# Obducera??? Author: FerretCrow Jag satt och funderade lite om att obducera djur när det disskuterades här i en annan tråd. Hur ser ni på att obducera illerar i avel? om illern dör av ålder behöver man ju inte obducera men om den dör av en sjukdom tex. cancer eller liknande. Jag personligen skulle kanske inte obducera en omplacering jag har noll fakta om. men ett djur i avel skulle jag ju verkligen obducera. för vet jag att illern texempel har cancerknölar i sig så vill jag ju och även avkommor eller släktingar till denna iller veta om det är godartade eller elakartade tumörer det rör sig om. Jag anser att det är mitt ansvar som uppfödare att då obducera det sjuka djuret. hur tycker ni andra på detta? vill gärna ha svar från även dom som inte alls går i uppfödar tankar, då kan ni tänkar er som att ni hade en avkomma från detta djur. kramar på er alla =) ## Comment 1 Author: Aviendha Jag är personligen glad över infon som kan komma fram vid obduktion. Fick reda på att en morbror (inte säkert att det var en morbror, kanske mormor eller så, hyfsat nära iaf) till Phoenix avled av en tumör. Den infon uppskattas ju av mig, oavsett om jag bara har mina för sällskap. ## Comment 2 Author: FerretCrow #1 jo precis men då är det ju kanon att den blev obducerad så att du fick den informationen=) fick du veta om den var god eller elakartad? ## Comment 3 Author: Aviendha Ärligt talat tror jag att jag fick reda på rätt mycket, och att det sattes avelsförbud på Phoenix och hans syskon pga det. Men jag mådde absolut inte bra under den tiden, så jag minns inte allt. Dock är det något som jag kommer att fråga om, kan vara bra kunskap att ha. ## Comment 4 Author: Sara Fast hur vet man om en iller dör av ålder och inte någon oupptäckt sjukdom om man inte obducerar? Personligen så tycker jag att obduktioner på avelsdjur är nästan obligatoriska men å andra sidan tycker jag att även om det kommer fram att illern ha ex binjurecancer, så hur säker är man på att det är genetiskt? Det finns flera andra aspekter att ta i beaktande. Kastrering, levnadsmiljö, foder, godis osv. Vilket värde har en obduktion egentligen? Man får veta vilka sjukdomar illern har naturligtvis, men vad ger det ut avelssynpunkt? Ska vi sluta att avla på alla illrar där det finns binjurecancer, insulinom osv i släkten? Hur säkra är vi egentligen på att dessa vanligaste sjukdomar är genetiska? Gör man en höna av en fjäder när man går ut och dömer ut en hel linje pga dessa sjukdomar eller ska man för säkerhetsskull aldrig avla på en linje med minsta lilla sjukdom? ## Comment 5 Author: Faxlin #4: Tycker du skriver otroligt bra där. Faktum kvarstår, det finns ingen lije utan sjukdom, så ska vi sluta avla på de som har den minsta lilla sjukdom, så ja då är det slut på tamillern nu då. Alla slutar avla, och de som lever nu får dö ut. Så har vi slutat alla linjer med sjukdommar i. Även de där man inte hittat sjukdommar när man söker, de har det. Någonstans, någon iller har en sjukdom. Bara att man itne vet vilken. Kanske ska man försöka se till att fortsätta att sträva efter att avla på så trevliga och friska som möjligt. Det har i alla fall gett ett litet resultat, fler och fler illrar kommer upp i 6-8 års ålder istället för 5-6. Okej ingen stor skillnad kan tyckas. Men det ska betänkas att det som tar tio år att förstöra tar hundra år att bygga upp igen. Så vi har lång väg att vandra innan vi kan vara nöjda igen. Men det ställer krav på de som föder upp att de tänker långsiktigt, har lånsiktiga mål med sin avel. Att ta en valpkull mellan en hitteiller och en som bara är så söt utan stamtavla, det hjälper inte illerstammen. Att avla medvetet och stå för sin avel, det är något jag eftersträvar. Öppna kort är inte helt fel. Även om man då får en hel del skit på vägen. Men det får alla uppfödare oavsett vad man föder upp för djurslag. Mer eller mindre i alla fall. Ytterst få djurslag är lika maniska som det är inom iller världen. men det är nog något vi får leva med :-) ## Comment 6 Author: FerretCrow nej inte kan vi sluta avla helt.Men säg att det visar sig att nästan varenda iller i en linjen dör av samma fel eller av olika sjukdommar då kan man väl börja fundera på om denna linje verkligen ska gå vidare. och de som åsaF säger att en uppfödare ska stå för sin sak och spela med öppna kort är ju det bästa. det är nog det bästa sättet man kan förbättra illerns stam. ## Comment 7 Author: Sarah Nej, linjer behöver inte dömas ut och mycket går att reparera med sund avel precis som att en bra linje kan förstöras fort som attan med dålig avel. Men, jag står för det jag sagt tidigare. Obducera bör man göra. Alla illrar utom kanske nödvändigtvis illrar man inte har någon aning om vart de kommer ifrån och som inte gått i avel. ## Comment 8 Author: Pirjo Obduktion är fortfarande något som jag anser är för var och en att bestämma själv om.  Vill man inte, så vill man inte.  Och så får man ju också se till situation och tillfälle.  Det finns ju faktiskt situationer där i alla fall jag anser att det är lite överkurs med obduktion. Vi kommer ju inte att låta obducera Buddha, som jag redan sa i en annan tråd. Vi vet vad han kommer att dö av och med tanke på att han nu undersökts med röntgen, ultraljud och att blodprov också tagits så lär han inte hinna med att dra på sig några nya sjukdomar under den tid han har kvar. ## Comment 9 Author: elinn Nu har jag varken illrar i avel eller är uppfödare. Men som "vanlig" ägare av illrar skulle jag välja att inte obducera tre av mina fyra. Det därför att jag vet inte ett smack om dem. Vet inte vem de kommer ifrån, vet inget om föräldrarna, vet inte om de har avkommor efter sig sen innan de kom till mig osv. Där ser jag ingen som helst anledning till att obducera eftersom ingen annan kommer att ha nytta av den infon. Och för min del spelar dödsorsaken ingen större roll. Min fjärde iller som jag vet var han kommer ifrån, som jag vet har föräldrar och syskon, där är det omständigheterna bakom hans död som får avgöra. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Om illern har livförsäkring så tror jag att Agria kräver obduktion, så då finns det ju inte så mycket att välja på. De betalar även obduktionen i sådana fall. I övrigt är det väl alltid intressant att veta om en iller dör ung, eller har verkat konstig. Och sen det här med att säga att en någon/något dör av ålder, det tycker jag är lite knepigt. Jag menar att man inte kan dö av ålder, man dör alltid av sjukdom eller organsvikt. Inte av själva åldern. Och därigenom är obduktion lika intressant oavsett åldern. ## Comment 11 Author: Madde #10: Betalar agria obduktionen om din iller är livförsäkrad? Stämmer det verkligen? ## Comment 12 Author: sofie #10 Jag hade en livförsäkrad iller och agria krävde ingen obduktion när han dog. ## Comment 13 Author: FerretCrow #8 men har ni fått reda på om tumören var god artad eller inte där då redan eller? #9 nej alla får såklart säga sin åsikt iaf även fast man inte tar kullar=) ja då det gäller omplaceringar jag inte har en blekaste aning om anser jag samma som dig. #10 det där har jag aldrig hört något om. bara att om man vill ha ut livförsäkringen måste illern vara chippad. ## Comment 14 Author: Pirjo #13 Du fick svar på den frågan av både cilla  och mig  i tråden om hjärtsjukdomar, läs om #52 och #60 (tror jag det var). ## Comment 15 Author: Faxlin Obduktion eller inte. Det beror på tillfälle säger jag. Personligen var jag så fastkörd vid att obduktion alltid skulle göras förrut. Såg inget alternativ, kunde inte ens förstå att någon skulle väla att inte göra det. Men så hamnar man i en situation där man själv inser att jo, jag måste nog strunta i det här med en obduktion oavsett vad det hade gjort för bra för alla runt om som valt att avla vidare på dessa linjer. Så jag måste säga, med facit i hand. Allt är inte svart och vitt här heller. Har lärt mig att det finns massor av gråa färger med. Synd bara att jag inte fattat tidigare då jag själv ifrågasatt varför olk inte gjort det. Skäms över det med min nyfunna visdom. ## Comment 16 Author: elinn Har aldrig hört att man måste kunna visa upp obduktionspapper för att få ut sin livförsäkring hos Agria. Däremot har jag för mig att man måste ha kvitto från veterinären på att illern avlidit. ## Comment 17 Author: FerretCrow #14 ja fick ju inte det svar jag frågade om där heller men men inget tjaffs i denna tråd nu tack. vill ju bara veta hur folk ser på det hela =) ## Comment 18 Author: Satmaran Jag har hela tiden sedan Ida dog valt att hålla käften, för jag blir så vansinnigt förbannad på att vissa inte kan respektera varesig sorg eller omständigheter. Det var inte ens lönt att förklara hur läget var...  Det skapades en kilometertråd om vad som var "seriös uppfödare", med hänvisning och spekulationer om min Ida. Ni fyllde henne med allehanda sjukdomar och tumörer i ren spekulation utan en tanke på hur ni trampade och klampade in i min sorg och saknad. Fy skäms på er!!! Jag vaknade med en känsla att något var fel, bebisarna var 3 dagar gamla och skrek i förtvivlan! De kravlade över sin döda mamma. Jag ser snabbt att Ida är död, tar i henne och hon är kall, men bebisarna lever, så jag stoppar ner dem i mitt linne snabbt för att de ska få värme och rusar till köket.. hittar nån grädde som jag snabbvärmer i micron, medans jag rotar efter en doseringsspruta i lådorna. Hur ska jag förklara för min son? Måste väcka honom och förklara... Men bebisarna måste ha mat.. Hur ska jag göra med Ida? Försöker få i några droppar i små små munnar... Fortfarande liger de i mitt linne, vet inte var jag ska göra av dem. Väcker Alex och talar om att Ida är död. Alex, hysterisk och vill krama en stel och död Ida... NEJ!!! Han får inte minnas henne så!!! Alex skriker och gråter, jag vill trösta , men är rädd om de tre som ligger intill mitt bröst... Jag vill också gråta men jag måste få ut Ida ur huset snabbt, innan Alex tar upp henne. Hittar mobilen och ringer den ende jag kunde tänka som var vaken och körduglig vid den tidpunkten och tvingade honom att bums hämta henne och köra till kremering. Sen fortsätta att försöka få i bebisarna ett par droppar grädde i väntan på att djuraffären öppnade och jag måste lämna dem några minuter för att köpa ersättning. Kampen fortsatte så länge jag kunde hålla dessa små stackare vid liv och jag ångrar inte en sekund av mitt handlande! Tänk er för, ni duktiga som tycker att man inte är "seriös" om man inte obducerar. Det är inte alla som kan vara så jäkla kalla och lägga sin älskade familjemedlem bland gurkorna i kylen i väntan på ett bättre tillfälle. Ni som dömer, har förmodligen inte heller barn som då har en nära relation till era djur. Yttrande som..  om man är så känslig ska man inte heller syssla med avel.. talar bara för hur dessa människor tänker om en totalt själlös avelsindustri, där enbart ett genetiskt tänkande är acceptabelt. Vill minnas att en viss Adolf H. hade samma tankar... tänk på det, ni som enbart har sjukdomshistorik och livslängd i tankarna. Underbara individer skapas varje dag utan er pålästa kunskap. Människor föds till att bli fantastiska individer även om föräldrarna har brister, så även hos djuren. Om alla tänker på samma sätt blir det inga variationer och hela faderullan dör ut till slut. Snart är ni där, för inget "avelsmaterial" är bra nog. När min andra iller dog av ålder, var han 6 år! Vetrinärens kommentar var att han hade jobbat bra, längre än så hade hon aldrig varit med om att en iller levt. Detta var i slutet på 90-talet. Vad vinner vi på att förlänga en potentiell livslängd? Om ett djur har en normal livslängd på 6 år.. OK!! Med bra föda och bekvämt leverne, kan vi kanske förlänga det lite extra.. Bra!!! Sen finns det ju somliga som vill gå längre, vi ska fördubbla livslängden!! En iller ska nu leva i 12 år!! Det finns ju illrar som lever så länge hos vissa "farmare" !!! Nja, men hur kan de göra det???? Där lever de ju i sån "misär" eller hur???? De lever i burar okastrerade och paras varje år, de utstår kyla på vintern och kanske får jaga ett och annat byte. 12 år med hundfoder!!!! Har någon funderat på att våra illrar har det för bra och att det är därför de inte lever så länge? Bara en liten tanke!  Hela snuttifieringen av illern är kanske en skada i sig???? Illrar låter sig kanske inte levas så som **vi** vill!?? Ber om ursäkt till dig FerretCrow som startade tråden, att jag har farit ut som en halvtokig. Sorry!! ## Comment 19 Author: VeronicaKahlbäck Jag tror att obduktion är ett steg mot framgång, fakta är aldrig fel. Ju mer fakta som finns ju lättare blir matten. När jag läser stamtavlor och det står död; okänd anledning så måste jag räkna in alla möjligheter. om det däremot står död; insulinom så vet jag vad jag har för utgångspunkt och har därmed större kontroll över resultatet. Den perfekta illern finns inte har aldrig funnits och kommer aldrig finnas, samma sak inom hela djurvärlden. hur många människor dör av ålder? När vi männsikor tar kontroll över naturens jobb så ska vi vara försiktiga, vad är felet med att försöka göra sitt bästa? ## Comment 20 Author: Faxlin #19: Nej fakta är aldrig fel. Men att få fram fakta kan vara fel. Kanske inte ur iller synpunkt. Men ur andra perspektiv. Det finsn mer som spelar in. Känslor är en stor del av det. Och de kan man inte ta bort med alla fakta i världen tyvärr. ## Comment 21 Author: VeronicaKahlbäck #20 jag har aldrig suttit i den situationen, peppar peppar. däremot så har jag varit i den situationen där känslorna styrt och ingen kan säga i förväg hur man reagerar då. så jag förstår tex #18 100%. ## Comment 22 Author: Satmaran Vem är då vi att bedömma vad som är det bästa? Vilken hane skulle vår hona valt på egen hand??? En stark och muskulös jaktiller eller en pälsklädd soffkudde? Både folk och fä dör av att de inre organen klappar ihop, på ett eller annat sätt när de blir gamla nog. Hoppas bara att jag får gå i frid! ## Comment 23 Author: Illercafe Vågar inte läsa hela din berättelse för då lär mina kollegor undra varför jag sitter o bölar i ett hörn. Jag beklagar verkligen sorgen efter Ida och jag förstår att hon är saknad. I bland händer saker o ting som man inte är beredd på och som man själv inte har tagit ställning till eftersom det är något som ligger långt fram i tiden... tror man. Jag har inte obducrat alla mina illrar och det har varit beroende på sjukdoms bilden. Jag har haft 3 illrar med hjärtfel som jag valt att lämna till Torkel Falk för att han skulle kunna studera hjärtfel på iller för att underlätta i hans studier inte för min skull eller avkommerna för svaren hade vi redan. Sen har jag låtit några till obducerats men inte alla. ## Comment 24 Author: UlrikaD Jag anser att det är skillnad på djur som man har till sällskap och djur som man har till avel. Jag avlar ju inte på iller så jag vet inte om man via en obduktion kan fastställa om någonting är ärftligt eller inte. Men kan man det så har man ju ett ansvar mot de som köpt valp av en tidigare och som kommer att göra det igen. Om jag som chinchilla-uppfödare inte skulle obducera ett djur som suttit i avel och haft avkommor och som dog av oförklarlig anledning så skulle jag aldrig få sålt bebisar efter de linjerna igen. Och dessutom så sätter jag de personer i klistret som har släkt till min chinchilla. Så där har man ett ansvar att följa upp saker och ting ordentligt. Och det är inte alltid man kan säga att någonting är ärftligt där heller, men har man inte papper på att en obduktion är gjord så blir man klassad som otroligt oseriös. Naturligtvis gäller ju inte detta om man vet dödsorsaken som olycka, fall osv. Jag tror väl att det gäller ungefär liknande för hund och katt uppfödare också. ## Comment 25 Author: FerretCrow #18 absolute ingen fara satmaran. jag ville ju veta allas åsikt och nu har du berättat din version. Jag anser inte att man är oseriös eller seriös hur man än gör med obduktionen. #22 hehe Miilo är dum nog att ta soffkudden han =P #24 Sådär tänker jag oxå ha i min uppfödning att jag anser att det är mitt ansvar. men som tidigare nämnt så dömmer jag inte dom som inte gör det till oseriösa. Har sett vissa djur köpeskontrakt där det finns i kontraktet avv djuren i linjen ska obduceras med mera. ## Comment 26 Author: trollet85 Ja kommer obducera mina illrar. Ingen av dom har gått i avel (med levande avkommor) men jag vet att en hel del släktingar till vissa av dom har/går i avel. För mig är det sedan en självklarhet att informera uppfödana till mina djur eller uppfödare som ja VET har djur i avel som är nära släkt med mina. Sen är det upp till var och en att ta åt sej av obduktionen. ## Comment 27 Author: Sara #24 Men om man har en iller som sällskap och någon av dess släktingar är i avel, är det inte lika viktigt att obducera då? ## Comment 28 Author: UlrikaD #27 Jag skulle tycka att det var viktigt men jag tycker inte det är den personens skyldighet att obducera ifall de inte vill. Det är ju inte de som avlar. ## Comment 29 Author: FerretCrow #26 ja precis =) ## Comment 30 Author: Faxlin #27: Det måste vara lika viktigt om man bara har dem till sällskap. För så mycket skit som jag fick över att Beldin inte obducerades så spelar det ingen roll om man har dem som sällskap eller inte. De ska pbduceras ändå enligt vissa. Nu gjordes det ingen obduction på Beldin. Och det gör mig nog oseriös i mångas ögon även om han inte gick i avel. Men så är det i alla fall. #28: Ser du skillnad i om en person avlar på iller men inte på en specifik iller och den iller uppfödaren inte avlar på dör. Ska den också obduceras för att det ska vara seriöst då? ## Comment 31 Author: cannaydia själv är jag en sådan som vill ha mina djur obducerade, hade gärna skickat min häst på obducering när jag fick avliva honom pga "ej fastställd sjukdom" sedan X-antal år, om det inte varit för omständigt med en häst på ca 700kg... jag vill veta vad som tagit livet ifrån mitt djur, jag vill veta orsaken -varför. För mitt eget vetandes skull, för att stilla mina frågetecken och ev. mina valpköpares om det är efter en iller i avel, eller nära släkt ex syskon. Jobbigt att lämna in för obduktion -ja det är tungt men ett måste för mig. jag ordnar det genom att åka till min veterinär och de skickar till SVa, för att ha ett av mina döda djur i kylen skulle jag inte klara. Då betalar jag helre extra för att min veterinär sköter iväg skick biten. Så jag är posetiv till obduktion, men kan inte tvinga eller övertala någon som inte vill av olika anledningar. Jag respekterar deras val även om jag i vissa fall skulle velat annat. ## Comment 32 Author: Faxlin #31: Då förutsätter det att dina illrar dör då veterinären har öppet med andra ord. Om de dör en fredagkväll då och de säger, välkommen tillbaka på måndag. Vad gör du då? ## Comment 33 Author: cannaydia #32 Den veterinär station jag besöker med mina illrar har jour, dvs jag ringer ett samtal sen är det bara för mig att åka till kliniken. Så är det 00 på natten en onsdag eller söndag förmiddag går det smidigt att ändå få tag i jourveterinären. ## Comment 34 Author: Faxlin #33: Vilken tur du har. ## Comment 35 Author: FerretCrow #33 åh tänk om det fanns här uppöver norrland oxå=( ## Comment 36 Author: UlrikaD #30 Förstår inte riktigt din fråga. Om jag själv fick välja så skulle jag obducera de djur som dog utav vad som helst som inte var en olyckshändelse. Det jag menar är att man kan ju inte tvinga någon som har en iller som sällskap att obducera den om de inte vill. De har ju inget ansvar mot uppfödaren som fött upp illern och sålt den till personen om uppfödaren inte satt in det i kontraktet. Men om man som uppfödare själv får ett dödsfall av en iller vars linjer används i avel så tycker jag (ännu en gång är detta personliga åsikter) att man obducerar. I och med att jag inte avlar på illrar så måste jag dra en paralell till chinchillor igen för det är det jag kan. Om jag säljer en avkomma till en privatperson och den chinchillan dör oförklarligt så skulle jag självklart vilja att den chillan blev obducerad. Men om jag inte har satt in det i mitt kontrakt så kan jag ju inte tvinga denna personen att göra detta. Detta kan ju vara en person som bara har en el. två chinchillor och de bryr sig inte om varför djuret har dött bara att deras husdjur inte finns längre. Men om jag har en chilla här hemma som dör oförklarligt så måste jag obducera för att få reda på orsaken så att jag kan ta ett beslut om den linjen ska stoppas eller inte. ## Comment 37 Author: Pirjo Och om man  vet dödsorsaken då redan innan? Hur viktigt är det då att obducera? ## Comment 38 Author: UlrikaD För mig hade det inte varit viktigt att obducera om jag visste dödsorsaken. Så hade jag resonerat när det gäller chinchillor iallafall. Nackdelen kan ju vara att andra inte tror på en och kräver bevis. Folk har ju tyvärr en tendens att tro det värsta. ## Comment 39 Author: Pirjo Nu blir väl en del irriterade, men jag bryr mig faktiskt inte ett skvatt om vad andra tycker när det gäller mina illrar och vår uppfödning och känner inget behov av att "bevisa" något för andra. Om alla beslut skulle tas av folk på dessa forum så tror jag faktiskt att aveln i Sverige skulle stå på en ännu lösare grund än vad den gör idag. ## Comment 40 Author: FerretCrow #39 nu är det ju ingen som påpekar din uppföddning här alls. Folk säger bara sin åsikt och berättar vad dom skulle ha gjort om dom satt i denna sitts och det var det jag ville få fram av denna tråd. och jag tror ingen blir irriterad för att du skriver din åsikt i det hela. det hoppas jag inte att dom blir eftersom jag har frågat efter åsikterna. =) ## Comment 41 Author: Sarah Jag obducerade inte Bubs, vilket jag lite ångrar idag. Jag vet i princip vad det var som dödade honom och vi hade tagit tester på allt som går några månader innan, men jag hade ändå gärna vetat med mer säkerhet. Men nej, vet man varför och man inte vet vart de kommer ifrån så spelar det ju ingen roll. ## Comment 42 Author: trollet85 Anledningen att jag kommer obducera är inte bara för att ta reda på vad som "dödat" mina illrar, utan även för att se om det finns mer i dom som med tiden hade kunnat ta livet av dom. Kanske hade någonting ärftligt (sen är det upp till var och än att klassa sjukdommar) För även om det kan finnas "uppenbara" anledningar till att man får avliva sin vän, så kanske det finns fler sjukdomar som precis börjat. Förändringar på andra organ än binjurarna osv. ## Comment 43 Author: Ceciliaolucifer Det här med att obducera är en väldigt svår fråga och jag har tänkt på det här många gånger, och ofta i olika situationer. För mig är det här en fråga om etik och moral i allra högsta grad. Men det finns omständigheter som jag kan tänka mig ta hänsyn till beroende på tex årstider. För det första tycker jag att det är en stor skillnad på om djuret har varit konstaterat sjukt och att man har en diagnos. Ett djur som man redan vet orsaken till varför den behövde avlivas ser inte jag någon ytterligare anledning till varför man ska obducera. Men gäller det ett avelsdjur så tycker jag att man ska göra det eftersom man kan upptäcka andra saker i samband med obduktionen som man inte hade en aning om, det kan handla om inre fysiska defekter, att man hittar missbildningar som kan vara bra att känna till.  Skulle jag välja att avla så skulle jag anse att det är min skyldighet jämnt emot alla avkommor att obducera. För det är mitt ansvar eftersom jag ser till att dessa gener förs vidare. När man avlar behåller man dessutom ofta avkommor för att själv kunna fortsätta linjen och jag skulle i allra högsta grad vilja få en fingervisning om hur saker stod till om jag kunde. Jag älskar ju mina djur och vill dom väl. MEN, när man väl står där med sitt sjuka djur och man måste åka in för att avliva så är det inte så lätt. Att låta sin älskling somna in, lämna kvar den på kliniken, veta om att den ligger i ett kylskåp, att den sen ska fraktas, sen skäras upp i mm-tunna bitar, för att sen behöva ta beslutet om att få djuret kremerat, för att sen skickas till kliniken igen, där jag ska hämta den. Det är en lång och slitsam process. När jag var tvungen att avliva min stora hund Pyret så var det som att ta avsked fler gången om och det gjorde så förbannat ont i hjärtat och själen. Hon var för stor för att ta hem, så vi hade inget val. Vi fick lämna vårt lilla knippe på 45kg, bara gå därifrån. Sen gick vi hem och sörjde, och sen fick vi ett samtal flera veckor senare om att urnan skulle hämtas. Det var som att slita upp vart enda stygn man lyckats sy i hjärtat när man hämtade urnan. Alla känslor kom upp igen, och det kändes som att vi hade förlorat henne igen. Sen skulle hon begravas så att allt blev så himla utdraget och plågsamt. Det hade varit en frid att få ta hem henne och gräva ner henne på en gång. Att känna ro i kroppen att nu vilar hon här hemma på tomten. Nej , istället skulle hon fara halva Sthlm runt för att packeteras i en låda. När det kommer till årstider så har jag varit så himla rädd för att mina djur ska gå bort på vinterhalvåret då det är fruset i marken. Av någon anledning så var det strålande solsken när jag tog bort Lucifier i november. Solen sken och det var så vackert ute. Jag vet allvarligt inte vad jag hade gjort om det hade varit fruset. Jag hade nog inte överlevt själv då. Men eftersom Lucifer hade en diagnos så hade jag inget behov alls av att obducera honom. Men hade han tvingats tagits bort utan känd orsak så hade jag aldrig fått frid inombords, jag hade velat veta vad som hade hänt. Mina djur kommer enbart att obduceras om jag inte vet orsaken till dödsfallet. Skulle jag ha en iller i avel så skulle det vara min skyldighet oavsett hur dåligt jag själv skulle må över att behöva skicka iväg djuret. Görs det för få obduceringar av våra illrar i avel? Varför? Låter vi den känslomässiga biten ta över? ## Comment 44 Author: Ceciliaolucifer Det här med att obducera är en väldigt svår fråga och jag har tänkt på det här många gånger, och ofta i olika situationer. För mig är det här en fråga om etik och moral i allra högsta grad. Men det finns omständigheter som jag kan tänka mig ta hänsyn till beroende på tex årstider. För det första tycker jag att det är en stor skillnad på om djuret har varit konstaterat sjukt och att man har en diagnos. Ett djur som man redan vet orsaken till varför den behövde avlivas ser inte jag någon ytterligare anledning till varför man ska obducera. Men gäller det ett avelsdjur så tycker jag att man ska göra det eftersom man kan upptäcka andra saker i samband med obduktionen som man inte hade en aning om, det kan handla om inre fysiska defekter, att man hittar missbildningar som kan vara bra att känna till.  Skulle jag välja att avla så skulle jag anse att det är min skyldighet jämnt emot alla avkommor att obducera. För det är mitt ansvar eftersom jag ser till att dessa gener förs vidare. När man avlar behåller man dessutom ofta avkommor för att själv kunna fortsätta linjen och jag skulle i allra högsta grad vilja få en fingervisning om hur saker stod till om jag kunde. Jag älskar ju mina djur och vill dom väl. MEN, när man väl står där med sitt sjuka djur och man måste åka in för att avliva så är det inte så lätt. Att låta sin älskling somna in, lämna kvar den på kliniken, veta om att den ligger i ett kylskåp, att den sen ska fraktas, sen skäras upp i mm-tunna bitar, för att sen behöva ta beslutet om att få djuret kremerat, för att sen skickas till kliniken igen, där jag ska hämta den. Det är en lång och slitsam process. När jag var tvungen att avliva min stora hund Pyret så var det som att ta avsked fler gången om och det gjorde så förbannat ont i hjärtat och själen. Hon var för stor för att ta hem, så vi hade inget val. Vi fick lämna vårt lilla knippe på 45kg, bara gå därifrån. Sen gick vi hem och sörjde, och sen fick vi ett samtal flera veckor senare om att urnan skulle hämtas. Det var som att slita upp vart enda stygn man lyckats sy i hjärtat när man hämtade urnan. Alla känslor kom upp igen, och det kändes som att vi hade förlorat henne igen. Sen skulle hon begravas så att allt blev så himla utdraget och plågsamt. Det hade varit en frid att få ta hem henne och gräva ner henne på en gång. Att känna ro i kroppen att nu vilar hon här hemma på tomten. Nej , istället skulle hon fara halva Sthlm runt för att packeteras i en låda. När det kommer till årstider så har jag varit så himla rädd för att mina djur ska gå bort på vinterhalvåret då det är fruset i marken. Av någon anledning så var det strålande solsken när jag tog bort Lucifier i november. Solen sken och det var så vackert ute. Jag vet allvarligt inte vad jag hade gjort om det hade varit fruset. Jag hade nog inte överlevt själv då. Men eftersom Lucifer hade en diagnos så hade jag inget behov alls av att obducera honom. Men hade han tvingats tagits bort utan känd orsak så hade jag aldrig fått frid inombords, jag hade velat veta vad som hade hänt. Mina djur kommer enbart att obduceras om jag inte vet orsaken till dödsfallet. Skulle jag ha en iller i avel så skulle det vara min skyldighet oavsett hur dåligt jag själv skulle må över att behöva skicka iväg djuret. Görs det för få obduceringar av våra illrar i avel? Varför? Låter vi den känslomässiga biten ta över? ## Comment 45 Author: FerretCrow #43 ja enligt min åsikt görs det för få obduktioner. tror det är känslorna som tar över. Innan man avlar på djur anser jag att man ska ha detta inombords så att säga. precis som att man får förbereda sig på att en 4veckors valp kan dö och man blir ledsen och tycker det är jobbigt så får man även tänka på att obduktionen kan vara jobbig men är bra för alla avkommor så att säga. ## Comment 46 Author: Sarah Håller med, för få obduceringar. Håller även med om att dte är ens skyldighet. Även för att vara lite trevlig mot de som har släktingar i avel. Canaydia har ju en bror till Tjejen i avel, alltså obduceras hon då hon dör. ## Comment 47 Author: skrollan Jag är nog för egoistiskt där, vad jag tror nu i alla fall. Har bara förlorat våran hund som var så pass gammal, han problem med höfter och var gammal och svag. Henne tog vi hem och begravde, som Cilla sa var det skönt att ha avslutat det efter vetrinärbesöket. Min överkörda Zimba begravde vi direkt. När det gäller illrarna så vet jag inte, jag vill ha hem dem efter vetrinärbesöket för att sedan ha en lung och fin begravning och sedan sörja själv i lugn och ro. Men är rädd att man kanske får ångest att man inte tog reda på vad dem avled utav bara =( Svårt val, har aldrig stått dä!   Tyvärr vet jag heller inget om släkten till någon utav dem. ## Comment 48 Author: FerretCrow #47 som sagt är det ju alltid svårt att veta hur man kommer att känna jusst då... men man kan ju skriva hur man tänker nu. ## Comment 49 Author: cannaydia #46 Det tackar jag för, får gärna skicka över en kopia på obd.rapport när den tiden kommer. Likså kommer Tjejens bror Bubblan att obduceras. Är mentalt inställd på att obdusera alla mina illrar när den tiden kommer...Men tycker ändå, trotts allt att obdusering är upp till var och en. ## Comment 50 Author: FerretCrow #49 jo jag tror att inställer man sig och förbereder sig på denna jobbig stund tror jag man kommer igenom det bra. precis som att man måste förbereda sig på att en valp kan dö om man avlar med mera. ## Comment 51 Author: Faxlin Inte lika lätt att förbereda sina barn mentalt för det tyvärr. ## Comment 52 Author: FerretCrow #51 nej det förståss men då får man kanske berätta för dom hela tiden redan från början då man skaffar avelsdjuret så att säga. ähh svårt att föklrara hur jag menar nu utan kaffe i kroppen =P ## Comment 53 Author: Faxlin #52: Ja det låter nog lättare än vad det är. Tyvärr. Men står det mellan mina barns psykiska mående och en obduktion på en iller då är frågan lätt här. Att mista sin vän är jobbigt även när man är vuxen. Men som vuxen kan man oftast ta det bättre än ett barn kan. Men jag är visserligen en oerhört blödig vuxen då det gäller djur med så jag kan säga att det skulle ta hårt på mig med. Men det är i alla fall så att som förläder måste man se till sina barns bästa i alla lägen. Och det gör man. Oavsett om det innebär att inte obducera. Nu har ingen av mina avelsdjur dött utan att jag vetat innan vad som var fel. Men det finns de som dött som jag vet att det används släktingar till i avel av andra. Men jag kan inte sätta mina barns mående på spel för andras skull. Det går inte. ## Comment 54 Author: FerretCrow #53 nej det är ju klart att man sätter sina barns mående först, jag menade ju inte att du skulle strunta i det. men kanske berätta för dom hela tiden medans åren går. tillslut när dom är gammal nog kanske dom förstår så att säga. ## Comment 55 Author: Faxlin #54: Jadå jag fröstår hur du menar. Och jag trodde jag hade gjort ett bra förarbete här hemma faktiskt. De var så inställda på att så skulle man göra så. Men så står man där med en död vän och allt man hört och allt som varit på tapeten försvinner i ren och skär sorg. Ähh, svårt jag har i dag att få fram vad jag  vill. ;-) Men kontentan är nog, att jag förstår hur du menar. Men det fungerar inte här i verkligheten i alla fall. Inte än. Men vi får se vad som händer i framtiden. Man vet aldrig, till slut kanske det går. ;-) ## Comment 56 Author: FerretCrow #55 jo det tror jag nog. den dagen alla dina barn är stor så säg att den minsta kanske är en 11-12 år kanske det går bättre. men denna tråd var ju för att alla skulle få säga sitt. inget är fel och inget är rätt =) ## Comment 57 Author: Faxlin #56: Alldeles rätt. Så jo nu hade någon rätt. Du i att inge nahr rätt eller fel. Men så är det inom det mesta man diskuterar på forum så här :-) ## Comment 58 Author: Aviendha Med risk för total halshuggning.. Hur långt ska man få låta barn bestämma då? Barn vill ju behålla djur till vilket pris som hellst, medan det humana skulle vara att låta det somna in. Det togs upp som ett problem på utbildningen, så det finns. Någonstans som vuxen måste man ju ändå kunna fatta ett beslut, för barnen förstår inte vikten av det. Hur ont det än gör. Jag ville ju inte att vår collie skulle avlivas, jag hatade mamma för det, men nu som vuxen inser jag att mamma valde rätt i att avliva honom, han led av en nackskada och inflammation i höga år, så det hade inte vart rätt att behålla honom när han de tre sista dagarna skrek av att hoppa upp i sängen. Jag som barn (dock väldigt förnuftig i övrigt) var inte kapabel till ett beslut i det fallet, varför skulle jag vara det till hennes beslut om obduction eller inte? Jag säger inte att man ska köra över barnen helt och hållet, eller att man är "dum" för att man lyssnar på dem och själv grips av sorgen. Och ja, klanka på mig bäst ni vill över att jag inte har egna barn. Jag erkänner villigt att jag inte hade en tanke på obduktion på Chade, som kanske hade vart av nytta för säg Sarah som har en syster till honom. Det är inte lätt att tänka rationellt i alla lägen. Men att säga att man ska obducera och sedan inte gör det pga. barnen enbart, för att skona deras psykiska hälsa? Min psykiska hälsa for inte illa av mammas beslut, ingen jag känner heller som vart i samma sits som barn har skadats av det. Visst är det inte en rolig upplevelse, absolut inte, men det är inte omöjligt heller. Ta det med en smiley för varannan mening ;) ## Comment 59 Author: Faxlin #58: Jag kan hålla med dig när det gäller beslutet om själva avlivningen. Det är svårt i sig att få barnen att ta en avlivning. Men där kan man förklara för barnen vikten av att låta ett djur slippa lida. Och lida det vill inget barn att ens vän ska behöva göra. i det läget så är det också mitt ansvar som ägare till djuret att inte utsätta den för onödigt lidande utan ta bort djuret innan det lider. Således kan inte dessa två tillfällen jämföras tycker jag. Och jag tänker inte halshugga dig för att du säger detta och inte klanka på dig för att du inte har egna barn heller. Men i ärlighetens namn så kan det mycket väl tänka sig att du inte kommer se på saken på samma sätt när du en vacker dag är både djurägare och mamma. Eller så är det som i så många andra fall. Vi människor är alla olika. Jag hör till dem som inte har problem att förklara för mina barn vikten av att avsluta ett djurs liv för att det inte ska få lida. Men jag har uppenbarligen svårt att förklara varför de inte kan få ett avslut med en begravning av sin vän för att någon ska skära upp dem för att det kan gagna någon annan uppfödare runt om i landet. Jag kan hålla med om att det ultimata vore att alla illrar obducerades, men jag lever inte i en ultimat värld tyvärr. Och jag sätter i alla fall mina barns väl och ve före en obduktion. Dock inte före ett avslut av ett djurs liv för att det ska slippa lidande. ## Comment 60 Author: Sarah #49 Självklart. Hoppas att det tar minst fem år dock ;) ## Comment 61 Author: Aviendha #59 Nej, jag menade givetvis inte att du sätter lidandet bakom barnen, men faktumet kvarstår att det tyvärr händer. Kanske var det en dålig liknelse, men mitt syfte var att dra en så tydlig paralell så den inte kunde misstolkas, även om skillnaden som du säger faktiskt är stor. Visst, som djurägare med barn så finns det en möjlighet att jag ändrar mig, men då jag är medveten om hur starka mina principer är i allt annat så lutar jag nog åt att det är ett klassiskt fall av olika personer. (Och tur är väl att vi är olika allihop, trist vore det annars) Men man ska ju aldrig säga aldrig, en dag står jag kanske där med en unge på ena sidan och ett dött djur på andra. Ingen kan säga hur jag reagerar då. Fast jag är ganska förutsägbar och bryter inte händelsekedjor jag tänkt upp, så har jag bestämt mig för att obducera så kommer jag med största sannolikhet att göra det med av vad jag vet om mig själv idag. En kremering tar ju också sin tid, och förlänger ett avslut. Som det ser ut just idag skulle jag kremera om ett djur dör knall-pall, även om jag föredrar en begravning. Har jag barn och bor så till att jag inte kan begrava så skulle jag kremera med, annars kommer ju djuret ligga i frysen tills jag kan begrava, och i vilket fall som än blir så skjuts ju avslutet med begravning upp. Jo, man kan ju alltid drömma om en optimal verkligeht, bara man är medveten om hur den ser ut. Först då kan man börja sin strävan sägs det ju ;) ## Comment 62 Author: skrollan Men åsaf, varför måste man berätta för barnen att man obduvcerar djuret för då? Har själv inga barn, och har väl svårare att ställa mig in i den svåra sittsen. ## Comment 63 Author: FerretCrow #62 är nog att barnen vill begrava dom eller liknande. ## Comment 64 Author: Faxlin #62: Klart man inte behöver berätta att man ska obducera dem. Och vad en obduction är. Men vi bor så vi begraver våra djur. Och de lär garanterat märka att de inte får begrava dem. Det är där vi har problemet här hemma. Just begravningen är viktig för mina barn. Jätteviktigt. Känner att jag har svårt att förklara för alla hur det är riktigt. Så jag avslutar med att säga. Att jag obducerar om jag kan. Och gör vad jag kan för att få till en obduktion. Nu har ingen av de jag har som har dött gått i avel. Så av den anledninge nhar det inte varit dunder aktuellt för min egen uppfödning heller. Den enda som varit i närheten av att vara i avel, har inte varit det hos mig. Och jag tog honom ur avel ett år innan han dog då det redan då kom fram en massa sjukdommar i släkten med syskon. Så att det inte var bra avelsmaterial sade sig själv. Så han användes inte här. Men då åter till obduction. Fler måste ha en åsikt. Kanske dags att låta dem göra sin röst hörd istället för att jag ska sitta och babbla hela tiden :-) ## Comment 65 Author: Satmaran Denna morgon när jag hittade Ida död och kall, med sina valpar kravlande över sig... Då hade jag inte den ringaste tanke på obduktion! Min tanke var att få henne ur huset innan Alex sista minne skulle vara en stel och kall Ida!!! Alla dessa diskussioner om obduktioners varande eller inte, har jag inte tidigare råkat ut för, utan det var något som sparkade mig i ryggen efter att Ida var kremerad! Jag önskar att jag varit mer förberedd på att detta hemska kunde hända och att jag hade haft en plan, för hur jag skulle gå tillväga om det hände... Nu var inte så fallet, utan jag blev bokstavligen tagen på sängen och sedemera så hårt angripen av bezzervissrar, så hälften kunde vara nog. Idag önskar jag att jag då var mer mentalt förberedd på vad som kunde hända och att jag hade en plan för hur jag skulle lösa en sådan situation. Då hade jag sluppit sitta här idag och grubbla över vad som gick fel? Även jag skulle må bättre om jag visste vad exakt som gick fel. Jag har mina tankar och misstankar, och en viss delaktighet genom att lyssna på fel råd i stället för att lita till min hona och hennes behov. Det var ju bara jag som visste hur hon funkade, varför skulle jag tvivla på henne???? Aldrig mer!!! Jag kommer alltid att följa mina honors behov och aldrig någonsin ifrågasätta detta!!! ## Comment 66 Author: VeronicaKahlbäck jag har växt upp med djur. stor del på landet. det har funnits hästar, grisar, tjurar, hundar, katter, höns m.m. jag har fått varit med överallt från alla dessa djurs födslar tills många av deras död. jag har sett föl, hundvalpar, kattungar, kultingar, kalvar osv komma till världen vilket jag tycker är otroligt vackert speciellt föl när man står och väntar på att den ska resa sig. jag har varit med och handmatat många av dem och ridit in dem, uppfostrat dem, lekt med dem osv. jag har dessutom alltid fått varit med när det varit tråkiga saker med som sjukdommar och avlivning. jag har sett sett avlivningar av djur som varit sjuka, akut på travbanan, haft dåligt psyke och de som bara blev mat. och i hela min uppväxt så är det EN gång som jag blivit arg på mina föräldrar pga deras val det var när de avlivade en "pelle" just för att han inte skulle bli någon bra mat. Det tycker jag än idag var fel gjort pga av att vi hade så många djur att en mun till skulle inte skada att föda. anledningen till att jag brydde mej så mkt om den här grisen var att jag hade suttit och handmatat honom och fått känslor för honom så för mej var han inte längre bara mat. absolut, jag blev ledsen när djuren försvann speciellt sällskapsdjuren MEN jag visste att det fanns en anledning. (när jag var riktigt liten så satt alla bortgågna djur på en stjärna och tittade ner på mej) det jag tyckte var jobbigast var när det hände saker så något djur behövde akutavlivas och jag visste att djuren hade ont och det tog för lång tid. och då är jag ändå den som sätter mej o tjuter av minsta lilla oro för ett djur eller barn. det jag ville komma fram till är att man kan få barn att förstå att det är naturensgång och vi som männsikor har möjligheten att avbryta deras lidande. självklart kommer barnet reagera när det väl händer men det är männskligt, det är sorg. inget som man kan förhindra. det här med obduktioen har jag aldrig fått en förklaring för vad jag minns det har likson varit så det fungerar. Om man ska förklara, vilket jag tror är bra så får man säga sanning på ett barnvänligt språk. inte dom ska hacka djuret i bitar utan hon/han måste åka till ett ställe och kolla vad det var den var sjuk av så att den kan hjälpa andra osv ## Comment 67 Author: Sarah #65 På vilket sätt lyssnade du inte på din honas behov? ## Comment 68 Author: Sarah #65 På vilket sätt lyssnade du inte på din honas behov? ## Comment 69 Author: Satmaran Ida var en fertil tös som gick i brunst 2 ggr året innan och det var en fasligt hallå om detta! När detta då inträffade året efter, sökte jag alla möjligheter att inte para henne, vilket då ledde henne till en otrolig stress innan jag till slut fick klara besked av en erfaren uppfödare här inne som förklarade för mig att jag faktiskt inte hade ett annat val än att följa hennes rytm. Tyvärr tror jag att min långa tvekan, pga mångas elaka kommentarer, gjorde att min tjej plågades onödigt länge. Jag lyssnade på fel människor som sa att hon skulle vara nöjd med sin första kull, det året. Och hon skulle gå ur brunsten självmant.... Jag väntade och avvaktade, men hon blev bara mer och mer stressad. Ida klöste bokstavligen sönder både gardiner och väggar innan jag föll till föga för hennes behov :( Aldrig att jag någonsin ska lyssna på domedagspredikningar och fördömande från folk som inte har den blekaste aning! Det var jag och bara jag som visste hur min Ida fungerade. Tänk på det ni andra här inne som har funderingar på att ta en kull eller två. Lita på er hona! Hon vet vad som är rätt! Låt ingen sätta sig över er och tala om för er vad de tycker är rätt! Endast er egen hona vet vad som är rätt för henne! Låt henne bestämma takten! ## Comment 70 Author: FerretCrow #69 helt klart kunde ingen känna ida bättre än du. alla känner sin egen iller bäst ## Comment 71 Author: Sarah #69 Du tror alltså att hon dog av att du väntade för länge med att få henne ur brunst? ## Comment 72 Author: Faxlin Nu har tråden börjat spåra ur igen. Obduction handlar den om. ## Comment 73 Author: FerretCrow #72 är det inte det vi disskuterar då? ## Comment 74 Author: Sarah Håller med Ferretcrow, det är väl just det som diskuteras. Omman anser att man vet varför illern dör eller inte. Anser man det så är det väl en anledning till att inte obducera. Berör ämnet i högsta grad. Dessutom är det Ferretcrows tråd och hon verkar inte ha problem med det. ## Comment 75 Author: FerretCrow #74 nej jag anser inte att din fråga till satmaran inte passar här då satmaran själv verkar tro att det kan vara en andledning till idas bortgång iaf vad jag fattar av hennes inlägg. och tror heller inte satmaran tar illa upp eftersom hon själv skrev det och tog det på tal så att säga =) ## Comment 76 Author: Faxlin #73: På slutet verkar det ha hamnat bort ifrån obducering. Varför Ida dog känns inte som om det har med obduceringstråden att göra eftersom hon inte obducerades. Men jaja, det är bara en känsla att jag tyckte det började spåra ur mot annat än just om man ska obducera eller inte och vad folk tycker om det. ## Comment 77 Author: FerretCrow #76 okej du tänkte så. jo men satmaran ångrar att hon inte obducerade och tror att det var andledningen, iaf så jag fattat det. rätta mig satmaran om jag har fel ## Comment 78 Author: JossanH Man tar væl sina egna beslut och kan væl aldrig klandra någon annan før ens eget agerande? I vilket fall, jag ska obducera mina i den mån det ær møjligt. Jag vill iaf obducera Pegasus och Skit, framførallt Pegasus då han har otaliga slæktingar som det avlas på. Dexter ær en fråga før sig. Befinner jag mig i Norge kommer han inte obduceras. Jag vet vad som kommer bli hans død tyværr.. :( Ær jag i Sverige kommer jag troligen att obducera honom.. Ang barnens begravning så kan man få hem djuret kremerat och då begrava det. Barn ær i regel inte kapabla till att bestæmma øver sådanna hær saker. Sjælv har jag nog alltid haft ganska stor førståelse och var helt enig nær min kanin behøvde avlivas. Man kan inte låta barn bestæmma alla gånger.. ## Comment 79 Author: FerretCrow #78 Varför obducera dexter i sverige men inte i norge? \*nyfiken\* ## Comment 80 Author: JossanH #79 Før att det førmodligen kommer kosta hur mycket som helst hær... och eftersom jag vet vad som ær problemet så kænns det på något vis lite "otryggt" att gøra det hær till skillnad mot hemma.. ## Comment 81 Author: FerretCrow #80 okej på så vis, då förstår jag =)