# Vad gör ni med döda djur? Author: Sara Tillåter årstiden så begraver jag dem hos mina fd svärföräldrar annars så kremeras de. Har jag råd blir det enskild kremering annars blir de samkremerade. ## Comment 1 Author: Strumpan Jag sitter med detta problem just nu.... Alaska klarade ju inte operationen, så hon ligger fortfarande i vettens frys, i väntan på att jag ska bestämma mig. Antingen lämnar jag henne i deras "vård" och hon bränns med flera avlivna djur och begravs på en okänd plats -det vill jag inte. Jag kan kremera henne och ha hennes urna stående hemma -men då skulle jag må dåligt av att se den, för jag saknar henne något otroligt!! Eller så blir hon kremerad och jag sprider hennes aska på ngt fint ställ -det finns inga fina ställen häromkring..... Någon som har synpunkter och tankar??? ## Comment 2 Author: UlrikaD Här i Göteborg kan man kremera och så sprids det i deras minneslund. Gjorde det med min första hund och när min andra hund dog så spreds han också där, Känns bra att veta att de är tillsammans igen på något vis. ## Comment 3 Author: Strumpan Jag tror inte att Roslagstull har ngn sån..... Jag har gått i nästan 2mån och funderat på hur jag ska göra... ## Comment 4 Author: pyronella har fått för mig att om man vill ha enskild kremering så blir det väldigt dyrt? kan samtidigt inte förlika mig med tanken att frithz (ursäkta språket, det kan anses hemskt) ska ruttna i jorden med en massa maskar, trots att jag vet att det är det som är det mest naturliga. skulle heller inte gilla att få hans aska uppblandad med massa andra husdjur, som tillhört någon annan som älskade dem (om man inte väljer enskild kremering). man är ju så mkt människa i den frågan, analyserar och grejer. =/    intressant att veta hur andra tänker? ## Comment 5 Author: pyronella #2 strumpan, gör det till en begravning och åk till ett vackert ställe nån bit ifrån. låter kanske underligt men om man gör en grej av det hela så får man ett avslut och kan komma över saken lättare. ## Comment 6 Author: Strumpan Jag kollade upp en enskild kremering, det kostar 500:- med urna. Jag tycker att det är för opersonligt att hon ska brännas och grävas ner ngnstans,där man inte har ngn aning om vart hon är. Sen tycker jag att det är fint om man begraver dem på en plats som de gillade. Men jag tror inte att fastighetsskötaren skulle uppskatta om jag begravde henne på gården... ## Comment 7 Author: Guteillern Djurkyrkogården ## Comment 8 Author: Strumpan vart ligger den? ## Comment 9 Author: pyronella #7 bara 500!?! jag kollade upp det där när jag bodde i uppsala, och då sa de uppåt 3500! kan det vara så olika på olika ställen? var bor du? ## Comment 10 Author: Strumpan Stockholm -på Roslagstull ## Comment 11 Author: Theres Jag har begravt mina (möss, råttor, degusar, hamstrar) i stora blomkrukor (som står utomhus) så jag kan ta med dem ifall vi skulle flytta =/ Utom katten, han är begravd vid lekstugan. ## Comment 12 Author: sarae Här har det varit olika, normalt sett så begraver vi våra djur hemma. Men när jajja gick bort var jag i ett sånt chock tillstånd att jag lämnade henne där för gemensam kremering. något jag ångrat bittert ## Comment 13 Author: pyronella kanske värt att kolla här i malmö också då... om det nu skiljer så mkt. tänker begrava frithz aska i pappas skog i blekinge, hans hund som dog på 50talet ligger där, mina kaniner från 80talet och x antal av familjens akvariefiskar. ## Comment 14 Author: Strumpan #13 jag är oxå rädd att jag ska ångra mig sen -Jenny handlar, Jenny ångrar sig.... ## Comment 15 Author: Guteillern #9 Lite norr om Visby, mot Fårö. Det är skyltat med en vit vägskylt. Dom har både gravplatser och minneslund. ## Comment 16 Author: emoflickan kremerade albin med enskild kremering..minns inte riktigt vad det gick på men det var inte så himla dyrt..max en tusenlapp. Har hans urna här hemma nu...när bilbo sedan går bort (han har ju dock bestämt sig för att stanna ett bra tag ;) ska deras aska spridas tillsammans på någon fin plats.. ## Comment 17 Author: zickan Beror på djur. Våran boxer lämnade vi hos vetten efter sprutan. Troligen kremerad. Råttor,kanin och smådjur som dött hemma har jag begravt. De som avlivat har jag lämnat hos vetten. Min dvärg vädur som fick lunginflamation dog i min famn när jag precis flyttat till sthlm. Bröt ihop totalt så dåvarande kille fixade bort hennes kropp. Fick senare reda på att hon hamnade i sopnedkastet. Djuren är döda. Spelar ingen roll för min del vart de hamnar. Bara ett tomt skal som man väljer att ge en minnes plats till eller ej. Jag har mina minnen inne i mig och bland deras saker som jag sparat och det räcker gott och väl för mig. ## Comment 18 Author: Telefonkontakt Jag har kremerat en råtta. När jag var liten så begravde jag. Jag ska fortsätta att kremera mina djur som går bort. Och ta med mig urnan hem, allså, det gjorde jag med råttan ## Comment 19 Author: TanjaS Mitt alternativ fanns ej. Vid oftast avlivning har jag en massa leksaker filtar, rosor, brev etc. Ibland har jag kunnat förbereda mig och ibland inte alls då har man bara roffat åt sig de viktigaste tillhörande den illern hemma. Sedan har man åkt med illerkompisarna och den som ska avlivas till vetrinären. Vi har en avskedscermoni där illerkompisarna får säga hej då först och sen efter avlivning får de lukta på den "döda illern" (detta har underlättat att de inte söker hemma på samma vis efter den bortgågna illern). Jag placerar ut en ros i närheten sen av vetrinären och en ros här hemma och ett begravningsvärmeljus. Jag har enskild kremering. Askan kommer sen i en liten träurna som läggs i ett minnesskåp. Jag har beslutat att den dag jag dör ska deras aska spridas på min grav.   P.s. bilder på lilla nora i samband med hennes död finns i mitt galleri... ## Comment 20 Author: TanjaS Svea (9,5 år) innan hon las i kartongen. Precis efter avlivningen 071127 ## Comment 21 Author: TanjaS Svea (9,5 år) då hon låg i sin kista bredvid kompisarna som sagt hej då! ## Comment 22 Author: TottsiGirl Gustav kremerades och spriddes med andra djur i en minneslund. Ted tog jag med hem och begravde under en stor fin bok hemma hos mina föräldrar. Men jag håller med #18 i min mening så blir djurens kropp ett tomt skal som inte är brukbart så för min del spelar det ingen jättestor roll vad som händer med kroppen om den begravs eller kremeras, för både ted och gustav var det ju en befrielse att slippa sina gamla sjuka kroppar. ## Comment 23 Author: Gilla Än så länge har jag inte haft större djur att begrava så...hamstrarna ligger under 7 stolpen från höger i rabatten. Lite skoj var ändå sonens reaktion. Vi har haft hamsteruppfödning o begravde väl en 6 stycken på en gång (efter att de legat i frysen i väntan på tjälen) Han frågade så vackert att det var väl bra...men hur skulle vi få plats med  alla namnen på gravstenarna...hamstrar är ju så små så då borde ju gravstenarna vara små med ;o) I frysen nu ligger en Snöboll (vårt kolsvarta marsvin) o Druttern (dvärghamster) o väntar på att få bli begravda tillsammans med sina fyrfota vänner. ## Comment 24 Author: Aviendha Svårt val.. Akvariefiskarna åker i toaletten, eller soporna, men en gång dog en av mina favoritfiskar (de var en blå guldfisk som var tam, jag kunde klappa honom) och då begravdes han..  Hund och marsvin när jag var yngre begravdes på mammas gård, nedanför ett stenröse där vi planterat ljung nu. Chade försvann så plötsligt, ena dagen skuttade han, andra dagen hittade jag honom död. Han begravdes med sina älskade små pipisar på pappas gård, ett ställe som han älskade över allt annat. Han fullkomligen skrek av lycka när han fick springa lös där, trots att han knappt hade energi till att gå efteråt så var det jämt full fart. Där lade vi ut en massa stenar, planterade ljung och satte upp en soldriven gravlykta. Ligger aldeles bakom huset så man ser det genom ett köksfönster. ## Comment 25 Author: LiindaLarsson Det bror ju helt på vad det är för djur.. en liten guppyfisk spolar jag ner med sorg :( men iller eller nå liknande hamster eller råtta hund katt mm blir det begravning i en kista ## Comment 26 Author: Satmaran Ni som har läst Idas valpning vet att jag hittade en halv valp igår kväll. Jag var i chocktillstånd och ville bara få undan den så snabbt som möjligt för att min son inte skulle se detta makabra. Virade snabbt in halvan i hushållspapper och slängde i soporna.  Det kanske låter hemskt men det var ju ingen valp längre. ## Comment 27 Author: TanjaS Kan berätta att jag tog hand om min systers iller Towa Lisa Jansson då hon skaffa hund. Året var 97 och jag hade Tussana sen innan. I december 1998 blev hon dålig. Hon hade kräkts några gånger men inget man lagt någon större tanke på. På morgonen då jag vakna var hon dålig. Det blev akut resa till bagarmossen djursjukhus. Fattig som man var och då fanns de inga sms lån att ta åkte vi buss dit och inte taxi. Det var flera byten från Flemmingsberg där vi bodde. Väl framme blev hon inlagd och de skulle ringa mig. Towa var uttorkad efter att inte ha fått vatten på ett par timmar (jag hade ej lyckats få i henne något). Jag åkte hem till min iller Tussana som letade efter sin kompis. Jag ringde flertal gånger till Bagarmossen men läget var oförändrat. På eftermiddagen sen ringde de och sa att läget var så dåligt med Towa att antingen skulle hon operera bums eller så skulle vi låta henne somna in. Risken att Towa skulle klara en operation var minimal. Jag ringde min syster då jag enbart var fodervärd åt henne. Min syster hade inga pengar och sa att vi skulle låta henne få somna in. Det skulle också bli masskremering då vi inte hade några pengar just då varken jag eller min syster. Jag ville åka och säga hej då till Towa men vi skulle inte hinna säga hej då då hon var i sådant dåligt skick. Just när vi la på luren tände jag ett ljud på mitt håll med Tussana i famnen, tårarna rann i floder. Skulden var enorm? Fanns de något jag kunde gjort. Jag var i chock. På kvällen ringde jag och frågade vad de gjorde med askan vid masskremeringar. En kille svarade. Jag delgavs de värsta svaret man kan ge en sörjande illerägare. "Vi lägger de i blomrabatterna för de är så bra för gödningen"  Jag fatta knapt va han sa men på morgonen ringde jag och var så ARG och gav dem en ordentlig utskällning på bagarmossens djursjukhus. Och berätta om händelsen och att jag ringt in på kvällen för jag vill gå någonstans och sörja min älskade Towa. "HUR F\*N KAN NI SÄGA ATT MIN ÄLSKADE TOWA ÄR BRA FÖR BLOMGÖDNINGEN" Kvinnan jag pratade med sa att nej men så är de inte alls utan vi åker med kremeringen till olika ställen varje gång men vi får inte säga var vi åker. För mig va de att säga att min älskade Towa var på soptippen. Jag skapade en minneslund nedanför mitt hus på röntgenvägen i flemmingsberg. TÄnde ljus och la blommor. jag bar på enorm skuld. Fanns de något jag kunde gjort och varför hade man så dåligt med pengar och inga pengar kunde jag låna heller då hon inte var försäkrad då min syster ej tagit försäkring och nu var hon för gammal för att försäkra då jag hade henne. Towa blev 6,5 år gammal näst intill 7 år som inte var så hemskt gammal på denna tid.... Men en kväll då jag gick ner i minneslunden på min gård rörde de sig under ljuset. Det kan säkert förlklaras med värmeeffekterna mot den kalla marken men för mig var de ett tecken att nu ha Towa de bra. Nu är hon i himlen. Jag ja är naiv som tror på en illerhimmel tillsammans med oss... Dock klara jag och Tussana ej bo kvar i lägenheten då de var för mycket minnen av Towa. Och de värsta var då Tussana letade... Men då vi flyttade blev de mycket lättare.. Men vi minns henne idag och så fort någon säger Bagarmossens djursjukhus så slår jag bakut de ska ha den största tagg som finns :0/ Snacka om dåligt bemötande!!!!!! ## Comment 28 Author: Theres #22 Ah, det är inte bara jag som tar kort på mina döda djur... Mamma brukar tycka jag är galen, men jag tycker att mina döda djur förtjänar ett avskedskort och avskedsgos (ja, jag pussar dem hejdå). _Min första råtta som blev gammal och grå (hon var svart/vit från början) _ Jar har för övrigt begravt ALLA mina djur utom 3, det var 3 råttungar som var dödsdömda för råttorna i djuraffären hade stötit bort det. Jag tog hem dem och gjorde allt i min makt för att de skulle överleva, men de dog sakta en efter en, och dem slängde jag i rabatten utanför mitt fönster... letade dock efter dem efter några timmar, för tänkte att jag kanske kunde begrava dem ändå, men de var inte kvar... det är enda gången jag inte har begravt ett djur (+ de tre ungarna som blev uppätna av musmamman, men de begravdes ju med henne i hennes mage). ## Comment 29 Author: Ceciliaolucifer Oj, vilket tungt och känsligt ämne. Jag stod inför detta beslut senast i Januari men även i december 2007. Vår stora hund Pyret på 45 kg hade cancer sedan länge och vi märkte att hon en morgon inte ville äta. Cancern satt i käken. Då ringde vi och fick en tid nästa dag. Hon vägde 45 kg och det är inget man kan gräva ner på tomten. När hon fått sömnemedel för 110 kg så somnade hon in.. Jag låg och luktade på hennes tassar och pussar på henne och lovade att alltid tänka på henne, och kasta kottar åt henne. Vi valde enskild kremering och fick hämta en stor urna. Jag kunde inte förstå att det kunde bli så mkt aska av henne. Tyvärr gick urnan inte att öppna så vi var tvugna att begrava urnan som var bygd i stabilt trä, vi hade velat strö henne. Nu känns det som att hon är fast för alltid. Tigern fick jag hastigt ta bort i januari i år och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag vill inte begrava hnm ensam men jag ville inte ha hnm ståendes och väntandes på ngn hylla för att någon annan skulle dö och dem skulle spridas tillsammans.  Men vi fick tillbaka Pyret 2 dagar innan och då bestämde vi oss för att begrava Tigern och Pyret tillsammans. Nu vaktar Pyret över Tigern som blev insvept i en filt. #4 Gör vad hjärtat säger och inte samvetet. Men jag vet hur svårt det är... ## Comment 30 Author: [Borttaget] När marken inte är frusen så begraver jag mina på Djurkyrkogården här i Helsingborg, Skulle det vara tjäle i marken så lägger jag dem i frysen längst ner där jag inte har några varor. De är väl inpackade i både en filt och en plastpåse utvändigt. När begravningen sker så begravs de i filten + deras favorit leksak. ## Comment 31 Author: Tesan Dom djuren som gått bort hos mig har vi begravt på ett speciellt ställe i skogen, även om dom fått en spruta av veterinären så har jag tagit hem dom! Usch, vilket jobbit ämne, känner änna gråten i halsen, samtidigt som jag känner att dödet är något fint o en del av livet så tänker man på dom kära som man mist..... ## Comment 32 Author: AlbaStiffler Om de avlivats hos veterinären, vilket alla mina illrar gjorts, så har jag kremerat dem och sen tagit hem dem. Har inte haft mage att begrava dem än så deras urnor står i finrumsskåpshyllan... :-o De hundar dom dött hemma har begravts "hela" ute på landet på vår hundkyrkogård, i vilken även de kremerade hundarna grävts ner. Skulle kännas fel att inte begrava dem hemmavid. ## Comment 33 Author: Qviq Om någon utav mina djur skulle dö nu när jag bor i lägenhet så skulle jag vandra upp till skogen här i krokarna, där finns det en djurkyrkogård  mellan två jättestora stenar som är täckta med grön mossa som växer samman. I mossan finns det massor ljus och små kors som folk ställt ut för att hedra sina bortgångena älsklingar. Jätte vacker plats som jag känner att mina älsklingar skulle få vila på. Stället är igentligen ingen "tillåten" kyrkogård men har väl blivit så att alla begraver sina djur där... ## Comment 34 Author: Sarah Jag fick rejäl ångest över det här när jag tog botr Bubbisen. Bad om enskild kremering trots att jag inte tror på livet efter detta. Tänkte ändå sprida honom ute på någon plats han tyckt om. Men, eftersom jag skulle flytta ville jag inte lämna honom där jag bodde innan. Ville inte heller ha honom instängd. Han var ju frusen av sig så det skulle ju bli hemskt kallt på vintern. Herregud vad jag höll på. Slutade med att jag ringde veterinären och sa att de fick slänga askan med alla andra djur. ## Comment 35 Author: FerretCrow här ska alla krimeras och ha i urnor hemma, mår så otroligt dåligt efter min stackars zeke ändå är han begravd på en stor gård som kommer gå i våran generation men det är iaf 15mil ifrån mig nu=( ## Comment 36 Author: Marina Det beror på, när vi bodde i lägenhet så lät jag kremera mina chinchillor som gick bort och de spreds i en minneslund. Sen vi flyttade till hus har vi begravt istället. Men skulle en iller eller hund gå bort så skulle jag nog låta kremera istället. Är så nojig över att inte gräva djupt nog och andra djur som gräver upp o sånt, men med små djur går det bättre för det är ju inte så stor grop att gräva. ## Comment 37 Author: Sara Ni som begraver era djur, se till att gräva tillräckligt djupt. När Trazan dog så begravde vi honom ute hos mina fd svärföräldrar. Tyvärr så grävde vi tydligen inte tillräckligt djupt. För några veckor sedan ringde min fd svärmor och berättade att hon hittat graven uppgrävd och filten och bollen fanns kvar men ingen Trazan. Hon fixade till allt och grävde ner filten och bollen igen. Jag hade nog varit lyckligare om hon bara hade fixat till allt och inte berättat. ![Fundersam](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-undecided.gif) ## Comment 38 Author: FerretCrow #38 ja det var kanske lite väl elakt att berätta tycker jag. men ett tipps är att begrava i en låda som man tejpar ihop. för skulle det komma en räv eller liknande orkar dom inte stå och jävlas att komma in i en låda. ## Comment 39 Author: sarae vi fick en snickare att snickra ihop en kista till vår hund, som vi sen begravde i trädgården, och planterade blåbärsris på (hennes favorit). så vi kan vara säkra på att inga djur kommer åt henne. ## Comment 40 Author: [Borttaget] De större djuren ligger begravda, de flesta i Jämtland. Illrarna har jag fryst in i väntan på att åka upp dit. Mindre djur begraver jag eller slänger.