Klart det gör ont om man blir biten, oavsett av vilket djur. HUR ont beror väl på hur känslig man är. Men jag skulle inte rekommendera att du skaffar en om du känner dig rädd eller osäker. Hur ska du då få den tam, om du inte vågar hantera den?

Ett tips är att kolla där du tänkt köpa en om du kan få komma dit och provhålla osv innan du köper.

#1 Tack för hjälpen! Jag vill fortfarande ha en iller och jag är jätte okänslig.. Men det är klart att det skrämmer mig lite när folk skriver så på en sida.. Men jag tänkte också att jag kanske kunde få provåka en iller innan jag ska köpa en! Jag vet att jag ingentligen kan ta hand om en iller då jag har en katt som bits jätte hårt! Vet bara inte om en iller biter på samma sätt.

Menade provhålla *

Det där är högst individuellt. Vissa illrar är väldigt bitiga, andra bits aldrig. Min första iller bet mig hårt en enda gång. På 6 år. Och det var når vi var ute och jag bara såg att han åt på något men inte vad det var så försökte ta ifrån honom godbiten som visade sig vara hundgodis. Då bet han mig hårt. Annars var han världens snällaste. Hade en iller som bet andra men inte mig. Han bet egentligen inte så hårt men han hade vassa tänder så det gick lätt hål. En valp jag tog 2010 bet aldrig någonsin hårt- förutom i utomstående personers fötter. Blev han för exalterad vid lek kunde man höja rösten liiiiite liiite så skickade han istället. En valp jag tog året efter var totalt tvärt om. Bet av full kraft och var lättstressad. Bet sig fast i både min sambo och pappa. Har bitit mig en hel del också men vi är vänner idag och funkar jättebra ihop. Dock försöker han bita sådana som han känner inte har illervana. Hade han varit min första iller hade jag nog inte haft fler illrar än så. Och förmodligen skulle jag nog inte ens haft kvar honom. Så välj noga och var tydlig med att påpeka för din uppfödare att du söker en riktig nybörjariller så kan uppfödaren välja ut en individ som skulle passa dig extra bra. Själv är jag förresten livrädd för kaniner som gör utfall och bits. Kanintänder tycker jag är jätteläskiga 😁

Jag har hittills fostrat 3 illrar och visst gör det ont när de biter men en rätt fostrad iller bits normalt inte utan på sin höjd nafsar och busbiter de lätt när de blir upphetsade vid lek även om det såklart kan skilja en del mellan individer.

Den senaste av våra illrar fick vi hem som en 7 månaders omplacering, alltså som en trotsig tonåring i illervärlden.
Hon var ingen lek att fostra då hon både bet hårt och satte sig och bajsa mitt på golvet i ren trots.  Hon väntade till man såg henne och då bajsade hon och sprang sen.
Det tog 6 månader men nu så sätter hon sig till 99 % på lådan och bits inte längre för att skada. Däremot kan hon ge små tjuvnyp när hon tycker husse eller matte är för dryg med henne, annars är det bara nafs vid lek och bus.

Som jämförelse kan jag nämna att jag aldrig någonsin ägt eller fostrat en katt, men trots det har jag fått mer ont och mer svårläkta sår av kattklor än av illertänder.

Om du ska ha en valp får du räkna med att bli biten dem första dagarna. Men tränar man dem ordentligt så försvinner bitandes helt o hållet (utom vid lek).

Ett tips är ett tips som jag hade behövt höra. Är du rädd för bitande och osäker så skaffa inte en iller. Det kommer göra dig ännu mer osäker i dig själv och jätte rädd om du blir biten ordentligt. Katter är söta och livskamrater också :-)

Och jag är som vanligt lite emot i mina åsikter ;) Tycker inte att en väl fostrad iller automatiskt inte bits. Det är många faktorer som spelar in i hur en iller beter sig. Och det finns många olika sätt där inte alla sätt passar in på alla illrar. Och så måste man även ha i åtanke VARÖFÖR illern biter. Är det av rädsla behöver man bygga upp ett förtroende och inte på något vis "fostra" illern. Bara belöna. Biter den för att sätta gränser (som jag upplever att hybrider kan göra) och tala om för sin ägare vad som är okej och inte så får man mötas på halva vägen, och respektera varandra för att få en fungerande relation. Bits illern pga smärta eller sjukdom hjälper förstås ingen fostran heller. Veronica hade en iller som var ett riktigt monster och efter en veterinärsundersökning visade sig att illern hade en skada på ryggen och fick avlivas. Den bet helt enkelt pga konstant smärta. Sedan finns det även illrar som helt enkelt är sådana som person. Dessa kan man försöka "fostra" bäst man vill, men det är först när man slutar försöka som man kan lära sig att leva i symbios med dom ;) Sedan är det läskigt med djur man inte känner. Jag var och hälsade på hos ett par olika illerfolk innan jag skaffade iller själv. Ett av hemmen skulle nog avrått någon att sälja iller till mig om dom fick chansen 😂 jag var så tafatt med hennes illrar. Och den ena bet mig i sidfläsket 😁 det var dock en helt annan sak att få egna illrar. Då hade jag även hälsat på hos en annan med illrar också där jag fick en mycket bättre relation till illrarna så jag kände mer att jag förstod vad de var för slags djur. Åkte genom halva Sverige för att hämta en 6 mån gammal illerhane som kommit tillbaka till uppfödaren. Det sa KLICK direkt och jag föll som en fura. Han var min och jag var aldrig minsta nervös i hans närvaro. Världens bästa iller 💕

#8 Emot och emot, jag vet inte det. Är man lättkränkt kanske man tycker det. 🙂

Min beskrivning var väl rätt förenklad och baserad på endast 3 individer. Nästan inget i livet är väl svart eller vit utan jag  ser väl det mer som komplettering och förtydliganden, allra helst som du har erfarenhet av ett betydligt större antal illerindivider än jag har.

Spontant kan jag känna att iller är inte husdjur för dig. Om man redan innan man fick träffa iller är rädd så lovar jag att du blir inte mindre rädd när en iller väl ger sig på dig och bits. Jag hade många besökare genom åren och av vad jag vet så alla som blev bitna av en av mina illrar skaffade aldrig någon iller. Du har aldrig några garantier på att illern du sen köper är bitfri eller bara kommer att nafsa (vilket i sig är inte det mysigaste). Och om du är rädd så illern känner det och blir triggad till att bitas för den ska tycka att det är roligt. Sen förutom bitandet kommer ju andra aspekter av illerägandet från problem med att hitta kunnig veterinär genom lägenhets anpassning till hur illern är som individ - vissa är keliga toaprickande trevliga djur och andra… Är andra ;)

#9 jag uppfattar att de flesta tycker att det "är kört" för TS som illerägare för att hen blivit skrämd av en bild av hur illrar hugger, medan jag anser att det kan vara så att hon fått just en dålig bild av iller, men att med rätt individ kan allt gå bra ändå. om det är lättkränkt vet i tusan…

#10 Jag uppfattade det som att du menade att du sa emot mig i och med att du refererade till det jag skrev med bl.a. denna rad "Tycker inte att en väl fostrad iller automatiskt inte bits."  

Och jag menade om jag hade varit lättkränkt så kanske jag tyckt att du sa emot mig och blivit ledsen.  🙂

#12 mycket kan uppfattas upp och ned när man skriver 😝 Jag menade först och främst att jag ansåg att livet med iller inte måste vara kört för TS i första hand, men ser förstås att det verkar som att jag svarade emot dig. Och det gjorde jag ju iof lite också ;) eller som du skrev- kompletterade 😁

Varje år omplaceras det ett antal illrar pga ägarna köpt en iller och blivit uppskrämd av normalt valptest, har du erfarenhet unga hundvalpar? En får räkna med att illervalpar testar på samma vis. Ägarna och valparna har då skrämt upp varandra och i värsta fall slutar det med en osäker iller men ofta upplevs dom som väldigt normala i nya hem om det finns erfarenhet där.
Är man osäker förstorar man lätt upp ett problem (eller tvärt om), som nybörjare är det svårt att bedöma ifall det är normalt testande eller inte.

Du har skrivit på ett sätt så att min omedelbara reaktion är att du inte borde skaffa iller, i viss mån testar dom allra flesta illrarna och till en viss del får man räkna med att dom under en längre tid eller hela deras liv för en viss kommunikation med tänderna - vilket inte betyder att det är okej med pirayor.

Men, det finns ett bättre sätt att kontrollera det här än på ett forum 🙂 Du får helt enkelt hälsa på olika illrar och försöka hälsa på en lite äldre kull för att se hur du reagerar. Fast läs på mer först, du kanske snubblar över något annat med illrar som inte passar dej!