# Slagsmål!! Author: sotlynx Inatt slogs Kapten Morrgan och hiitteillern ( som jag döpt till Dillion tillsvidare..). Inget gruff på flera veckor, men i natt då jäklar. Kunde knappt sära på dom. Dillion har en rejäl fläskläpp och Morrgan en biten svullen tass. Nu har jag delat av köket i två delar.. Man måste ju få sova på natten... :S ## Comment 1 Author: sotlynx Och gissa vad som hände? Några timmar senare var Dillion inne hos dom andra, alla låg och snarkade fridfullt i varsin filt. Dillion kan ta sig över alla barriärer. Dom andra står och glor som en skock får och fattar noll. Hur stor är risken att han och Morrgan dödar varandra? Idag har inget hänt, men å andra sidan drar Dillion så fort dom andra blir för nosiga... Ska jag oroa mig? ## Comment 2 Author: Zelda1 Hej. jag skulle vilja ha en kompis till charlie, men har läst hur dom kan slås. hon jag köpte Charlie av sålde han för hennes hanne gav sej på han hella tiden :-( Charlie leker med min jack russell, tror ni att han behöver en iller kompis?? mvh zelda1 ## Comment 3 Author: JossanH #1 eftersom Morrgan är okastrerad skulle jag vara lite mer försiktig än annars. De brukar kunna ta slagsmålet på lite större allvar. Nu är det väldigt sällan illrar slåss så att de blir allvarligt skadade/dödade men jag vet ju tex när Veronica hade Oliwer och Totte (hanar med implantat) som båda hamnade på operationsbordet efter ett slagsmål där den ena bitit den andra så illa ryggen att tanden böjts och såret i ryggen var ett djupt hål. Så man ska aldrig säga aldrig men risken är nog väldigt liten. #2 det beror oftast på individen. Kanske, kanske inte. De flesta illrar trivs bäst med en kompis. ## Comment 4 Author: VeronicaKahlbäck Jag är den Veronica som Jossan nämnde, även om det var under en introduktion så eskalerade det under tiden och jag kunde helt ärligt inte tänka mej att det skulle gå så illa före som det gjorde sen. Efter det så var allt på liv och död, slutade ganska uppenbart med att Totte som kom sist fick flytta (efter alldeles för lång tid). Har du tänkt kastrera Morgan? Om du tänkt det kan det nog vara bra att hålla isär dom tills hormonerna lagt sej! ## Comment 5 Author: VeronicaKahlbäck #2 Totte som jag nämnde ovan fick en tjejkompis nu i somras, en valp som det fungerar fint med. Om du har en plan för hur du ska göra ifall det inte skulle fungera alls så kanske du kan testa?  Fanns det någon anledning till att han inte gick ihop med tidigare iller/illrar som kön, ålder, brunsbeteende? ## Comment 6 Author: FerretCrow Morgon är på G i brunstperiod nu på våren och då kan dom slåss med andra hanar som ändå är kastrerade. ## Comment 7 Author: sotlynx Morrgan är i brunst. Har varit sedan nyår. Det är inte han som börjar tjafsa, utan oftast någon av tjejerna. Morrgan som normalt sett bara bryr sig om mat, mat, sova och mat blir störd och kommer fram och blir indragen... Även om jag sedan håller Morrgan studsar Dillion fram och kaxar! Dillion vet inte hur illrar ska bete sig mot varandra, det är grymt uppenbart! Han är en gubbe, men pratar som en valp med mig och katterna. När han försöker umgås med Stella och då råkar gny till mot henne surnar hon till direkt och så är jakten igång. Dillion är ju tack och lov en stor och snabb kille, så varken Stella eller magnolia har en chans att komma åt honom. Jag hade tänkt försöka låta Morrgan vara okastrerad. Kirurgisk kasration är inget alternativ såklart, men eftersom jag har lovat bort hans spermier känns det dumt att sätta in ett chip nu. Det har varit väldigt lugnt igår och inatt. Massor med mat, godis och sovlådor verkar lugna odjuren. Ute på promenad blir det inget gruff alls. Syns inget efter slagsmålet på varken Morgan eller Dillion, inga sår eller ruvor.. Jag kanske är för mesig... Jag har aldrig haft mer än en grabb åt gången innan, så jag vet ju inte hur jävligt det kan bli... ## Comment 8 Author: FerretCrow #7 vi får hoppas det ej blir värre. förstår din situation att lovat bort en hane till avel. har vare i samma sitts nämligen. Men när det absolut inte funkar i hemmet och det slåss och individen inte mår bra utan mår bättre av att kastrera ja då finns ju inget val. jag valde då att kastrera grabben och den som skulle låna honom tyckte självklart det var tråkigt men var en seriös uppfödare och förstod helt klart att illerns mående gick före. ## Comment 9 Author: VeronicaKahlbäck #7 Blir det inga märken efter slagsmålen är det ingen fara, sen finns det såklart någon tidsram för hur länge man kan låta det fortgå. Blir det väldigt stressande för någon och denne inte mår bra får man försöka lösa det men än skulle jag inte tycka det var några problem. Riktigt impad av folk som håller okastrerade djur åt andra, skulle själv aldrig orka! ## Comment 10 Author: sotlynx Imorse var det dags igen. Den här gången har grabbarna skitit och pissat ner varandra fullkomligt och båda har sår i nackskinnet, runt munnen och Morrgan återigen på ena framtassen. Inga djupa sår, men ändå, och det var ett helsike att få surgubbarna att lägga av. Jag fick ett jäkla hugg i pekfingret när Morrgan misstog min hand för Dillion. Morrgan säger inget när dom slåss, Dillion gnyr skriker och gnäller som en brandsiren. Efteråt är Dillion lika glad som en våt disktrasa, Morrgan går och haltar och tittar på mig med ledsna hundvalpsögon osv osv. Ingen verkar fatta vad jag menar när jag skäller på dom, utan båda tycker lika synd om sig själva. Idag är det mest synd om mig, faktiskt. Mitt pekfinger är blålila, svullet och jag misstänker att det blir ett litet besök på vårdcentralen efter jobbet. Suck och stön. ;( ## Comment 11 Author: VeronicaKahlbäck #10 Om det eskalerar så skulle jag överväga att separera dom. Eller jag personligen skulle göra det efter min erfarenhet med Totte Vs Oliwer, när det gick riktigt illa så gick det fort, hade jag inte varit några meter bort hade det med största sannolikhet slutat med döden. Mina killar som är de mest pålitliga killar jag haft gick inte kontrollera under slagsmålen, inte heller efter när jag var tvungen att skölja av dem, fick riktiga köttsår.. Tycker det låter som Dillion mår riktigt dåligt av det här, känner även igen sättet från när det spåra ur här 😕 ## Comment 12 Author: sotlynx Dillion kan ju normalt sett ta sig in och ut över avspärrningen som han vill. Problemet var att någon ( misstänker ngn av katterna ) hade puttat bort pallen han brukar hoppa upp på för att ta sig över, han blev alltså fast inne hos dom andra. Han vill vara inne hos dom, är där nästan hela tiden, men brukar som sagt hoppa ut när det hettar till. Skit också.. Börjar faktiskt allvarligt att fundera på om en kastration av Morrgan är nödvändig ändå. ## Comment 13 Author: FerretCrow #12 men har du totalt 4st illrar nu va? kan du inte ha läger på 2st var så har dom sällskap. och sedan kan alla träffas under uppsikt? Ja okastrerade hanar kan tyvärr vara rätt hemska i olika beteenden och man får väga för och nackdelar med kastrering och såklart se vad som är bäst för djuren. håller tummarna att det löser sig på bästa sättet. Bråk för gamla fabrorn kan ju vara ganska påfrestande oxå =( ## Comment 14 Author: VeronicaKahlbäck En ganska relevant fråga är ju när de här spermierna ska användas? 😛 ## Comment 15 Author: sotlynx #13 det funkar ju inte att dela dom två och två eftersom båda tjejerna jagar dillion! Dom är inte elaka, men det funkar itne alltid... #14 han är inbokad både i sommar och nästa sommar.. :( ## Comment 16 Author: VeronicaKahlbäck #15 Det är ju knivigt att lösa 🤔 ## Comment 17 Author: sotlynx Joo, det blir ju det.. ;( Nu när jag kommer hem ligger Dillion inne hos dom andra och sover IGEN! De syns nada på Morrgan, men Dillion har lite småruvor på sidorna av halsen. Inga svullnader, inga andra skador. Båda är gosiga mot mig och undrar varför jag sliter och drar i dom... Jag blir galen! ## Comment 18 Author: FerretCrow #18 låter precis som när brunsten började komma här... nu i full brunst har jag fått sära på bästa kompisarna för dom skadar varandra annars =( ## Comment 19 Author: illernettan Här kommer det att delas på herrar och damer så fort vi kommer hem från utställningarna. Jag tycker att LilleMann som väger sisådär 500 gram mer än Pazi, borde kunna försvara sig. Det skulle ju räcka med att han la sig över Pazi, men inte då.....det pips, det väses, det gnälls istället. Stackars LilleMann har värsta sårskorpan i nacken som inte vill försvinna :-(( ## Comment 20 Author: FerretCrow #20 hade samma här. Rufus går på Pysen men pysen bara ligger och tar emot det lilla snusket =P ## Comment 21 Author: VeronicaKahlbäck Hur går det för er? 🙂 ## Comment 22 Author: sotlynx Tja, såren läks, inga mer bråk, bara lite tjafs, men då sticker Dillion ut ur den halvan av rummet. Sen hoppar han tillbaka igen efter någon minut. Han verkar vilja vara hos dom andra och tjejerna bryr sig inte om att jaga honom längre. Morrgan är som vanligt mest intresserad av mat. Hoppas lugnet håller i sig.... ;) ## Comment 23 Author: VeronicaKahlbäck #23 Håller tummarna för det att det håller i sej med 🙂 ## Comment 24 Author: sotlynx Tack! 🙂 ## Comment 25 Author: FerretCrow hoppas dom bara hade en dålig dag eller nått =) ## Comment 26 Author: sotlynx Uppdatering.. Dillion har inte lämnat illerdelen av köket på över en vecka nu. Men han beter sig som ett litet pucko. Jag förstår inte vad han vill och inte dom andra illrarna heller. Han ställer sig bakom både Stella och Morrgan, kör in nosen i pälsen på dom och börjar tjattra och skrika högljutt. Ibland skunkar han. Morrgan har tröttnat på förföljelsen och går och lägger sig när han sätter igång, varpå Dillion står utanför sovhuset och fortsätter vråla. Spelar ingen roll vilket av sovhusen, samma beteende. Magnolia och Dillion har vapenvila och fungerar ok. Stella jagar bort Dillion, som är tre ggr så som hon, när han blir för störig. Det här sker ungefär en gång per dygn. Det blir inget slagsmål, men Dillion är helt klart missnöjd med ngt. När jag säger till honom att sluta tramsa gör han det. Suck. Dessa pälsar.