# Min sista utväg.. Author: Ceciliaolucifer Jag mår fruktansvärt över att ens behöva känna så här men någonstanns inom mig så ger jag snart upp. Bernard är speciell på sitt vis och jag klarar snart inte av den här situationen som råder här hemma, och jag ser snart ingen utväg än att låta honom flytta. Jag älskar honom så innerligt för den envisa kille han är, hans otroliga charm när han är lekfull och full av bus. Hans speciella sätt när han gömmer alla sina leksaker eller knycker saker som han anser är hans.  Jag älskar även hans buttra sida när han går omkring och poppar högt för att han vill sprida och informera vad just han tycker, och hur han anser att alla andra ska tycka samma sak. Min sista utväg är att ta honom till en djurpratare som jag känner förtroende för. Jag vet in vad jag ska göra snart och jag blir så förbannad på honom ibland att jag ärligt talat känner att jag skulle kunna dänga honom i väggen. Jag skulle aldrig, någonsinn göra det. Men jag hatar mig själv för den uppgivenhet jag känner inombords. ## Comment 1 Author: Sara Usch, inga trevliga känslor. Jobbigt att känna så. Vad är det som han gör som du blir så förbannad på? ## Comment 2 Author: Aviendha Fy tusan vad trist! Vet ju att du kämpat en hel del där hemma så jag förstår dig. Tja.. Det finns ju djurpratare och så finns det djurpratare. Jag är väldigt skeptiskt lagd till sådant, men det finns en människa som fått mig att tro att något kanske kan finnas. I vilket fall håller jag tummarna för att du ska finna en lösning som känns bra för alla. ## Comment 3 Author: Ceciliaolucifer #1 Hans sätt att vara så elak mot dom andra. Hans fega sätt att visa det på. Han smyger sig på dom när dom sover och attackerar dom. Nyss gav han sig på Theo och bet honom så hårt i tassen att en del av en liten trampdyna lossnade. Låter värre än det är, men jag orkar snart inte mer. #2 Jag har användt henne förut och det har kännts bra. ## Comment 4 Author: Sara \# 3 Låter som om han har lite Funny i sig. Hon hade alltid en iller som hon mobbade. Hoppade gärna på dem när de sov. Prova med djurprataren, det kan ju inte bli sämre än att det inte fungerar. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Fy så jobbigt att ha sånna känslor, vad innebär djurpratare, e de sånna som kan prata med djur ? Kan nog vara så bra att veta vad han egentligen tänker när han anfaller de andra, önskar dig lycka till o uppdatera gärna hur de har gått. ## Comment 6 Author: Cecilia Jag har haft problem med 2 illrar som har varit "elaka". Den ena var sjuk. tror att det var binjuretumörer. hon höll på att vara så elak att ibland vågade dom andra tjejerna inte gå o äta. tyvärr försvann inte hennes elakhet men inte heller hennes sjukdom (fast hon opererades 2 ggr) utan hon dog. den andra illern var Fenix, han attackerade vår andra hane när han kom hit. blev en del veterenärbesök av det. men efter ett tag fick jag tips om att ta dom två till neutralmark o förnya bekantskapen. o det funkade! Vet inte om det kan vara nån utav dessa anledningar annars låter en djurpratare som en god ide om man får tag i nån som kan det.... ## Comment 7 Author: Vattunalle Jag har gått igenom detta senario med min första iller Norpan. Hon var väldigt speciellt och hade otroligt charmiga sidor, samtidigt som jag var den enda som hon verkligen visa det bästa sidorna mot. När vi skaffade en till valp som sällskap till henne på dagarna från Uppsala så slog det fas i helvete. I stället för att adoptera den lille valpen så gick hon berserk i hela lyan och vägrade låta den lille stackaren få komma under hennes vingar. Vi gav det lite tid eftersom det trots allt var Norpans revir och hennes mark var lag. Men det funkade inte eftersom jag fruktade för valpens liv då Norpan gick till verkligt farliga utfall som kunde kosta valpen livet då dom var ensamma. Vi tog då beslutet att låta Norpan flytta, det var egentligen inget svårt val då i den studen då jag hade exakt samma känslor som du beskriver. Det var ett äldre par som bodde i ett hus på landet från Värmland som kom upp till Sundsvall och köpte henne av mig. Hon fick ett bättre och större hem och jag hade kontakten med dom en lång tid efteråt och fick uppdateringar om hennes framfart, samtidigt som vi tog upp en till valp ur samma kull som gick klockrent i hop med den första valpen. Mitt råd är: Du får se till vad som skulle bli bäst för alla parter, och ta ett beslut därifrån, se till alla bästa så löser det sig nog, trots att ni kanske måste skiljas åt så betyder inte det att ni inte har kontakten livet ut ;) ## Comment 8 Author: Ceciliaolucifer #5 Precis, en djurpratare kan kommunicera med djur och jag hoppas verkligen få fram ngt som ökar min förståelse för hans beteende. #6 Jag har nog prövat precis allt, allt och allt. #7 Jag har alltid tänkt sist in, först ut och hade jag bara haft en iller och sen skaffat mig en till som det sen blev problem med, så hade jag omplacerat den nya. Men nu när 1½ år har gått så har jag lärt känna dom "nya" illrarna och det gör att situationen ser annorlunda ut. Visst, bernards beteende har slitigt så mkt i mig, och jag har blivit så arg så många gånger på honom. Och dessa känslor har byggts upp mer och mer. Tillskillnad mot dom nya som sällan gör en fluga förnär. Vi har fått tid hos djurprataren nästa onsdag och jag väntar spänt. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8, Så bra att du fått tid nästa onsdag, önskar er lycka till och hoppas på de bästa, lova att berätta hur de gick eftråt. ## Comment 10 Author: Musiken Lycka till! Hoppas ni far ut nagot av det :) ## Comment 11 Author: JossanH Tror du att Bernad någonsin kan bli en sällskaplig och "trevlig" iller? Jag tvivlar starkt på att tex Triton skulle kunna ändra på sig genom att byta hem. Mår dom andra illrarna dåligt pga Bernad? Har Bernad några kompisar i ditt gäng nu? Skulle han vara lycklig som ensamiller eller skulle det vara värt att försöka få in honom i ett nytt gäng på flera illrar? Om du läser tråden "att inte klicka" så kanske du förstår hur jag tänker gällande våra illrar. Jag har syftat både på Triton och Bernad när jag skrev den. Tror att många illrar får flytta pga att ägaren inte tror att illern trivs pga att den inte beter sig som dom andra och tyr sig inte till sin ägare som många andra illrar gör. Jag tror själv på att det mycket väl kan röra sig om illerns personlighet och att dessa individer inte får samma utbyte av människa-djur som andra illrar. Tror du Bernad skulle kunna "klicka" med någon annan och få det bättre där? Tror du att han är olycklig bara för att du skäller på honom och blir irriterad på honom? Tror du att han tar åt sig av det eller är han likgiltig? ## Comment 12 Author: Ceciliaolucifer #11 Bernard är sällskaplig på sitt sätt, men det betyder fortfarande att han vill bli sedd, och lekt med fast på hans villkor. Han älskar när jag tar upp hnm i sängen på nätterna och han får sova brevid, men han skulle själv nog aldrig ens tänka tanken att man kan komma upp själv och lägga sig brevid. Men han njuter till fullo när jag tar upp hnm. Bernard är en trevlig iller, när han är med människor han tycker om och när han är med illrar som han inte hatar. Han tycker om Hugo och Drutt och går bra ihop med dom. Han hatar Theo och ogillar Blight. Bernz är väl medveten om när jag är arg på honom och när jag är glad i honom. För att fortsätta en dispyt vi har haft så tar han ärevarv i lägenheten och poppar högt och tydligt för att sedan göra sitt någonstanns så att Matte blir ännu mer irriterad. Är han glad så vill han dela med sig av sina känslor och bjuder upp till lek.  Dvs han vill bli sedd oavsett vad. Det känns som att dom blir lite hämmade av grupperingen och jag kräver inte mer av Bernard än att han ska sluta attackera Snutt och Blaj. Jag struntar i att han inte är en knäiller eller vill pussas, eller biter under täcket. Dom får gärna vara individer och behöver inte vara den "optimala sällskapsillern" men det är oerhört jobbigt med bråk på nätterna, oändliga sårskorpor, bli biten när man går emellan, skuldkänslor etc. Till 70% är det Bernz som muckar gräl, och den större delen av tiden attackerar han dom när dom sover och inte kan komma åt honom. Jag tror att Bernard skulle behöva någon att se upp till och känna tillhörigheten till ngn annan. Han såg upp till Lucfier, precis som Hugo såg upp till Tigern. ## Comment 13 Author: sofie Förstår att det är jobbigt för dig Cilla och förstår precis hur du menar. Betty är precis likadan så jag är glad att Bianca inte fått dom där generna. En litet monster räcker :) ## Comment 14 Author: JossanH #13 du skojar! Inte en till i Ixid kullen som är så här.. Det är ju bara sanslöst.. Snacka om att det är en genetisk grej. ## Comment 15 Author: sofie #14 Nepp, hon är precis som skiten och bernad. Jag hade svårt för henne i början men nu är hon min älskling lika mycke som dom andra. Men hon är alltid den som är värst, envisast, tjurigast och störst, bäst och vackrast. Skit ungen alltså. Men hon är bra mycke goare än hon vart tidigare. ## Comment 16 Author: JossanH #15 ja, jag älskar verkligen Skit också, jättemycket! Men han är en speciell herre på detta Ixid-vis som gör att han ändå är svår att komma inpå livet.. ## Comment 17 Author: sofie #16 Ja helt rätt, dom är svåra att komma in på livet. Helt klart genetiskt. Undra vad Bianca fick för gener igentligen. ## Comment 18 Author: Ceciliaolucifer #17 Vi får inte glömma att deras pappa var en underbart go kille :) och även mormor och släkten på den sidan. ## Comment 19 Author: torchi Min Burton (Ixid) är ju hur go och fin som helst (tycker jag). Han går ju faktiskt att uppfostra att låta bli fötter etc och sen han inte är så valpig och maniskt busig längre har han t.o.m börjat uppskatta att mysa och sova lite i famnen och lägger sig ner på rygg ibland för att man ska klia honom på magen :) Däremot är han ju envist tjurig med mina nya hona Jill. ![Skrikandes](http://iller.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") Funderar på att hitta någon djurpratare jag med... ## Comment 20 Author: JossanH #18 ibland händer det att en hel stamtavla full med underbara gosillrar slutar med en kull med en hel del bitska monster... #19 det är ju skönt att höra att inte alla Ixid illrar har ärvt denna "osociala" gen. ## Comment 21 Author: Ceciliaolucifer #20 ja, det vet jag väl. Men OM man studerar föräldrarna och vet att en av dom är knepig så vet man vad man "kan" förvänta sig. ## Comment 22 Author: tortoise Hoppas att djurprataren kan hjälpa dig! Då kanske bernhard kan tala om varför han gör som han gör oftast finns det en anledning. Jag gick till en djurpratare med min sköldpadda Evelina. Evelina var rädd för det mesta. Det visade sig att hon bara ville att jag skulle vara försiktig med värmeljus i vår nya lägenhet eftersom vi flyttade från vår gamla efter en brand. Jag gjorde som hon ville och allt blev bra igen. ## Comment 23 Author: Ceciliaolucifer Nu är det spännande! Ska åka och hämta djurprataren nu :)