# OT - Vad är det modigaste ni gjort? Author: Sara Jag har två saker jag tycker var riktigt modigt gjort av mig. 1) För ca 5 år sedan "sökte" jag upp och frågade min dåvarande kärlek om en dejt. Han sa dessutom ja! Sen blev det inget iaf men jag vågade och jag hade definitivt ångrat om jag hade låtit bli och bara gått och undrat. 2) Vittnade ca 2 år sedan mot en nazist som misshandlat en kille även om nazistgänget han var med i var känt för att hota vittnen. Han fick fängelse och killen som blev misshandlad fick skadestånd bara för att jag och en person till vågade ställa upp. Vad tycker ni är modigt? Civilkurage? ## Comment 1 Author: Theres Modig var jag i sommras när jag gick fram till en kille på stranden och började snacka =) I vanliga fall är jag sjukt blyg. Vi har fortfarande kontakt nu =) ## Comment 2 Author: Sara #1 Vet preeeecis vad du talar om!!! ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 3 Author: anetka Oj, vad svårt. Det enda jag kommer på just nu är väl att jag tycker att jag var ganska modig när jag flyttade hemifrån. Hade inte ens fyllt 16 då. ## Comment 4 Author: sarae hmmm modigt? oj då..e nog rädd som en mus...mennär det gäller djur vågar jag det mesta... När jag var 15 å precis kommit tillbrasilien gick jag förbi en djuaffär, det var inte som en affär här hemma utan den var öppen, så där stod det små små burar staplade på varann i 35 graders värme, och solen gasade rakt på,... i en av burarna satt två kattungar, mitt i solen...inget vatten eller mat, å inget utom galler att stå på, runt dem stod fågel burar, så de var täckta i fågelbajs, den ena hade en hemsk ögon infektion, ögat stack ut ur ögongloben på den, de var hemskt magra och kankse bara ett pa veckor gamla. Så på den lilla portugisiskan jag kunde bad jag ägaren att omedelbart ge mig djuren annars skulle jag anmäla honom...efter mycket skrik och gap så knatade jag hem med kissekatterna i famnen....väl hemma slår det mig att jag både e allergisk å har hund,...hihihi...men det löste sig ändå. Dessvärre fick katten med ögat avlivas, för det fanns inget att göra....men den andra fick ett bra hem, men hemskt nog dog Tassa som hon fick heta efter 6 månader...grannarna hade hällt ut rått gift.... ## Comment 5 Author: UlrikaG Det modigaste jag gjort är att, efter en bra tid, ÄNTLIGEN stå upp för mig själv igen och inte ta skiten, vilket jag är stolt över. Jag lät mig inte trampas på utan stod emot och det har suttit långt inne ett bra tag, och många har utnyttjat det. ## Comment 6 Author: Faxlin Jag är nog ingen speciellt modig person tyvärr. Har i alla fall inget jag kan komma att tänka på så där bara. ## Comment 7 Author: KajsaM #0 Det var modigt att ställa upp och vittna! :) ## Comment 8 Author: Abstinens #3, Flyttade hemifrån några månader innan jag fyllde 16 jag med. 42 mil bort ifrån mamma och pappa.  Men modigt.. nja jag vet inte.. när jag var liten (miniplutt) brukade jag alltid vara den som ställde upp och gjorde det alla andra fruktade (småsaker som att hämta fotbollen i från tjurgubbens trädgård). Men modigt i mitt liv just nu.. Hrmm, flyttar till Skövde för att bo med min pojke. Känner inte en kotte i staden (utom en) och får byta till en helt ny skola med främmande människor. ## Comment 9 Author: sarae #6 Åsa! Struntsnack! Du är väldigt modig, det ska du vet! Kan inte rabbla hela listan nu, men den e lång..å det e bara sånt jag känner till...sedan finns det garanterat massa mer! ## Comment 10 Author: [Borttaget] #4 Jag är nog mycket som du där, när det gäller djur så vågar man! Det modigaste som jag har gjort var kanske den gången jag lyckades stoppa en skenande häst (med vagn efter sig som hade vält och släpade på sidan). Ställde dåvarande sambon vid ena sidan av vägen och sa till honom att hålla sig ur vägen men vifta med armarna och sen ställde jag mig på andra sidan, lite längre ut i vägbanan men ändå så att jag snabbt kunde hoppa undan och gjorde samma sak. Detta är en av de gånger i mitt liv som jag funderar på om jag faktiskt kan "prata" med djur för jag vet att jag på något vis försökte sända en bild av ekipaget parkerat mellan våra bilar (hade vår gårdsplan ut mot vägen) och hästen saktade faktiskt in och svängde in, snyggt parkerat precis som jag föreställt mig det! Han hade jättetur enligt ägaren som kom precis efter honom och hade bara fått ett par skrapmärke på bakhasorna men det kunde ha gått riktigt illa med tanke på att han nog hade sprungit nästan en halvmil vid det laget. Tyvärr vet jag inte hur det gick vidare med körningen om han funkade bra att köra med sen eller om han blev psykiskt knäckt av händelsen. ## Comment 11 Author: -eM- Att svara på modigt är väldigt svårt. Modigt kan vara väldigt olika för olika personer. Jag som är jätte höjdrädd tex. tyckte att jag var jätte modig när jag gick en höghöjdsbana i träden 8m ovanför marken. Jag var så rädd att jag höll på att dö, men tusan så bra var det när man stod nere på marken igen. Jag får kickar av att göra sånt som jag egentligen inte vågar. Modigt för mig är egentligen när någon gjort någonting för någon annan tex. riskerat livet för någon. Det är modigt för mig! ## Comment 12 Author: Missy Vissa har kallat det modigt andra korkat, själv kallar jag det självklarhet. Min lillaborzoipojke gick på isen när han var valp, i och för sig väldigt stor valp men ändå valp) och trillade genom.Jag skulle ju givetvis rädda honom vilket slutade med att jag oxå drattade i. Glömmer aldrig hur kallt vattnet var och det var dan efter julafton så jag hade tagit termobyxor och dubblatröjor och stor jacka och hade tänkt gå en rejäl runda, så tyngden av kläderna drog mej nedåt. Medvied tog spjärn mot mitt knä och tog sig på det sättet upp vilket resulterade i att han med sin kraft puttade ner mig under isen och sen minns jag inte mer förens jag vaknade upp på intensiven. Medvied klarade sig utan skador och jag trots jag hade haft en temperatur på bara 25 grader fick inga men mer än en lunginflamation. Det fina med hela historien är att ambulansmännen hade åkt tillbaka till platsen efter dom lämnat mig och fångat in och tagit hand om min lilla pojke! Är verkligen roligt att berätta detta då man ju läst i tidningar om polismän som låtit hundar som varit med i krock sitta instängda och dö i bilar. Ambulanspersonal är vart fall riktiga djurvänner! ## Comment 13 Author: Aelsklinn Jag är ganska modig tycker jag: Jag har flyttat ifrån alla mina vänner och alla i min familj till Umeå (ca 100 mil från Grästorp som jag kommer ifrån) för att få vara med min pojkvän och börja ett nytt spännande liv som student vid universitetet. Jag vet inte om det är nåt, men för mig var det en modig sak att göra och ett väldigt stort steg eftersom hela mitt liv har förändrats. Sen är jag nog ganska modig när det gäller att prata med främlingar och fråga om saker och så (typ efter vägen och så). Sen är jag aldrig rädd för att fråga när det är något jag inte vet, är absolut inte rädd för att verka dum, vet jag inte så vet jag ju inte! Jag har blivit mycket modigare också sen min mamma dog. Eller ja, mer vuxen liksom. Jag kan säga ifrån mot andra vuxna, och mot mina kompisar på ett sätt som jag aldrig vågat förut. Och jag har blivit mycket modigare när det gäller att visa mina känslor. detta har också skett sen min mamma dog. Nu är jag inte rädd för att gråta och visa att jag blir ledsen. Jag är också rätt modig för att jag är inte rädd för att tänka på eller prata om döden. Det är skitläskigt, men jag har blivit grymt reslistisk (cynisk?) när det gäller sånt. Eftersom det är så sjukt läskigt så tycker iaf jag att det är rätt modigt. Hm, civilkuragebiten är det lite värre med dock... jag hjälpte en dam på flygplatsen idag som aldrig hade flugit förut :) Fast det var väl mer snällt snarare än modigt! ## Comment 14 Author: [Borttaget] idag gick jag modevisning :) tycker att det var ganska så modigt av mig idag faktiskt. var ju rätt nervös. men det gick bra för alla var jätte duktiga och peppade varandra :) ## Comment 15 Author: [Borttaget] jag har gjort en hel del som kan klassas  som modigt eller dåraktigt.. slagits med syrrans ex ( han slog henne)och sedan i våras flyttade jag hemifrån 150 mil till ingentingt. hade ingen lägenhet och inga pengar och inget jobb.. nu 8 månader senare har jag lägenhet, jobb, kille, illrar och plugg till våren.. beundrar dock den som vågade vittna mot ett nazistgäng :) mer modigt folk!!