och vara rädda. Det är viktigt att du ordnar med avskillda platser åt alla djuren så att de kan vara ifred, en illerfredad kattlåda är också att rekomendera så att katterna känner sig trygga när de ska använda den, och för att många katter helt enkelt inte använder en låda som en iller gått på. Sen finns det undantagsvis katter som lär sig att tycka om illrar och busa med dem, men då är det oftast katter som vuxit upp med iller. Hur det går med hunden är såklart också jättesvårt att förutse, ibörjan är nog de flesta hundar skeptiska och känner sig trängda av en iller som kan komma åt dem överallt och aldrig ger sig... I värsta fall försvarar sig hunden med att bitas. Ett annat fall kan vara att hunden tycker illrarna är roliga och vill leka med dem, och det kan sluta riktigft illa det med. Även här tror jag att det är viktigt med fredade platser. Illern behöver många hus, tunnlar och gömställen där den kan röra sig utan att känna sig hotade av hunden, och hunden behöver någonstanns där den kan dra sig tillbaka och sova ifred. När jag skaffade mina illergrabbar hade jag hund, en schäfer, och trotts all oro gick det faktiskt väldigt bra! Jag har bra lydnad på henne och kunde be henne ligga ner så illrarna kunde nosa på henne i lugn och ro. Dessutom är hon uppvuxen med smådjur, vi hade katt och även råttor under hela hennes uppväxt, och de kunde klättra på henne, springa runt henens fötter och de fick til och med gnaga på hennes klor, så hon har lite inpräntat "djurvätt". Trotts detta lät jag illrarna bo i köket någon månad innan de fick dela på lägenheten, och det tror jag var ett bra val. Då han de lära sig läsa varandra lite bättre och det blev inte så stor grej av det hela när de väl fick komma ut. Mina illrar var världens lugnaste soffpotatisar på 1 och 2 år när de flyttade hit, men ändå provade de att jaga hunden och hoppa och bita mot henne, så att räkna med att en illervalp gör samma sak fast 100 ggr värre är nog inte att ta i, och frågan är hur hunden beter sig då. För att blanda olika arter av lösgående djur krävs massor av förståelse och ännu mer tålamod att se situationen genom djurens ögon och aldrig stressa på någonting bara för att det känns jobbigt att ha sitt hem uppdelat i två läger till exempel. Viktigt är också att ha en reservplan, vad gör jag om det skiter sig totalt? Ska jag ha djuren delade eller vill jag göra mig av med illrarna.  Man bör också fråga sig själv om man egentligen tycker att det är rättvist mot en liten illerbäbis att ta hem den "på prov". Och framförallt, regeln över alla andra regler, lämna **aldrig** en iller obevakad med andra djur, någonsin! När du sover, jobbar eller så bara går till affärn så ska det vara en stängd dörr i mellan. Olyckor sker så lätt och väldigt sällan med ont uppsåt hos gärningsmannen. ## Comment 25 Author: Ilandra Oh vad långt det blev! Vil bara tillägga att det inte alls är meningen att låta negativ, vill bara hjälpa dig att vara förberedd på problem som kan dyka upp iom ett illerköp! ## Comment 26 Author: Gottfridsson #25 Det var ett mycket bra inlägg du skrev i ![Glad](http://iller.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 27 Author: [Borttaget] Tack för alla svar och så låter era berättelser och erfarenheter intressanta. Nej jag vet att de är rovdjur som är skapade att kunna skada. Katt och hund vet jag att dom kan både bitas och rivas hårt. Jag vet att jag inte ska lämna dom ensamma utan uppsikt. Hunden är uppväxt med massor av olika små möss och råttor m.m sorligt nog så har dom dött av ålder och några av skador efter könsmognads fighter m.m. ![Rynkar på näsan](http://iller.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Och så är katterna också helt tvingade till att bli djurvänner. Efter MASSOR av träning kunde jag till och med ha mössen lösa på golvet utan att katterna visade att de brydde sig speciellt mycket. Men eftersom de är katter och är rovdjur som äter möss...precis som illrar och många andra djur så vågde jag inte ha dom lösa på golvet allt för ofta ändå **i fall** jakt instinkten råkar ta över lite extra just den sekunden! Jag vet inte hur dom skulle reagera på iller men utanför mina föräldrars hus bor det ett helt gäng minkar och dom har hon bara nosat lite efter när dom vart runt huset m.m men ingenting mer... Hon finner sig i det mesta... Även småbarn och råttor som hänger henne i öron, svansar m.m. enda problemet är att när hon träffar nya saker med päls så ska hon bli mamma till dom... Till både kaniner, katter, möss, lurviga kuddar och mycket mer. haha. Dom har inte heller reagerat på min mors arbets kolega som har iller. Tyvärr kan vi inte se till att illern och katterna och hunden får träffa honom eftersom hennes pojkvän har hand om illern nu och han bor i... jag vet inte vart men uppåt i landet någonstans. Ska försöka träffa någon i Stockholm med iller för att se hur dom reagerar om jag kommer hem med MASSOR av iller lukt på mig. Och angående att seperare dom på nätter osv det har jag tillgång till. Även att ha olika lådor till katt och iller. #25 Nej då, det är ok att det låter lite negativt, får mig bara att tänka extra noga på sånt.![Glad](http://iller.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") och jag håller med #26 Det var ett mycket bra inlägg. Kanske det skulle bli enkast för oss och illern om vi hade honom i sovrummet till en början och låta han vara ute i resten av lägenheten när han vant sig osv men låta honom vara ute då och då under uppsikt för att utforska? Mitt sovrum är rätt bra storlek...~15kvm och säkrast för en iller! ![Skrattande](http://iller.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Haha, nu utgår jag bara ifrån att vi skaffar oss en illerpojke när jag pratar. Men jag tror att det skulle gå relativt bra mellan den framtida illern i slutändan. Och om det inte funkar efter MASSOR av tid och tålamod ändå så fixar vi en lösning i boendet så alla blir glada annars kommer ju förmodligen uppfödaren vara där för att hjälpa mig att göra rätt beslut och förmodligen kunna placera om illern... men omplacering och avlivning står så långt bak på min lista så det är det **aaaaaallllraaaaaa** sista man ens tänker på efter **många** olika försök och planer. ![Skrattande](http://iller.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Tack igen för alla svar. ## Comment 28 Author: [Borttaget] Oj vilket långt inlägg... Nej men jag tror att en iller skulle behövas här hemma för det är alldeles fööör lugnt här hemma. **Han**![Flört](http://iller.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") kanske skulle kunna få lite liv i tråkmånsarna här hemma. Det har blivit helt omvänt här hemma.. En iller kanske får allt att gå till det "normala" Här hemma är det mössen som klöser på kattträd medans katten bara tittar på och undrar vad hon håller på med. ![Skrattande](http://iller.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 29 Author: JossanH Har du även gnagare ska jag varna för att illrar kan vara eeeeextreeemt envisa när kommer till att få tillgång till sin "mat" dvs råttor, möss, marsvin, kaniner. Så ett hett tips är att aldrig ha iller och gangare i samma rum utan att bytesdjuren bor i rum där de kan vara trygga.. Man har ju läst om gerbiler som dödats, marsvin som skadats och dödats och kaniner som dödats eller där man funnit illern sitta fastbiten i kaninen... ## Comment 30 Author: [Borttaget] Jag ska inte ha dom i samma rum. Och hennes bur är en stor säker bur med smala springor och tjockt galler så inga tassar kan skada henne genom gallret och buren har både hänglås och är fastborrad i väggen. :)