Har känt på mig sedan i våras att gamlingarna trappat av lite…

Och i fredags fick jag verkligen tecken på att det var dags att släppa taget om dom små liven. (Dom var sjuka och jag ville ge ett avslut innan dom led)

Så igår (2014-08-11) kl13:45 fick Tant Thyra och Gubben Miilo somna in tillsammans. ca 7½år gamla.

Tårarna har runnit hela helgen i väntan på tiden men spenderat all tid på dom med massa gotta som äggula, bäck öring och till och med grädde. Benen bar mig knappt från bilen och kunde knappt få ur mig ett hörbart hej till veterinären när jag kom fram.

Dom fick sina sprutor samtidigt och låg i min famn….Miilo slickade tårarna från mina kinder och sedan började han slicka på mina läppar och det gjorde han ända tills han blev "bedövad" i sin kropp. Sedan låg dom tillsammans i min famn och tog sina sista andetag tillsammans. 

Miilo var min första valp och kom in i mitt liv som en PERFEKT liten kille på 8 veckor. aldrig behövt bit eller lådträna och varit genomsnäll mot allt och alla.

Thyra kom till mig ca 6 månader gammal då hon hotades med avlivning för att hon var aggresiv. Denna lilla tös kom hit och har aldrig bitigt något. Hennes sätt att testa nya personer va att lägga tänderna så försiktigt emot att man knappt kände det och sedan tittade hon på än som att : ska du säga nej eller kan jag bestämma över dig?

Det var så himla skönt att dom orkat tillsammans såhär långt. Dom har haft en mycket speciell relation. Skulle Miilo till veterinär för vaccin var Thyra tvungen att följa med för var hon ifrån Miilo längre stunder slutade hon äta och dricka och jag vid flertal gånger fått stödmata henne då.

Jag har i hela deras liv lovat dom att den dagen dom inte längre har glädje av livet skulle jag släppa taget. 

En del av mig har verkligen dött av dom 💔

Jag har fler illrar här hemma och är självklart glad att jag har dom med alla deras bus men ack vad jag kommer sakna dessa gamlingar som bara ville gosa och må gott.

Förlåt för långt och svamligt inlägg.

Sov gott mina älskade tussar.