Annons:
Etikettkunskaps-trådar
Läst 2085 ggr
Fluffinen
2015-07-28 02:40

Bli illeruppfödare

Jag har funderat ett tag nu över att kanske starta upp en egen uppfödning i framtiden ( om 2-6 år framåt). Jag har sen jag var 10-16 år gammal varit råttuppfödare men när jag sen flyttade och började gymnasiet slutade jag med uppfödningen och min sista råtta dog förra året. Mamma min föder även upp katter som jag varit med och tagit hand om och varit med om riktigt otäcka saker, men när man lyckas få fina individer så känner man sig så himmla stolt Jag känner mer och mer hur jag längtar till att få känna denna känsla igen och göra något bra i djurvärlden, och eftersom jag inte längre kommer sattsa på bli vettrinär drog mina funderingar till att bli uppfödare igen. Men mitt hjärta ligger inte hos mina tamråttor längre även om jag håller dem väldigt kärt, jag har blivit helt förälskad i illrar och kan inte längre tänka mig ett liv utan dem.

Jag har funderat väl på varför jag vill bli illeruppfödare. När jag nämnde på facebook att jag längtade efter en silvertomte så kom många och förklarade för mig att de ligger många ärftliga oönskade egenskaper hos dessa, oh att många därför valt bort att föda upp illrar i sånna teckningar. Jag kände att jag blev aningen förkrossad av att höra detta, men samtidigt väldigt motiverad. Jag skulle så gärna vilja lyckas få fram friska och bra linjer hos illrar av sorten silver och tomtar. Jag tror även de skulle vara bra att tillöka med en Seriös uppfödning och den skulle även ligga högt norrut så de finns lite större spridning på uppfödare i landet. Jag blir så ledsen över att se folk köpa billiga illrar för att de inte vet bättre och jag vill bidra till att motverka detta. 

Nu till de som jag skapade tråden för, jag har stor passion för dessa djur och läser på så mycket jag kan, verkligen jag försöker att redan nu förbereda mig så väl jag kan och försöker hålla mig uppdatera och ta till allt bra ni andra har att säga. Men nu känner jag att jag kanske behöver lite hjälp på vägen. Ni andra uppfödare och illerkunniga, har ni några hemsidor, artiklar böcker mm, som skulle vara värt att läsa för den som är intresserad i att starta en uppfödning? Vet att iFokus är en bra början med att läsa alla möjliga trådar som finns här, men känner ofta att de saknas info om vad en uppfödare bör ha bra koll på. Jag googlar och läser och läser, men känner att de blir mycket samma sak om och om igen och jag hittar väldigt lite negativt och negativa saker som kan ske. Kanske är jag dålig på söka eller är de så att de finns relativt lite info? Därför söker jag rekomendationer, jag söker även någon som skulle vilja vara snäll och hjälpa mig när jag har frågor och känner mig tveksam över de jag läst och framförallt skulle vilja dela med sig av egna erfarenheter av förlossningar osv. Men de viktigaste jag behöver hjälp med är genetiken. De är där de stannar upp för mig, jag är otroligt lättlärd, men jag förstår oftast inte allt som står om genetiken då jag inte riktigt hittar några förklaringar, utan bara massa begrepp som man antas förstå. Eftersom min strävan är att få friska riskteckningar är genetiken extra viktig och jag vill så himmla gärna hitta något som enkelt förklara det fört så jag senare kan avancera det och förstå helheten.

Om ni skulle vilja hjälpa mig så är jag tacksam för det, och har ni frågor och funderingar över jag just berättat om tveka inte på att fråga, jag tycker det är bra att vara kritisk mot sånt här.

Annons:
Alwyn
2015-07-28 10:07
#1

Hej, jag hade liknande drömmar när jag fick min första iller. Det blev (som tur är) inget av det så jag har inga bra råd. Nu med lite mer erfarenhet känner jag ingen direkt längtan efter att föda upp illrar. Jag har visserligen en hona med sjukt underbart temperament som med rätt hane säkert skulle ge superfina valpar. Vissa saker lockar men andra definitivt inte: Jag tycker att både brunstiga adulta och valpar har en allt för stark doft som invaderar hela hemmet hehe. Bara att ha EN valp kräver en himla massa tid och jobb gällande uppfostran och lådträning mm så tänk vad en hel kull på kanske tio valpar skulle kräva. Illerbajs och kiss överallt, hjälp! Jag beundrar verkligen alla uppfödare som tar sig an uppgiften trots allt detta, dela gärna med er om hur ni löst det hela och hur ni, familjen och era vänner upplever det när ni har kullar.

Fluffinen
2015-07-28 10:57
#2

Haha ja jo men de är ju självklart något man får ta med i beräkningarna. De är ju lite samma sak med katter och hundar som vi fått kullar med. Även där är herranns massa kissande och bajsande i början innan man börjar lära dem och de har jag redan goda kunskaper om. Nu luktar de inte som illrar dock, men jag själv har inte så mycket problem med brunst lukten även om de stinker vansigt. Jag vet inte jag har nog en trasig näsa som inte ser de som större problem. Var för någon månad sen hos en illerägare som hade två brunstiga hanar och de gick ganska bra att sitta i deras rum och leka efter man fått vänja sig i 10 min eller så. Så sånna här saker oroar jag mig inte alls över, har ingen erfarenhet över hur de blir med illrar men är övertygad om att de är saker jag kommer klara av om jag drar igång med detta. Men de var bra frågor du hade och jag är också nyfiken på hur de fungerar hos alla olika uppfödare, hoppas man får svar bara.

JossanH
2015-07-28 14:21
#3

Jag tycker att det är kanon att fler vill föda upp illrar!! 😄 extremt mycket värt när den som föder upp är intresserad och villig att ta reda på saker innan 😊 Stort plus i kanten. Även bra att redan nu ha en tanke och ett mål med uppfödningen även om jag nu kommer slå lite hål i den.. Problemet är inte att individer av silvertomtar eller individer av andra tomtar kommer med förhöjd risk för vissa defekter, problemet är att färgen och teckningen kommer med förhöjd risk för vissa defekter. Som jag försökte förklara på Facebook; Teckningen är en mutation som kan ge vita tecken (tomteteckning). Hur mycket vitt som illern får kan variera från helvitt huvud, osymmetriska vita tassar/ben, vita fläckar på mage/knän/svanstipp till endast lite vitt på illern. Mycket vitt ökar risken för defekter medan lite vitt vanligtvis minskar risken för defekter. Det vita uppkommer i fosterstadiet och innebär att illerns pigment inte utvecklats på de ställen som förblir vita. På samma sätt kan tex hörseln påverkas- den blir inte färdigutvecklad. Även andra organ kan råka ut för detta och inte bli fullt utvecklade. En iller med helvitt huvud eller vita strån/fläckar på huvud/nacke löper större risk för dövhet i och med att pigmentet inte utvecklats där och då är risken att hörseln inte utvecklats också högre. För ett antal år sedan fanns det tomtar som var helt symmetriska i teckningen. Dessa tomtar hade dock inte problemet som tecknade illrar har idag. Men i och med att det kom fler och fler väldigt tecknade illrar så började man korsa in teckningar hur som helst med de "gamla" tomtarna. Alla illrar med teckning kan man nästan räkna med bär på samma "skit" som visar sig på samma sätt. Du kan alltså inte avla fram en risktecknad iller som inte bär på de problem som kan uppkomma i och med teckningen. Däremot kan man ju avla på illrar med så jämn teckning som möjligt, så lite fläckar på mage/knän/svans som möjligt och absolut inte avla på några illrar som har vita tecken upp på nos/huvud/nacke. Det minskar risken för tex dövhet, men risken är ändå högre hos dessa illrar än hos en icke tecknad iller från en linje utan en massa teckningar. Därför väljer de flesta att inte avla på tecknade illrar.

Sajtvärd på Iller.ifokus

JossanH
2015-07-28 14:25
#4

Ska nämna att eftersom denna mutation är mycket variabel så kan det förekomma att illrar helt utan vita tecken i en kull med många tecknade illrar kan födas döva medan illrar med mycket vitt har bra hörsel. Det kan variera även om det vanligtvis är tvärt om.

Sajtvärd på Iller.ifokus

JossanH
2015-07-28 14:42
#5

Hör är ett exempel på vad som kan gå fel Läs inlägg #69 och #91 http://iller.ifokus.se/discussions/4d7178d3b9cb4622440861c2-valpar-06

Sajtvärd på Iller.ifokus

JossanH
2015-07-28 14:48
Annons:
JossanH
2015-07-28 15:09
Fluffinen
2015-07-28 20:30
#8

Jojo jag hängde absolut med på vad du förklarade på facebook och de var det som var min tanke när dd kommer till just tomtar, att försöka få fram linjer där de löper mindre risker, jag förstår ju själv att de är försent att få risktäckningar fel fria om man säger så. Men man kan som ansvarsfull uppfödare som har intresse i färgerna, jobba mot att få fram så bra och symetriska teckningar som möjligt. All skit går inte att få bort men man kan ju öka chansen att inte drabbas av det om du förstår vad jag menar. Nu vill jag ju inte bara föda upp tomtar utan även silver och black self tror jag den heter? Jag har inte sett att de finns särskillt många i svergie och därför kan de vara bra att få ett utbud på bra gener till skillnad från vissa farmare som är ökända som tar fram fina riskteckningar och sprider runt en "dålig" genbank som sedan privatpersoner avlar på för man tycker de är så söta och så blir det en ond cykel av de hela. De är väll därför jag själv känner att jag vill hålla på med detta, jag vill upphöra dessa dåliga förutsättningar för illrarna då man kan arbeta för att få någon så frisk och så bra som möjligt, även om de inte går att få någon perfekt.

Fluffinen
2015-07-28 20:33
#9

Och ja tackar så mycket för länkarna de uppskattas!

kredka
2015-07-28 22:37
#10

Jag kan skriva vad jag skulle göra om jag bestämde mig för att börja föda upp illrar - först skulle jag se till att ha egen stor lägenhet som är anpassad till större flock med okastrerade djur. Tänk på att brunstperioden varar under större delen av året och då behövs det separation mellan honor och hanar samt oftast hanar emellan också. Sen skulle jag se till att ha fast jobb med bra inkomst. Spara stor buffert innan jag ens skaffar avelsmaterial. Importera avelsmaterial från uppfödare som jag finner lämplig efter ordentlig koll i stamtavlan (obs, vissa uppfödare fuskar med stamtavlor så det är bra att fråga runt också innan man bestämmer sig). Läsa på så mycket som möjligt om barf för att ge illrarna naturlig föda och förbereda honan bra till eventuell graviditet. Man kan väl också skaffa en random hona och para henne med adopterad hane och hoppas på det bästa och sen bli förvånad när illrarna går bort i div sjukdomar vid 3 års åldern men hoppas att du är tillräckligt seriös för att skippa ta valpar för att honan är fin och hanen snäll :)

Välkommen till ferretplanet.se :)

JossanH
2015-07-28 23:20
#11

#8 även där har du egentligen ett problem, de flesta silvrar idag härstammar från farm. Farm i sig behöver definitivt inte betyda dåligt avelsmaterial (man får tänka på att de illrar som haft bland de bästa förutsättningarna har varit just farmade illrar utan inblandning av populära färger/teckningar som hemmaveln varit inriktad på, men nu finns det nog knappt några sådana linjer kvar i Sverige. Förutom Marie då vars illrar är outstanding, men hon bedriver förstås ingen farm 😉. Och inte för den skull sagt att man ska köpa från farm då det är lika med dålig djurhållning). Här i Sverige har vi ju en populär farmare som fött upp silver länge och som det har avlats på hos ett par uppfödare. Dock är dessa linjer förknippade med hjärtfel. Så oavsett om du väljer silver så kommer du med största sannolikhet att avla på farmillrar i något led. Att avla på tecknade illrar betyder på ett vis att du aldrig kommer kunna uppnå en hälsosam iller. Bara en med lite större chans att inte vara drabbad, men med teckningen kommer även risken. Men det är ju ett val man själv gör om/när man beslutar att avla på det. huvudsaken är att man är medveten om vad man avlar på så att säga. Det finns 2 uppfödare i Sverige som avlar en del på blackself. Det man bör veta om blackself är att det är en relativt ny färg som uppkommit genom hård inavel. Blackself har förbättrats sista åren genom mycket utavel men man kan fortfarande se blackselfens lite "egendomliga" ansikte lysa igenom på illrar som är BS eller är nära besläktade med BS. Precis som att vissa risktecknade illrar också får ett egendomligt utseende. jag räknar BS lite som en riskteckning, medan andra inte gör det. Många som avlar på viltfärgat (den vilttypade varianten) väljer bort illrar som är BS eller har det i stamtavlan.

Sajtvärd på Iller.ifokus

JossanH
2015-07-28 23:22
#12

som sagt, bra att du funderar och har frågor redan nu! 😊 Det jag svarar står ju för mig medan andra kan ha en annan uppfattning som saker och ting.

Sajtvärd på Iller.ifokus

JossanH
2015-07-28 23:27
#13

Sajtvärd på Iller.ifokus

Annons:
JossanH
2015-07-28 23:39
#14

Hittar en massa gammalt som du kanske får ut något av ;) http://iller.ifokus.se/discussions/4d714a0eb9cb46222105ec5d-dov-iller-skriv-har

Sajtvärd på Iller.ifokus

Mixxy
2015-07-29 21:00
#15

Här har du en liten undersökning som är gjord angående sammanhanget mellan dövhet och vita markeringar :)

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24739114

Alwyn
2015-07-30 10:25
#16

Jag kan göra som #10 och berätta hur jag skulle göra. Om jag skulle ge mig in på avel av illrar skulle jag sätta hälsa och bra temperament som högsta prioritet, färg och tekningar skulle få komma sist på prio-listan. Det kanske inte skulle ge de snyggaste illrarna som går bra på utställningar men jag känner att det är mindre viktigt. Säger inte att man inte kan jobba med både utseende, psyke och hälsa men ju fler målen är desto fler blir tillfällena då man måste jämka och jag skulle aldrig sätta utseende först, därför blir färg och teckning ointressant. Jag skulle "nörda in mig" ordentligt på stamtavlor för att bättre kunna skilja friska från mindre friska linjer och samma sak med temperamentet, genom att ta lärdom av erfarna uppfödares kunskap och erfarenhet. Lära mig vilka individer man vill undvika i stamtavlorna samt läsa allt jag kan om hur olika ärftliga defekter och sjukdomar uppkommer och nedärvs hos iller.

JossanH
2015-07-30 10:52
#17

#16 och jag skulle gå mycket på utseendet (kanske inte så mycket på färgen men det går ofta hand i hand) då jag tycker att både exteriör, huvudform, pälskvalitet och färg osv berättar mycket om det rör sig om sunda illrar. Självklart anser jag det du tar upp vara mycket viktigt också 😊 en illers stamtavla skvallrar mycket om vad man kan tänkas få för problem tex.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Alwyn
2015-07-30 10:55
#18

#17 ja men sådant som päls kvalité, muskelmassa och andra saker som är direkt relaterat till hälsa och välmående är en helt annan sak. Nu talar jag om färger och teckningar här, vilket jag inte skulle prioritera.

JossanH
2015-07-30 11:29
#19

#17 aha, trodde du pratade utseendet. Men även färg och teckning skulle ligga ganska högt upp på listan över saker jag skulle ha ganska stort fokus på i och med att det finns både färger och teckningar jag aldrig skulle vilja avla på 😉

Sajtvärd på Iller.ifokus

Fluffinen
2015-07-30 12:12
#20

Ojoj mycket bra saker står det här och vet inte vad jag ska säga riktigt. 

Varför jag själv har intresse i att få bra individer utifrån färgteckning är för att de knappt finns utbud av de, pga den självklara anledningen att de är nästintill omöjligt att få fram helt friska och felfria individer, därmed många uppfödare väljer bort färgteckningen och många vill få fram prima viltfärgade som har minst problem i bagaget om jag fattat de rätt. 
Men jag skulle själv vilja se att det uppkom sundare illrar i dessa risk teckningar och det. Jag hade inte tänkt att renavla silver, tomtar och BS, utan jag vill ju försöka "blanda ut" bra egenskaper i färgerna. Jag har räknat med viltfärgade också, att genom att kombinera kunna få ut så bra som möjligt, även om de aldrig blir riktigt bra kanske men de är jag ju bered på.  Om man är som jag och faktis har intresse i utseende även om jag självklart tycker att temperament och hälsa går först så måste man som tidigare sagt kompromissa. Jag skulle själv bli glad om jag kunde få fram silver som inte direkt förknippas med hjärtfel eller få så jämna fläckar som möjligt på tomtar och att få en hel kull utan problem med hörsel tex.  Jag känner att någon måste börja någonstans om man vill se fler av denna sort. De klart att vill ingen fortsätta på tomtar så försvinner dem tillslut. Det kan ju vara bra på sitt sett men jag hade tyckt de var synd för man kan alltid sträva mot bättre även om de blir en låååång process och massa generationer innan man kommer steget närmare. Men jag är villig att göra det arbetet för jag vill se en framtid med dessa färger. Om jag sen kommer till den punkt att jag inser att detta är totalt omöjligt, ja men då får jag ändra inställning och kanske lägga ner tanken på att få det bättre än vad de är nu. 

#10 Jamen självklart skulle jag inte ta vilken som helst bara för den verkar snäll och para den. I sånafall hade jag säkert försökt para min illerhona jag har nu om hon inte vart kirurgiskt kastrerad. Hon är verkligen världens snällaste har aldrig bitit någon livfull, fin päls och verkligen hur bra som helst. Men jag känner henne och skulle hon få valpar så kan jag garantera att de skulle bli problem, antingen skulle hon vara så beskyddande att hon skulle bli agressiv i fortsättningen eller så skulle hon inte alls förstå vad som händer och försöka få mig att ta hand om valparna. Nu kan jag inte säga detta säkert såklart, men min känsla är att hon inte skulle klara det så bra i psyket. Sen utöver det vet jag att hon är från en farm och skulle aldrig föra såna gener vidare hur snälla o fina dem än må vara.Större vett än så har jag, och anledningen till att detta inte är aktuellt fören om ett par år är just för att jag vill se till att ha så goda förutsättningar som möjligt. 
Jag har familj i finland som har kontakt med en illeruppfödare som har ev avelsdjur att erbjuda i framtiden, har även kontakt nere i spanien och canada så importera hade jag tänkt göra och självklart hör jag mig vid innan jag bestämmer mig för något, vill ju inte få med massa nya problem bara för jag importerar. Men de blir lite extra viktigt med deras välmående osv när jag importerar för vill inte föra med nya bakterier och sånt bara för att blanda in nytt blod.

Som sagt mycket planering ska göras innan jag börjar med något och kunskapen ska vara enormt breddad innan jag ger mig in på något. Jag tror dessutom att första kullen jag tar kommer vara ett "säkrare kort" alltså jag börjar inte direkt med att avla fram bra individer inom en färginriktning utan jag kommer bara avla första kullen efter temprament, hälsa och goda gener som man vill ärva vidare. Detta för att ens se om jag klarar av detta och känna av hur de är att vara uppfödare o se om jag har vad som krävs. Lite erfarenheter bör man ha innan man drar igång stort tänker jag.

Annons:
Alwyn
2015-07-30 12:34
#21

#19 ja det är sant, det skulle ju automatiskt innebära att man avstod helt från riskteckningar och ovanliga färger så på så vis är vi helt överens ;)

JossanH
2015-07-30 13:43
#22

En sak när det kommer till iller är att det tar väldigt lång tid att komma någon vart i sin linje. Det tar många år. Och det kan förstås finnas många anledningar varför uppfödare väljer bort hybrider (de har i regel ett lite annat temperament och kräver mer för att vara nöjda) men de som avlar på tex angora skulle nog vinna mycket på att faktiskt avla in vitblod för att stärka sina angoror. Dock skulle ju detta resultera i ett par kullar där valparna definitivt inte blir angora och där valparna är lite tuffare att handskas med. Men efter ett par år skulle man rent teoretiskt kunna få fram angora som är lite mer utavlat och har lite mer vilt i sig för att förhoppningsvis få friskare illrar i längden. Men ibland får man nog inte ha för bråttom för att få det resultat man önskar i en kull.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Fluffinen
2015-07-30 16:10
#23

Jo de va ju de jag nämnde tidigare att man ska räkna med att de tar många år innan man kommer någon vart. Dock de här med hybrider tror jag de blev nått missförstånd, jag menade tama illrar som är viltfärgade. De är ju den vanligaste och om jag förstått de rätt den hälsosammaste färgvarinten om man säger så. Dock så gav du mig ny tanke med att blanda in hybrid men de skulle jag inte våga mig på fören jag fått x antal kullar och försäkrat mig om att "jag kan de här". Men de var ju de jag var inne på, man måste ju blanda in annat för annars blir de rejäl sönderavlning tillslut om man bara ska ha samma färg hela tiden. Jag vill ju sträva efter att få behålla fler färger, men inser ju själv att jag måste blanda i generationer dessutom för att komma någon vart.

JossanH
2015-07-30 18:30
#24

#23 jag menade det enbart som en annan infallsvinkel 😄 Viltfärgat (pastell och albino) är den "friskaste" färgen men så fort man blandat in en massa annat så är den inte bättre än dom andra. Som ett exempel. Det föddes en kull med pastell, silvertomte och viltfärgade valpar. En av de viltfärgade utan tecken var döv.

Sajtvärd på Iller.ifokus

kredka
2015-07-31 08:30
#25

Jag skulle aldrig våga skriva att albino är bland dom "friskaste" färger med tanke på att albinism är ett genetisk fel vilket på en gång avskriver färgen från "frisk-lista". Biologer har registrerat albinos bland nästan alla arter, hos däggdjur såväl som hos fiskar, fåglar, groddjur och kräldjur. Orsaken till albinism är ett genfel, som gör att det saknas svart pigment i huden, och detta fel kan uppträda hos alla arter. För övrigt hittar man albinos bland samtliga människoraser på jorden. Trots att albinos existerar överallt i djurvärlden, är de sällsynta i naturen. Tillståndet gör nämligen livet svårt, eftersom albinos artfränder ofta betraktar dem som främmande. De har svårt att skaffa partners, och flockdjur stötts ofta ut ur gemenskapen. Samtidigt är deras iögonfallande yttre en inbjudan till rovdjur. Som om inte detta vore nog, har albinos i regel synproblem, och de löper större risk att få cancer på grund av bristen på skydd från pigmentet. Den vita huden eller pälsen är alltså genomgående, men det gäller inte de röda ögonen. Albinism är i själva verket en hel rad tillstånd, och det är inte alla som resulterar i röda ögon. (Källa:http://illvet.se/naturen/har-alla-djurarter-albinos)

Välkommen till ferretplanet.se :)

JossanH
2015-07-31 09:10
#26

#25 det är stor skillnad på albinism i fångenskap och ute i naturen. En pastell i det fria skulle inte heller få det lätt. Allt avvikande från det som är normen i naturen blir i regel utstött och får svårt att klara sig pga att den som är avvikande sällan är lika bra anpassat till det vilda livet. Nu pratar vi i fångenskap. Hos tamillern. Jag tänker hålla fast vid att albino, pastell och viltfärgat är bland de färger jag skulle kalla de som har bäst potential för att vara "friska" men risken som jag ser som starkt förhöjd hos albinon är det faktum att du inte ser vilka färganlag albinon har och att en albino kan ha full riskteckning utan att den syns. Men nu talar jag om färger som uppkommer i "friska" linjer. Men absolut en viktig infallsvinkel 😊 Dock tror jag inte att benämningen "genfel" automatiskt gör ett djur mer sjukdomsbenäget.

Sajtvärd på Iller.ifokus

kredka
2015-07-31 11:27
#27

Jag vill dock fortfarande hävda att albino är absolut ingen "frisk" färg, den enda skillnaden mellan tamiller och vildiller är att tamiller lever mer skyddat liv och därför kan den leva längre än om den skulle leva i det vilda. Albinism ger en rad olika sjukdomstillstånd som man inte direkt ser och kanske därför upplevs det som att de är friska - för ingen kollar efter just sådana saker. Tex. förutom den kända Waanderburg syndrom kan en albino iller ha Hermansky-Pudlak syndrom. Eller fenylketonuri. Eller andra sjukdomar på hormon/aminosyre nivå som ger olika problem från magproblem till problem med att gå. Jag förstår att alla illrar kan ha såna problem men just albino på grund av genetiska fel de bär på är mer utsatta för det.

Välkommen till ferretplanet.se :)

Annons:
Fluffinen
2015-08-16 23:44
#28

Tack för många bra ord ni har delat med mig, känns bra att ni vill lära mig och roligt att läsa era olika åsikter om saker och varför, mycket lärorikt. 

Men… Jag tror jag får lägga dessa tankar på hyllan.. 

Inte nog med att min sambo inte gillar iden och redan där står som ett hinder så blev jag nekad valp pga detta yttrande om mina tankar och funderingar. 
Jag gått förkrossad nu ett tag eftersom bara några dagar efter jag yttrat dessa tankar blev jag nekad min drömvalp. Det känns som att ha förlorat ett efterlängtat barn och både jag och sambon har vavrit ledsna över detta och försökt finna tröst i våran iller här hemma. Det var absolut ingen valp jag tänkt ta valpar på, de är i princip omöjligt för mig att göra det och planen var att kirurgisktkastrera denna hona så som Molly är.  Men så blev de inte. Ännu en gång står Molly och vi utan vän och jag börjar bli rädd att detta yttrande kommer påverka så jag aldrig kommer få hem min drömvalp.
 Nu så istället för att få möjligheten att göra något bra för illervärlden så är jag rädd att jag aldrig ens kommer få  en sällskapsiller till här hemma, och vill lägga ner alla tankar på detta. Jag vill inte att mina funderingar ska vara ett hinder för att jag ska få köpa en illervän. Jag kommer studera i 5-6 år nu och såg fram emot två "småbarn" här hemma när jag plugga. Nu tror jag drömmen ligger långt bort eftersom jag verkar väckt stor misstro i många uppfödare vilket sårar mig enormt..

Jag litar på denna uppfödare som neka mig bara vill illerns bästa och inte vill riskera något, nu efter ett par veckor har jag fått smälta det lite men sorgen ligger kvar och jag fäller fortfarande tårar när jag tänker på det.. Jag vill inte att detta händer igen, och efter att Molly försvann och jag varit säker på jag förlorat henne så är jag inte alls bered på att sätta någon honas liv på spel bara för jag vill se valpar.  

Kanske om tiden o saker förändras får jag chans att starta drömmen om en uppfödning, men nu känner jag att jag vill glömma alla tankar på det om de bara för med sig olycka till mig och min familj.. 

Tack igen ni underbara illerfantaster som mer än gärna vill hjälpa till, jag lovar att all er info har varit givande ändå, men just nu lägger jag detta på hyllan, vem vet om 5-6 år kanske jag ser tillbaka på tråden och min vilja återföds.

Alwyn
2015-08-17 07:11
#29

Det var ju tråkigt att det gick så här fel, förklarade du för uppfödaren att valpen inte skulle gå i avel? Det kommer fler chanser, tro mig. Det gäller att vara ärlig från början mot den uppfödare man vill köpa av tror jag, om alla tankar och planer…genom att ha en bra dialog och god kontakt skapas ju förtroende :-) På det igen bara, visst ska ni få en drömvapl det kanske inte var den här som va rätt för er bara. Lycka till

JossanH
2015-08-17 07:37
#30

Oj, det var tråkigt att höra. Hoppas du hittar rätt iller så småningom.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Fluffinen
2015-08-17 11:33
#31

Jo jag försökte förklara väldigt genomgående och var hela tiden öppen om allt och sa som det var. Vet faktis inte om hen läst de jag skrivit än ens… Men ja så kan de gå, jag kommer såklart inte ge upp sökandet, men jag råkade sätta mig själv i klistret. Jag får väll se de som en chans att ge en till omplacerings iller ett hem om de kommer upp sånna nu framöver som de har en tendens att göra. Vi får se, allt löser nog sig tillslut.

Fluffinen
2015-08-17 11:35
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#32

Jag har ju som tur redan en glädjespridare här hemma åtminstone

JossanH
2015-08-17 14:39
#33

#31 fast var har du satt dig själv i klistret? Du måste ju kunna stå för dina åsikter oavsett :) var det enbart pga den här tråden som uppfödaren ångrade sig så var det förmodligen inte någon uppfödare att ha i ryggen ändå. Men det kan ju ha legat annat bakom också som vi inte vet om. Oavsett så kommer det nog duka upp någon iller som passar dig ännu bättre :)

Sajtvärd på Iller.ifokus

Fluffinen
2015-08-17 15:58
#34

Som jag förstod de så var denna tråd upphovet tillhenns osäkerhet o jag kan förstå eftersom valp var tomte med bärare på blackself. Men ja jag vet inte om hen läst min förklaring ser inte ut så på fb så kanske skulle hen ändrat sig. Men men, jag får fortsätta leta och hoppas den tösen får ett lika fint hem som hon hade fått här och att en helt perfekt iller kommer till mig tillslut :)

Annons:
illernettan
2015-08-18 10:10
#35

# 34 Som uppfödare skulle jag också reagera om en "första-gångs-köpare" börjar prata avel det första dom gör. Jag är mycket rädd om min linje och vill inte att vem som helst ska använda den hur som helst. Jag kan förstå på ett sätt att uppfödaren drog sig ur men ge inte upp, det blev inte som du hade tänkt, då har man en plan b som man fortsätter med.

När jag började prata/diskutera avel så fick jag rådet att ha iller minst tre år innan jag tog första kullen. Under tiden införskaffade jag mig en mentor med stor erfarenhet, läste mycket, frågade mycket osv. Det här var innan internets tid så det var inte så enkelt att hitta information. Jag fick också hjälp av min mentor att hitta ett bra och intressant avelspar. Däremot kunde ingen förbereda mig på hur det var i verkliga livet att ta ansvar för en hel kull vilda, galna och rabiata illervalpar. Sedan är det viktigt att personkemin stämmer från bådas håll, det kanske inte gjorde det den här gången.

Så för mig har du börjat i rätt ände även om den tilltänkta uppfödaren drog sig ur. Se den här tiden framåt som en inlärningsperiod, snoka runt på olika hemsidor osv, åk på utställningar och kolla in live vad som finns, prata med illerfolk, fråga, fråga, var vetgirig osv. Jag får intrycket av tråden att du har tagit till dig det som skrivits, funderat, kommer på nya frågor och det tycker jag är bra.

Så mitt tips, ge inte upp :-)

Hillbiörns illrar finns på Facebook.

Alwyn
2015-08-18 12:30
#36

Bra inlägg från illernettan! Jag förstår också att en uppfödare kan rygga tillbaka lite på sätt och vis men hoppas att det löser sig till det bästa för er. Tappa inte hoppet ;-)

VeronicaKahlbäck
2015-08-18 19:37
#37

Jag måste bara skriva att jag tycker du verkar ha en super inställning till det här.
Jag är ytterligare "en sån" som inte har mycket till övers för avel på risktäckningar, fancy färger osv men du verkar ändå kunna se din dröm ur ett större perspektiv.
Du skriver väldigt tydligt enligt mej att du är helt öppen för alla information och vill anpassa dej därefter. 
Jag förstår inte hur en uppfödare kan grunda att du inte är ett lämpligt hem till dennes valp pga den här tråden, det framgår väldigt tydligt att du inte letar avelsmaterial nu utan fortfarande är i stadiet där du letar information om vilket håll du ens ska åt.
Något är också lite komiskt om den personen själv kör en litet alternativ avel men nekar dej köp grundat på den här tråden.

/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Fluffinen
2015-08-20 00:18
#38

Oj ja de känns verkligen bra med stöttning och jag blir helt klart uppiggad av att läsa de ni har att säga, de får mig att längta igen och känna att de är inte dags att ge upp! 

Jag menar såklart inget illa om uppfödaren, jag litar på att hen bara vill väl men att de blev lite misskomunikation mellan oss som fick det att gå tokigt till. Man får ta några djupa andetag och börja om igen. 
 Jag ville prata personligen om mina tankar när vi sågs och tänkte inte på att de kunde bli fel att jag skrev här först, det hela var bara en tanke som uppkom efter jag tingat valp och tänkte höra mig för innan jag faktis började diskutera om det. Jag har varit uppfödare av andra djur och vet själv hur viktigt de är att lita på köparna, att de inte är oansvariga och oärliga och jag nekar också köp om jag känner mig osäker. Det blev snedsteg denna gång men jag kommer inte ge upp. 

#35 Jag ser fram emot att besöka illerevent och jag hoppas jag får lära mig mycket mer där och faktis få chansen att träffa fler illerfantaster. de ska bli roligt och uppleva något nytt. Sen de här med att du blev rekomenderad att äga iller minst 3 år kände jag ju själv att de vill jag också innan jag ger mig in i något. Jag vill också äga flera illrar och av olika kön för att lära mig att kontrollera det och se om de är något jag klarar av bara i den biten. Det är små steg framåt som behöver tas för att veta om man klarar av att bli uppfödare och jag vill låta ta det den tid det behöver.

 För 1 år sedan hade jag aldrig haft en tanke på äga iller, och nu har jag förälskat mig i de perfekta husdjuret för mig och vill bara driva allting längre och längre fram. Inte ofta jag upptäcker något jag brinner för och särskilt inte  lika mycket som jag gör just för illrar😃
Men jag är nybörjare, jag har fortfarande en ocean av kunskap att ta in och framförallt mycket mer erfarenheter. Jag hoppas verkligen jag får chansen att utvecklas som illerägare så att jag någon dag vågar ta steget att bli illeruppfödare och för mig känns det ändå som att ni hejar på mina drömmar och de berör mig mycket och piggar upp min längtan och iver igen.

Upp till toppen
Annons: