Ringorm, eller dermatofytos, drabbar både hundar,katter och illrar. Dermatofyter lever främst i hårremmen hos djur men kan även finnas på huden och kan orsaka håravfall. Detta är en zoonos som kan smitta människa och då främst barn.
Ringorm lever av hornämnen som finns i hud och klor. Ringormen är en sorts svamp som bryter ner hornämnet i huden. Detta orsakar ofta håravfall. Metaboliter och toxiner som bildas av svampen ger inflammation i huden med bland annat rodnad och i vissa fall även svullnad och klåda. Nedsättning av allmäntillståndet kan ses vid mycket utbredda förändringar.
Karakteristiskt för sjukdommen är de ringformade hårlösa områdena som gett sjukdommen sitt namn.
Graden av angrepp skiljer sig mellan symtomlösa smittbärare till djur med hårlösa fläckar på hela kroppen. Valpar och individer med nedsatt imunförsvar sedan tidigare drabbas i allmänhet hårdare. På pälsen kan man se de hårlösa områdena som ofta uppvisar en ring där huden är irriterad. vanligast ser man dessa områden vid halsen, ryggen eller svansen. har man otur kan de drabbas på klorna med klolossning som följd. Behandlingen för ett drabbat djur är lång, minst sex veckors behandling har man framför sig om ens djur får ringorm.
Svampen tränger ner längs håret ner i hårrötterna, detta ger håravfall. Har illrarna haft ringor en gång så har de ett visst skydd och klarar sig bättre emot infektion i framtiden. För att kolla upp om ens djur har fått ringorm måste man ta sig till en veterinär som lätt ser svampen i ljuset från en UV- lampa.
Ringorm som går på hundar, katter och illrar kan också spridas till människor. Speciellt barn har lätt för att drabbas. Dessa svampar finns runt om oss i miljön och beräknas kunna överleva i åtminstone ett par år utan kontakt med djur. De kan dock inte föröka sig utan tillgång till levande hud eller hårstrån.
Katter uppträder oftast som symtomlösa smittbärare av M. canis och sprider svampsporer (s.k. artrokonidier) till framförallt andra katter men även till andra djur och människa.
Konidier överförs även till borstar, burar m.m. och börjar sedan växa vid kontakt med keratin hos levande djur.
