# Funderingar om illerstammen Author: [Borttaget] Nu bara måste jag fråga en, kanske känslig, fråga. Har läst i flera trådar om att den svenska tamillerstammen inte är den bästa. Vad, förutom låg medellivslängd och dövhet, är de som ni tycker största problemen? Vad pågår för att rätta till detta? Här finns det så klart många vägar att gå men ge gärna något exempel. Att blanda in vildiller, är det en av dessa vägar? Finns det något annat land som har en bra tamillerstam? Sker någon import därifrån? Dessa frågor handlar inte om seriösa eller icke seriösa uppfödare så den diskussionen vill jag helst se i nån annan tråd! ## Comment 1 Author: [Borttaget] Största problemet vi har är idag att stammen är så liten, för många illrar är besläktade på ett eller annat sätt. Just riskteckningarna som det avlas på är ett annat problem. Många efterfrågar exempelvis silverteckningen som är kännnd för sina genetiska defekter. Det finns uppfödare som tar avelsdjur från utlandet för att vara säkra på att undkomma inavel. Importerar man illrar med riskteckningar som exempelvis har panda nära i stammen så tycker jag snarare man gör det hela värre istället för att förbättra. Ska man ta in nytt blod så tycker jag det ska vara friskt blod om det ska vara någon mening med det. ## Comment 2 Author: JossanH Bra att du tar upp detta ämne! är alltid värt att diskutera! Ja, massor av tamillrarna idag är släkt med varandra. Ibland bli man förvånad över hur många illrar man känner som faktiskt är släkt på ett eller annat vis med ens egna illrar. Det är väl det allra största problemet. Sen finns det ju en massa andra inre sjukdomar som drabbar många illrar. Dom drabbas även ofta av cancer, problem med binjurar, insulinom och även hjärtfel.. Många försöker bidra med "nya" linjer men det sorgliga är att då ska allt avelsmaterial komma därifrån och vips är vi på inavelsrisken igen! Endel tar in illrar från utlandet men det är ärligt svårt att hitta friska djur den vägen då det finns och har funnits många stora farmer, som avlat på coola färger framför hälsa, som har exporterat massor av illrar till olika länder. Därför är risken stor att man får illrar som härstammar från en sådan farm och det är defentitivt ingen bättre lösning! Då vill det till att man finner ett "guldkort" med friska illrar som ej har någon härstamning från farmarna. Att det förekommer vildiller i avel idag är väl ingen hemlighet. Frågan är om det gör saken bättre eller sämre!? Vildillermixar brukar ha ett säreget temperament och är både betydligt smartare och mer atletiska än våra rena tamillrar. kanske är det en bra lösning på sikt men det tar tid att omvända dessa mixar från halvvildningar till tamillrar. Som att korsa hund och varg... ## Comment 3 Author: [Borttaget] Om jag då förstår er rätt så ifall man börjar släktforska så kommer man i de flesta fallen fram till samma grundlinjer. Jag förstår att det är svårt att plocka in nytt material, alla vill så klart försöka bredda genom att använda den där nya icke besläktade individen som någon har skaffat fram. I så fall har ju den som t ex importerar en hane extra stort ansvar för att det inte blir nån så kallad matadoravel på denna hane. Detsamma gäller ju till viss del ungarna efter denna hane. Vildiller kan ju säkert vara en hjälp på vägen men är detta individer fångade ute i naturen? Funkar det att hålla dessa i fångenskap? I bur då eller? Har ju svårt att tänka mig att de skulle kunna fungera i lägenhet.![Fundersam](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-undecided.gif) Hur är det med jaktillrarna, är de också nära besläktade med varandra? Och med tamillrarna? ## Comment 4 Author: [Borttaget] Det är olagligt att fånga och avla på vildillrar. Ibland sker det av "misstag". En vildiller går inte att ha som husdjur. Jaktillrar uppfostras och lever annorlunda än tamillrarna annars är det ingen direkt skillnad på dem. Flera av jaktillrarna används som tamillrar. ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4 Misstänkte nästan det om vildillrarna. Detsamma gäller ju för svenska småfåglar medan man gärna får ha fåglar från andra länder som ju i många fall är just vilda infångade djur. Vad jag menade med min fråga om jaktillrarna var om det förekommer lika mycket problem bland dem med kort livslängd osv. Eller går det att bredda avelsbasen genom att införa fler jaktillrar bland tamillrarna? Den iller som jag hade för ca 18-20 år sedan var en jaktiller, tyvärr så visste jag ju för lite för att kunna uppfostra henne osv men det misstaget gör jag ju inte om ifall det nån gång kommer att bli aktuellt att jag skaffar iller igen. Om jag gör det så kommer det verkligen att vara ett väl genomtänkt beslut! ## Comment 6 Author: JossanH jag personligen anser att det finns två typer av jaktiller. Den ena typen skiljer sig inte mycket från våra tamillrar. Dom har samma "coola" färger och teckningar som finns bland tamillrarna och dom har samma temperament och typ den enda skillnaden, som jag ser det, är att vissa individer används till kaninjakt. Kan man tjäna pengar på att sälja dom, med färger och ett temperament som är efterfrågat, så gör dessa uppfödare det, dom är alltså mer eller mindre tamillrar!  Sen har du jaktillrar som avlats för ett lite vassare temperament och för att verkligen ha kvar sin jaktlust. Där kan du nog hitta lite fler små farmare som har lite "nya" gener. men ofta hittar någon ett ställe och plötsligt vill alla ha från dessa "friska illrar" och så är alla släkt med alla...igen! Det är väldigt många som redan idag blandar tamiller med jaktiller och gränsen för vad som kallas vad börjar sakta suddas ut. Det är inte längre någon markant skillnad mellan tam och jakiller. Det som kan vara knepigt med jaktillrar är att dom inte alltid är direkt hanterade och att man kan få ett riktigt litet monster pga det. Sen bör man ju även ta ställning till om hur man förhåller sig  gällande hållningen av iller på jaktillerfarmerna. Det finns mer och mindre bra ställen och många farmer använder sig av minkburar, vilka är grymt små och ostimulerande för illern. Tamiller igen. Det finns endel namn som är bannlysta i stamtavlor. Dessa illrar har använts till matadoravel och dom har medfört vissa genetiska sjukdomar. Vissa av dessa illrar har även använts i linjeavel (som det så fint kallas..). Jag hoppas att uppfödarna blir lite mer nogranna med sina stamtavlor då det faktiskt är enda "säkra" sättet att veta vad som döljer sig bakom sin tilltänkta avelsiller! ## Comment 7 Author: klarsferrets Det är blanda annat en av orsakerna att vi har ett så hårt kontrakt med avelsförbud inte för att dom är dåliga eller så utan bara för att det ska avlas under ordnade förhållande och ingen engångs avel utan det ska vara seriöst. Då vi har tagit in från Frankrike men tänker oxå att para med tysk så vi kan få in en bra stam som lever längre . vi är inte intresad av färger men vi går på hur dom lever och om dom har haft ev skjukdomar detta står ju inte i kontrakten men vi har kan säga dagligen kontakt med den uppfödaren och dennes vetrinär . jag var i går o hälsa på vetrinären som kollade våra franska illrar o diskuterade med han om ev parning. ps jag är i Frankrike just nu .