En riktig berg och dalbana

25:e Januari, Liv bestämde sig för att komma ut till oss. Eftersom du kom 6 veckor för tidigt så hade vi inte börjat förbereda så mycket för din ankomst. Skötväskan kom samma dag fast senare den dagen, spjälsängen stod fortfarande omonterad osv. 

Efter 2 veckor blev vi äntligen utskriven från 45:an (Prematur avdelningen). Du klarade allt så bra så det  var mest att jag skulle komma igång med din mat riktigt och se till att du gick upp som du skulle. Sedan du kom till världen så har du haft så bråttom på din väg och vi kan knappt förstå att du snart är 1 år redan. Du är det bästa som hänt oss och vi älskar dig så obeskrivligt mycket.

7:e Februari, Samma dag vi kom hem från sjukhuset skulle sambon fylla på med mat och vatten till kaninerna Nova och Charlie men kom in strax efter och sa att han hade funnit båda avlidna, vi vet tyvärr inte vad som hade hänt, både sambon och min mor skötte alla djuren dom 2 veckor jag låg inne på sjukhuset med Liv. Det var dock rejäla temperatur skillnader just då.

28:e februari, (7:e april 2007 -18:e februari 2014) tidigt på morgonen hörde vi ett konstigt ljud då vi stod på över våningen. Både jag och sambon trodde det var någon fågel som ramlat ner i skorstenen tills jag upptäckte att ljudet kom från iller rummet. Det var Saga som lät, hon hade krampanfall och skrek så hjärtskärande. Veterinären kontaktades och vi åkte in akut så hon fick somna in. Saga hade insulinom och hade medicinerats i 1-1,5 år. Saga var min första iller som jag haft från valp och som jag startade med min uppfödning. Du var mattes sagolika lilla ängel som myste innanför tröjan under städning och du hjälpte mig att se vad blivande valpköpare gick för. Trots konstaterad insulinom så obducerades hon.

14:e mars, (28:e april 2010 - 14:e mars 2014) 2 veckor efter att Saga fått somna in akut så rasade hennes dotter Peppar i vikt. Väl hos veterinären och jag med ett övertygat sinne att hon skulle få komma hem blev som en käftsmäll när jag ställdes inför ett val att låta henne somna in då hon rasat i vikt pga. att något värre låg i grunden till hennes avmagring. En så underbar tös med världens charmigaste personlighet och perfekt hona på alla sätt och vis. All avels planering/arbete, en hona jag själv fött upp, valt ut ur en kull på 9 och sett fram emot att få se valpar efter och inse att den dagen aldrig kommer att komma var som ett så hårt slag i magen. Där satt du och jag, strök din mjuka långa päls i min famn och önskade så innerligt att det hela bara var en mardröm. Du skulle ju leva många år till! Hennes suprelorinchip släppte inte under hennes levnadstid. Obduktion påvisade, Malignt lymfom och linjen stängdes.

9:e maj, illern Aurora födde sin valpkull. Aurora och Rocky som egentligen planerades en kull mellan för 2015 flyttades till 2014 för att få något possitivt att fokusera på nere i iller rummet. Aurora och Rocky, två otroligt stolta föräldrar till 9st valpar. 5st hanar(4st pasteller och 1 viltfärgad) och 4st honor (2st pasteller och 2st viltfärgade). Varav 2st töser stannade kvar <3 

26:e maj, Kom ner till iller rummet på kvällen innan läggdags och möttes av hela gänget men reagerade på att Roy haltade. Tog upp honom till stora hallen för att ha extra koll. Kikade till honom vid 1-2 tiden sista gången innan jag till slut gick och la mig och då var han pigg. På morgonen när sambon skulle lägga sig i badet vid 5-6 tiden så låg Roy med bakre delen utanför transportburen och främre delen i transportburen under filten. När sambon badat klart så reagerade han på att Roy fortfarande låg likadant. Han hade somnat in under natten.. När vi lämnat honom hos veterinären, så svängde vi av E4:an för att få i oss något, reagerade snabbt på bilen framför som också svängde av, på hans däckskydd så var det Taz, den tasmanska djävulen. Aldrig sett den bilen innan eller efter och Roy´s fullständiga namn var Ferrets Island Tazmanian Devil, vad var oddsen för det? Obduktion påvisade, clostridier (bakterie) som spridit sig i kroppen genom tex. ett bitsår som blivit infekterat men vuxit igen. Det blev som ännu en käftsmäll då jag trodde att det antingen bara var en sträckning/stukning och var det inte bättre på morgonen så skulle vi åka in…men det var då redan för sent..  Roy var inte som vilken iller som helst, trots att jag inte kunde ha dig i min avel som det var tänkt så ångrar jag inte för en sekund att det krävt så mycket för att få dig till sverige, jag hade gjort det igen om det hade fått dig tillbaka. Du var som en hund, gick ofta på promenader ihop med vår hund (Viggo) och du vann mångas hjärtan. Vår lilla tasmanska djävul till maskot <3

6:e juli, Valpkullen 8 veckor och 2 dagar. Vid städning hos valparna så saknades det en valp vid inräkning. Norrskenets Dockan fanns avliden (mellan toalåda och väggen). Obduktion påvisade, att kroppen tillverkat röda och vita blodkroppar utanför benmärgen vilket enligt SVA var mycket vanligt hos illrar och behövde inte tyda på någon sjukdomsbild. Dom fann inget som kunde tyda på hennes död. Analys avseende ADV (Aleutian Disease Virus) i vävnadsprov var negativt som jag begärde att dom skulle göra. Jag tog då det säkra före det osäkra och höll kvar valparna till minst 11 veckor och från att Dockan hade gått bort så flyttades hela kullen och deras mor i stora hallen för att ha stenkoll på dem. Ingen visade några sjukdoms symtom och alla lever och mår bra än idag. (3:e januari idag och jag har 2st honor från kullen och sedan en hane som kom tillbaka som flyttar om ett par dagar).

11:e augusti, Nettan och Anders kom till oss med vår tös, Lane från Nettan´s ena kull och Kapten Morrgan fick åka med dom upp som jag fick äran att ta över från Annika. Kändes riktigt skönt att utöka flocken då det känt så tomt efter Saga, Peppar och Roy. (Från 9 illrar till 6) 

Jag är så evigt tacksam över Lane och Morrgan <3 

..Så nu hoppas jag att 2015 blir ett år med fler lyckligare händelser och helst utan att mista någon/några i illerflocken och det börjar jag med att snart fira min dotter som blir 1 år den 25:e januari och sedan kör jag/vi på med att åka på illerutställningar, planera inför årets valpkull och se vår dotter fortsätta ha bråttom och njuta av det livet har att erbjuda.