# Omplacering - Vandringspokal Author: Illercafe Jag är ju som bekant akuthem åt Nanna en 3 åring underbar iller som tyvärr är inne på ett X antal akuthem redan. När jag tog upp alternativet avlivning (inget aktuellt på länge) så blev det ramaskri. Vad tycker alla... ska en omplacering kunna vandra runt i olika akuthem hur länge som helst? ## Comment 1 Author: Theres Man ska ju absolut inte avliva ett friskt djur bara för det inte hittat ett permanent hem... Finns ju akuthem av en anledning. ## Comment 2 Author: Faxlin Jag svarade Nej, efter en viss tid är det humanare att avliva. Anledningen att jag valde det är att jag tyckte det alternativet passade bäst in på hur jag tänker. Det finns illrar som efter tillräckligt många flyttar visar att de mår psykiskt dåligt. Att då stenhårt vägra dem att få somna in känns inte humant. Men om en iller inte visar några störda tecken och mår bra psykiskt och fysiskt tycker jag inte man ska avliva för att man inte hittar ett hem. Det dyker upp ett hem till slut. ## Comment 3 Author: PatrikF Röstade Vet inte för jag har ingen längre erfarenhet av illrar och deras psyke (se nästrådarna ![Tungan ute](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")). Det finns så många känslor blandat med för lite kunskap och fakta när man diskuterar sådana saker. Eftersom jag själv är väldig driven av mina känslor så är ju min spontana åsikt samma som Therese. ## Comment 4 Author: PatrikF #2 Är illrar som med katter att dom kan "självläka". Du kan få en störd katt men får hon bara trygghet och kärlek så blir det oftast en fin o trygg misse? ## Comment 5 Author: Faxlin #4: Jadå det kan hända. Men det finns även fall där de inte "läker". Och det är dessa fall jag talar om att det då kan vara mer humant att låta dem somna in. Om illern är i ett akuthem där de varit ett tag utan att bli bra och man testar med att låta den flytta till ett annat hem där den inte heller fungerar trotts tid. Ja då känns det som om det kan vara mer humant att låta dem somna in istället för att fortsätta flytta omkring dem. ## Comment 6 Author: Pirjo Jag tycker det mest handlar om hur "skadad" illern är och varför den inte får ett permanent hem. Jag är ju av den årgången att jag varit med länge och sett en del t o m när det gäller omplaceringar. För 10-15 år sen var det inte alls ovanligt att vissa illrar hade varit vandringspokaler under så lång tid att dom till slut var "icke omplaceringsbara" och då var det vanligare än någon kan tro att avliva såna illrar. Det var inga lätta beslut som gjordes och ingenting som togs till bara för att illern var svår att omplacera utan det var en sista åtgärd när djuret mådde så dåligt att vidare omplacering var närmast att likna vid djurplågeri. ## Comment 7 Author: Sara Jag tycker det beror helt på illern. Som exempel kan vi ta Melker som nu bor hos mig. Han har flyttat runt iaf 5 gånger och i början var han anti här hemma och lekte knappt. Nu efter ett par månader är han busar han järnet och man ser att han är lycklig. Jag skulle inte avliva en iller som flyttat runt mkt om inte illern visade stora psykiska problem. ## Comment 8 Author: UlrikaG Jag hållermed till viss del vad det gäller avlivning av psykiskt ohälsosamma illrar, men frågan blir; vem avgör hur dåligt illern skall må innan beslutet skall fattas? Skall illern matvägra, eller skall det "räcka" med att illern inte vill leka, drar sig undan? Kanske bli aggressiv och attackera utan pardon? Det gäller ju att verkligen dra ordentliga riktlinjer för hur detta skall gå till, och inte vara "lättvindigt" gjort (vilket jag är övertygad om att nuvarande omplacerare/akuthem inte ser det som). Tyvärr kan man ju inte begära av ett akuthem, att vara akuthem under hur lång tid som helst, detta är ju trots allt något som görs på helt frivillig basis. Det ultimata vore ju om det fanns ett härbärge eller liknande för just omplaceringar dit alla, föreningar liksom privatpersoner, kan vända sig, men det är väl något som är ouppnåeligt. ;) ## Comment 9 Author: Musiken Jag tycker att "harberget" ar en otroligt bra ide. Illerdagiset finns ju, men det ar ju inte riktigt samma sak :P I England finns det nastan hur manga "rescue centers" som helst dar de tar in illrar, och dar far de bo tills de far ett nytt hem. ## Comment 10 Author: trollet85 I den här frågan e ja lite kluven. En iller som har flyttat runt MYCKE, kanske mår bäst av att få somna in. Men samtidigt så är ju frågan hur många hem är "för mycke"? Jag har själv omplaceringar här hemma, Tarzan e ja hem nummer 3(?) och Bilbo och Flisan e ja hem nummer 2 till (förutom uppfödaren.) Nu har dessa illrar bott hos mej i 5år och jag skulle hellre låta dem somna in än att omplacera dem, fast mest på grund av åldern. Jag tror att alla tre skulle klara av att flytta utan problem. Men iller som omnäms av trådskaparen har väl bara haft ett permanent hem? från dess att den var valp tills den omplacerades vid 3 år ålder. (eller fattade jag fel när jag pratade med fd ägaren?) jag vet även att jag för ett par år sedan såg både fd ägarens namn och illerns namn i en tråd om semesterhem. Hon har sen bott hos mej i ca 7 månader och nu nere i skåne. Jag tycker att om man som förening får in ett djur så måste man försöka omplacera djuret. Och ju mer tiden går, försöka ännu mera. För JAG anser att han man som förening tagit sej ann djuret får man oxå stå för det, annars kan man tacka nej. Kanske kan man göra lite extra reklam om djuret? Kanske nån berättelse om djuret på hemsidan? Jag är säker på att någon kommer fastna för denna underbara tjej.  (nu vet jag inte vad priset är på omplaceringar inom föreningen) Men jag vet att många hundhem sänker priset på äldre djur, eller djur med speciella behov. kanske kan detta vara ett förslag? ## Comment 11 Author: MimmieM Nej, jag tycker inte avlivning är ett alternativ. Det gäller väl att göra sitt yttersta för att försöka ge illern ett bra och livslångt hem och försöka undvika att illern hamnar hos någon där denne riskerar att bli en vandringspokal. Jag tycker det låter riktigt otäckt att ta sig ann en iller för akuthem och sedan avliva denne för att man själv inte tror att illern kommer klara en flytt till. Nej fy, jag blir nästan arg! Kommer det sluta med att bara unga och friska illrar kommer kunna bli omplacerade för de som redan haft 2-4 hem är sk. "skadat gods" och kommer avlivas på bekstnad av en förening som vill illerns bästa? Jag tycker det råder en väldig dubbelmoral, trotts att man bara vill illerns bästa, men vem bästämmer vad som är just illerns bästa? ## Comment 12 Author: Faxlin Jag vill bara förtydliga mina komentarer med att dessa inte gäller en specifik iller utan illrar i allmänhet. ## Comment 13 Author: Fruttisen Jag valde 'Nej, efter en viss tid är det humanare att låta en veterinär avliva'. Tänker bara på berättelser om människobarn som har fått flytta runt i olika familjer och blivit helt förstörda pga det, tänk då en liten iller som inte får bestämma någonting alls själv. Hur roligt kan det vara att ständigt kastat in i en ny situation och behöva hävda sig för det nya hemmets illrar gång, på gång, på gång... Visst de flesta illrar går väl ihop så småningom men vägen dit kan vara låååång. Akuthem är förvisso ett alternativt, men det heter ju akuthem för att det är en tillfällig lösning... ## Comment 14 Author: JossanH Jag håller med thessan87 och MimmieM. Ska man avliva ett friskt djur för att det fått flytta några gånger? Dexter skulle kanske kunna ses som en väldigt berest herre med tanke på att han under sina första 6 månader bodde i alla fall 4 olika hem (akuthem/"permanent hem") innan han åter hamnade hos uppfödaren igen. Han har alltså 4 olika hem bakom sig men har bott hos mig i 5 år. Det skulle ju räcka med att han skulle hamna i akuthem och sedan i ett nytt akuthem för att ha flyttat runt 6 ggr och det kan ju ingen iller må bra av?... eller... Man kan inte stirra sig blind på antalet hem. En iller kan må väldigt dåligt efter att byta hem 1 gång och en iller kan må dåligt efter att ha bytt hem 10 ggr... Ang att låta djuret somna in för att de har "tappat livsgnistan".. Drar mig till minnes den söta herren Tigern som CeciliaoLucifer tog hem som omplacering. han hade fått flytta runt mycket och mådde verkligen dåligt av det... Ville inte leka. Men efter en tid i nya hemmet så stortrivdes han och blev äntligen"iller" igen. Tänk om man istället valt att avliva pga alla omplaceringar. Nu fick sagan ett lyckligt slut, och det tror jag att den kan få om man bara ger djuret lite tid att återhämta sig. ## Comment 15 Author: cannaydia humant att avliva kommer jag aldrig tycka att det är, absolut inte mot ett friskt djur som har dörrar öppna att hitta rätt hem. Tids nog kommer ett passande hem till illern. tids nog. Vist finns det de illrar som gör "revolt" om de får flytta för mkt men det går att få tillbaka deras trygghet och lugn de en gång haft bara man har tid, kunskap och tålamod. Jag tror på även den omöjligaste iller kan bli en snäll o god iller bara man kan locka fram den sidan. ## Comment 16 Author: Sara Jag har nog haft tur för de illrar jag omplacerat som omplaceringskoordinator har funnit hem rätt snabbt. Så frågan är, hur höga krav har man som omplacerare? Jag tycker inte jag har låga krav utan är noga med att den nya ägaren ska förstå vad de ger sig in på. ## Comment 17 Author: UlrikaD Jag tycker aldrig att det finns några ursäkter för att avliva ett friskt djur! Dessutom, om man är akuthem eller om man som förening åtar sig att omplacera illrar så får man ju göra det också. Inte avliva dem när det börjar bli lite besvärligt. Då anser jag inte att man ska hålla på med omplacering till att börja med. Om man vet med sig att man efter ett visst datum inte kan "passa" illern i sitt hem längre, ta då inte hand om den. Låt då någon annan ta den i akuthem som är villig att vänta den tid det tar. Då har man ju hoppat över ett hem direkt. Dessutom har jag lite svårt att förstå att iller efter iller efter iller kan få hem, både via annonser här och på blocket men vissa som går genom omplacerings-koordinatorer har väldigt svårt att få hem. Man läser tråd efter tråd som blir upp-puttad hela tiden. Folk skriver i tråden att de är intresserade men ändå blir det inget. Visst är det bra att ha höga krav på en iller-ägare. Men om kraven blir så höga att ingen får ta hand om illern och den ska avlivas istället då tycker jag det är dags att se över de kraven. Tror nog hellre illern tar en chansning och hamnar i ett hem som kanske inte har någon illervana men är villiga att lära sig framför att få en spruta i kroppen och inte finnas mer!! ## Comment 18 Author: Sara Precis, så länge illern är en "normal" iller så är jag (i samtycke med ägaren) helt ok med nybörjare. Det har vi väl varit allesammans?! ## Comment 19 Author: Ceciliaolucifer Allt beror på hur aktivt föreningarna jobbar för att hitta ett nytt hem. Det kanske krävs mer än en färg och ålder på djuret för att någon ska nappa. Bilder har jag föreslagit många gånger. I Nannas fall så hände det inte mkt för att hon skulle ha möjlighet att hitta ett nytt hem, eller åtminstonde ett stadigt akuthem. Sen förstår inte jag hur man bara överger ett djur till ngn annan för att slippa att själva hitta ett nytt hem åt illern. ## Comment 20 Author: Sara \# 19 Hur menar du med sista stycket i ditt inlägg? Är det att överge sin iller när man vänder sig till en omplaceringskoordinator? ## Comment 21 Author: Ceciliaolucifer Hmm... ;) jag menade att jag inte förstår att man lägger över sitt problem på någon annan. Dvs, jag vill omplacera min iller, vänder mig till dig som får lösa det hela med ett akuthem och ett evigt letande efter bra spekulanter medans jag själv fortsätter med mitt nya illerlösa liv. Som i en del fall då illern bara ska bort-bort-bort-fort-fort-fort och dem hamnar i ett akuthem under en längre tid tills det kommer ett hem. Kunde inte ägaren då ha planerat lite bättre eller ombesörjt hela proceduren själv. För några år sedan så var akuthem verkligen ett akuthem, en omplacering en omplacering. Idag är en Akuthem till för illrar som folk inte orkar omplacera själva. Omplacering är idag en iller man tar betalt för, det är ett snyggare ord för säljes. ## Comment 22 Author: JossanH #21 _För några år sedan så var akuthem verkligen ett akuthem, en omplacering en omplacering. Idag är en Akuthem till för illrar som folk inte orkar omplacera själva. Omplacering är idag en iller man tar betalt för, det är ett snyggare ord för säljes._ Håller verkligen med dig här!! ## Comment 23 Author: MimmieM Jag återkommer igen till att dra paraleller mellan omplacering och semseterhem. Varför skulle en iller må sämre utav ett akuthem än i ett semsterhem. Skulle det vara samma premisser för en sådan iller och är det i så fall inte den ägarens fel? En iller som hamnar i olika semsterhem några ggr och mår psykiskt dåligt, som har ett hem men som riskerar att åter igen hamna i semsterhem.. Vad ska vi göra med de illrarna? Vad är det för skillnad på en iller som varit i semsterhem 5 ggr och en iller som bytt hem lika många ggr. Är det INGEN mer än jag som ser likheterna här? ## Comment 24 Author: JossanH #23 Jag ser likheterna och håller fullständigt med dig. Mår en iller dåligt av att flytta runt är det då rätt av ägaren att lämna bort den nån vecka då och då? Om en iller inte mår dåligt av att vara i semsterhem varför skulle den må dåligt av att bo i akuthem? Sen kan man kanske inte likna alla semesterhem med akuthemmen heller då tex jag alltid lämnar bort illrarna till antingen mina föräldrar eller till hanna som illrarna känner och har varit hemma hos flera gånger tidigare.. ## Comment 25 Author: [Borttaget] Jag skrev annat, då jag vare sig tycker att det är rätt att hålla på att omplacera eller ha i akuthem hur många gånger som helst, det mår vare sig illern eller något annat djurslag för den delen bra av. Sen tycker jag även att det är fel att avliva ett djur, tycker isåfall att det är upp till uppfödaren att ta tillbaka sitt djur. Även om djuret är både 1, 2, 3 eller 4 år gammalt, jag tar tillbaka mina "valpar" om dom har blivit omplacerade mer än 2 gånger. Oavsett hur gamla dom är då. Men jag betalar inget för illern med mindre att dom har intyg från veterinär att dom har någon ärftlig sjukdom, detta ska isåfall göras innan illern är 4 månader gamal. Kommer dom när illern är 1, 2, 3 eller äldre, då är det oftast något annat som ligger till grund för att dom inte kan ha kvar illern. ## Comment 26 Author: AlbaStiffler Jag röstade Vet ej... Har ju haft 2 vandringpokaler och funderat en del över detta. Låter självgott, men i de fall de hamnat hos mig, eller hos en slutgiltig permanent ägare som de trivts hos har ju det hela löst sig tillslut och iller har fått det "drömhem" den behöver. Alltså hade det i dessa fall varit fel att avliva dem. Men ibland tittar man ju på de där vandringpokalerna och blir riktigt riktigt ledsen när man ser att inte heller förra hemmet blev permanent. Det är ju hemskt när man börjar känna igen illrarna för att de varit på så många annonser. Jag skulle nog resonera så att så länge inte illrarna dra på sig dålia ovanor, tex att bitas eller rejäl stress så klarar de kanske av ytterligare ett hem. Men har de såna där "oförklarliga" stressbeteenden, är otrygga och bitiga så kanske man kan se den bakomliggande orsaken, att de haft för många otrygga hem. För ATT de påverkas är det ju inget snack om... :-( ## Comment 27 Author: JossanH Det finns ju även uppföadare som  skriver in i kontrakten att om illern omplaceras fler än tex 2 ggr så ska den avlivas pga att en iller inte mår bra av att flytta.... hur man kan dra en sån gräns generellt det förstår inte jag.... En iller kanske blir omplacerad strax efter den flyttat från uppfödaren och lever sedan i ett o samma hem i 4år för att sedan omplaceras igen, är det då rättvist mot djuret att avliva det om det inte funkar i nya hemmet? ALdrig skulle jag säga. ## Comment 28 Author: Pirjo Jag tror många här inte ens sett eller varit med om allt som kan komma i ens väg när det gäller omplaceringar ett par exempel Illerhane som fått flytta runt, troligtvis i något hem blivit misshandlad, förlorat all tillit till människor och attackerar totalt oprovocerat och då allt som rör sig. Hans kompis, som flyttat runt  gud vet hur många gånger och dragit sig in i sig själv. Gömmer sig under dagen och smyger fram endast på natten när allt är släckt och ingen i huset rör sig. Båda två i mycket dålig fysisk kondition, kompisen har en obehandlad tumör på hakan som blivit ett varigt sår. Ingen av dom äter ordentligt, kompisen är t o m sjukligt mager, bara skinn och ben. 8 år gammal illerhona, som efter att hela sitt liv fått bo i samma familj (dom sista åren i ensam i källaren). Levt på dålig torrfoder för katt i hela sitt liv. Vid 8 års ålder flyttas hon runt i ett par hem  och förlorar livsgnistan totalt. Vad är barmhärtigast för dom här? Är intresserad av att höra vad ni tycker, jag har ju facit om vad som hände.... ## Comment 29 Author: Sara Illerhane 1 skulle jag säga att det går att bygga upp tilliten på om man ger honom en ordentlig chans. Dock inget för en nybörjare. Samma gäller hans kompis, fast där ska tumören självklart behandlas. Går det inte och han har ont är avlivning ett bättre alternativ. Funderar på om tumören kan gjort att han har svårt att äta pga smärta. Honan skulle jag nog fundera på att avliva om hon har någon sjukdom, annars tror jag att det går att få henne att känna livsglädje igen med mycket kärlek och fjäsk (godis). Att hon levt på kass mat är enl mig ingen avlivningsorsak om det inte medfört smärtsamma problem för henne. Jag har avlivat en iller som visat symptom på psykiska problem och det är en av de få saker jag ångrar att jag gjort. Tyvärr var jag inte lika van som idag och därför anser jag inte att sådana illrar är för ovana personer. Finns det erfarenhet av andra djur med psykiska problem kan det naturligtvis fungera. ## Comment 30 Author: JossanH #28 det jag menar är att det är fel att säga att efter "så o så många hem" när det år så extremt individuellt hur djuren klarar en sådan situation. #29 Håller med dig. Har sett djur som tappat livsgnistan vid omplacering som sedan fått den tillbaka. Tycker det är synd att en del djur inte ska få dö "lyckliga" när chansen finns att få den den tillbaka.. ## Comment 31 Author: Fruttisen #23 Ett semesterhem betyder ju åtminstone att illern nån vecka senare ska komma tillbaka till sin trygghet, sitt hem. Ett akuthem betyder ju att illern ska behöva anpassa sig åter igen till en ny omgivning. Å jag tror absolut inte att djurägare som vet med sig att deras djur mår dåligt av att vara hemifrån utsätter dom för det upprapade gånger, jag skulle iaf inte göra det. ## Comment 32 Author: HannaM Märker man att iller n mår dåligt kan det vara bäst att låta den slippa lida. Alla illrar är individer och hanterar nya hem på olika sätt så det är enligt min mening upp till den som har hand om omplacringen att tillsammans med ev. akuthem ta det beslut som är bäst för illern i fråga. Men sett över det stora hela tycker jag att man ska tänka efter både en två och arton gånger innan man avlivar ett friskt djur. ## Comment 33 Author: Smex Jag tycker det är okej att avliva en "vandringspokal". Om en iller som har flyttat runt i 5-6 olika akuthem och bott hos 3-4 olika ägare så kanske det är lika bra? Det var någon som skrev att det beror också på hur aktiva föreningen är me. Om man ser på hästar tex så skulle jag aldrig sälja en häst som är 18-29 år gammal. Den kommer i alla fall leva några få år till så varför sälja den? Då kanske det är bättre att låta den få somna in. Så gjorde jag med min häst, han var 15 år då han fick somna in, men då hade han också flyttat runt i hela sverige. Till många olika ägare. Nej jag tycker det är mest humant att låta en vandringspokal få somna in. ## Comment 34 Author: UlrikaD Vill fortsätta på spåret: varför blir en del omplacerade väldigt snabbt medans andra inte blir det alls? En iller som lades ut för omplacering för 3 dagar sedan här. Har redan hittat ett nytt hem med andra illrar i tom. Och jag tror inte att den som omplacerade skickade iväg illern till vem som helst. Varför är det så? Och jag vill inte höra, därför att detta var en valp, det gäller även vuxna illrar med. ## Comment 35 Author: JossanH #34 jag håller med. Vissa finner nya hem direkt och andra inte... ## Comment 36 Author: Fruttisen #34 Jag tror att vissa kanske 'lanseras' fel. Förvisso ska man inte underhålla information om illern som ska omplaceras, ifall den är lite knepig och liknande. Men som exempel; jag hade en liten illertjej boende hos mig i två dagar, hur mysig som helst. Hon beskrevs ju som en som en illbatting som behövde en ägare som kunde säga ifrån. Ifall man utgår från att en iller är lite bitsk ändrar man ju ens eget beteende mot den automatiskt vilket i sin tur kanske förändrar illerns normal beteende. EFörstår ni? Alla passar ihop på sitt sätt, djur som människor. ## Comment 37 Author: Pirjo OK, här kommer facit... Hanarna ett och två fick ett hem hos en person som var för det första mycket medveten om deras problem och för det andra så hade han stor vana och kunskap om djur och specifikt då problemdjur och vanvårdade djur. Illrarna fick bättre förhållanden och mer kärlek än dom någonsin fått, trots detta förvärrades allt. Hane nummer ett gick till slut och "letade" efter offer att attackera, och det var alltså inga smånafsanden där inte utan fullgångna attacker där han tod i för kung och fosterland. Hane nummer två drog sig in i sig själv ännu mer och kom knappt ut ens på natten utan tryckte i det som han valt ut som "sin håla" och försökte man få fram honom så skrek han och var panikslagen. Han var på besök hos veterinär som försökte behandla såret/tumören på hakan. Tyvärr hade det hela gått för långt och trots behandling så ville inte såret läka (det var för långt gånget, hade lämnats obehandlat för länge plus att det gick inte att operera eftersom han var i för dålig kondition). Han började också minska på sitt ätande, om orsdaken var tumören eller det allmänna psykiska tillståndet hos honom, vet ingen. Vid det här laget rekommenderade t o m veterinären avlivning eftersom hon också bedömde hans psykiska skador alltför svåra för att komma till rätta med.  Och det här var alltså en vet i Stockholm som många känner till och som anses mycket bra på illrar.  Efter tre månader fick båda två somna in eftersom ingenting hade förbättrats, snarare hade livet blivit ett ännu värre helvete för dom båda än det varit tidigare. Honan fick somna in efter ca 8-9 månader till, då var hon alltså nästan 9, bara skinn och ben, hade slutat äta (dvs var tvungen att tvångsmatas för att överleva) och var verkligen deprimerad. Det här är alltså ingenting som jag hittat på och inte ens några enstaka skräckfall som jag nu rotat fram utan tre fall ur en stor låda av såna fall som jag har i minnet från tiden då jag själv höll mycket på med omplaceringar och konstant hade en eller ett par hemma hos mig (hane ett och två lämnades alltså in hos min granne när vi själva inte var hemma och hon ombads att lämna över dom till oss). Av dom här tre var alltså hane 1 och honan helt friska rent fysiskt sett ocfh hane två hade alltså "bara" såret/tumören på hakan (vilket enl vet inte i detta läge på något sätt hindrade honom).Det jag nu menar är att det är lätt att sitta här och teoretisera och säga "Det är AALDRIG RÄTT ATT AVLIVA EN FRISK OMPLACERING!" - det är en helt annan sak att ha dessa framför sig och veta att ett fortsatt liv bara innebär ytterligare lidande för dom. ## Comment 38 Author: AlbaStiffler #37> Ursch vad hemskt. tragiskt när djuren far illa... ## Comment 39 Author: JossanH #37 en frisk omplacering- då antar jag att folk menar frisk både fysisk och psykiskt. En iller som endast tvångsmatas räknar inte jag som frisk..