Annons:
Etiketterskötselbeteendeuppfostran
Läst 1709 ggr
Kaisei
11/24/15, 8:44 PM

Hjälp! När kompisen hamnar i Nangijala <3

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

För någon månad sedan fick en av mina två illrar tas bort akut. Jag kände att något inte riktigt stod helt rätt till kvällen innan. Det var ytterst lite men känner man sina djur så ser man minsta lilla bara man är lite uppmärksam. Hon gick aningen annorlunda och var något mindre aktiv än vanligt. Jag försökte få henne att ligga och vila hos mig men hon kom inte till ro…. Morgonen därpå var hon riktigt dålig och gick tyvärr inte att rädda. Hon var nästintill borta, gul i pälsbotten och spänd i kroppen. Veterinären sa att det antagligen handlade om en akut leversjukdom.  Jag grät och grät, att se sitt djur i det skicket är inget man önskar…. Bara 3 år gammal. Nu finns hon i Nangijala med alla andra glada illrar <3 

Så till min fråga! Min andra iller Lina här hemma är ca 4 år (omplacerad till mig så födelsedatumet är okänt). Hon har alltid varit väldigt snäll mot människor och i princip aldrig bitit någon, förutom vid lite lätt vid lek. Nu när hon är själv tycker jag att hennes beteende förändrats en del. Dels har hon hoppat på min sheltie rätt många gånger nu, tidigare hände det bara någon enstaka gång. När jag säger hoppa på menar jag inte anfalla för att döda, men garanterat för att säga till och bita henne. Nemi blir inte rädd utan är bara nyfiken och tycker det är väldigt roligt med Lina och uppmuntrar gärna till lek. Det har faktiskt hänt att de lekt tillsammans tidigare. De har bott med varandra tillsammans eller varit separerade i samma lägenhet i 3 år, varierat beroende på livssituation. Lina har även börjat bita mig rätt hårt ibland samt en del av mina vänner som hon umgås med mycket. Det har inte hänt alls förut, hon har alltid varit otroligt snäll mot allt och alla. Jag får känslan att hon inte trivs här utan sin bästa kompis längre. Köpa en till iller känns inte aktuellt i dagsläget kan jag nämna också. 

Så till mina frågor! Har ni varit med om liknande?  Tror ni hennes beteendeförändringar beror på avsaknaden av sin vän?  Har ni några förslag på vad jag kan göra? 

Krama en extra gång på era djur där hemma, man vet aldrig när man inte får se dem mer <3 

Tacksam för svar :)

Annons:
illernettan
11/25/15, 4:48 PM
#1

Först vill jag beklaga sorgen efter 3-åringen. Det är så hemskt när det går så fort. En hinner inte riktigt att förbereda sig.

Det låter som att hon saknar en kompis och att hon sörjer.  Det här är det enda sättet hon kan göra dig uppmärksam på att något är fel. Bra att du uppmärksammat henne och att du vill göra det bästa för henne. Fick hon vara med och ta adjö av sin vän?

Det kan gå över med tiden genom att du ger henne mycket tid, kärlek, förståelse och tålamod. Självklart ska du inte acceptera att hon biter men du kanske kan ha lite överseende med det.

Omplacering som kompis till henne, kan det vara något? I allra värsta kanske omplacera henne till ett hem med andra illrar i. Förstår att det är det sista du vill göra men kanske en tanke……..

Hillbiörns illrar finns på Facebook.

Kaisei
11/25/15, 10:58 PM
#2

Tack för svaret! Det är skönt att du bekräftar en del av det jag funderat över.  

Lina var tyvärr inte med på djursjukhuset eftersom allt gick så snabbt… Men jag tog med Ailine hem igen för att begrava  henne själv och då fick hon se och nosa. Lina var väldigt nyfiken men det var svårt att tolka om hon faktiskt förstod. 

Jag vill göra det som är bäst för henne såklart. Det är sjukt jobbigt att stänga dörren på kvällen och veta att hon ska gå runt utanför sovrummet helt själv. Likaså att separera henne från hundarna stup i kvarten. 

Hon har träffat två andra sedan tidigare okända illrar förut och det har gått helt okej, tror dock hon är den som vill bestämma om de ska bo ihop.  Men en kompis skulle hon nog uppskatta i det långa loppet. Hon och hennes vän sov nästan alltid tillsammans, i en sån där mysig hög som bara illrar kan göra ;)

illernettan
11/26/15, 11:07 AM
#3

#2 Vad skönt att Lina i alla fall fick nosa och känna efter lite. Det är svårt att avgöra om dom förstår men jag är övertygad om att dom förstår mer än vad vi tror. Att Lina fick nosa borde underlätta sorgearbetet för henne. Men jag tror ändå att hennes beteende är av sorg och att hon saknar sin vän. Det är ju fruktansvärt tomt efter vännen och med hundarna går det ju inte att busa på illervis.

Du får ta en allvarlig funderare på om du ska försöka hitta en omplacering åt Lina. Kanske ta någon i nära ålder, så att när den dagen kommer, kanske ta båda samtidigt, om du inte vill ha eller kan ha iller längre fram. Låter hårt, men så har jag gjort i ett fall här. Två bundisar som alltid gått tillsammans fick även somna tillsammans. Vilket var jättetufft för mig men det bästa för dom.

Ibland får en sätta sitt ego åt sidan och titta på vad som är bäst för djuret. Du känner Lina bäst av oss alla och vet vad som är bäst för henne.

Hillbiörns illrar finns på Facebook.

FerretCrow
11/26/15, 1:53 PM
#4

Det är nog lite sorg och saknad som ni skriver. men jag tänker även att nu behöver hon mer stimulans när hon inte har sin illerkompis att leka med och illrar leker hårdare med varandra så det kan vara lite frustration oxå kanske på den fronten.

illernettan
11/26/15, 4:56 PM
#5

#4 Precis FerretCrow….

Hillbiörns illrar finns på Facebook.

Upp till toppen
Annons: