Hjälp! - Bitig iller!
Hej
(hoppas ni orkar läsa detta inlägg som nästan är lika långt som bibeln känns det som :P)
(vet inte om detta är rätt grupp för denna tråden men lägger den här ändå.)
vi fick hem en liten hona på 8 månader (omplacering pga att dom hade en son som var rädd för henne. Och det gjorde att hon hade fått spendera en hel del tid i sin gigantiska bur som gick från golv till tak i flera plan med rör och hammockar mm. Men dom kände att det var bättre att hon kom till en familj där hon kan vara utanför buren större delen av dagarna.)
Hos sin förra ägare var hon hur go och snäll som det bara går (sa dom och det verkade det som när man var och hälsade på) på vägen hem fick vi stanna en natt hos en vän för att vi inte kunde ta oss hem den sista biten fören dagen efter, och hon verkade helt lugn och snäll, lite busig och satte oss på prov med att nafsa men slutade (för stunden med det) när man sa fy/nej till henne.
Och man kunde sätta selen på henne utan problem.
Och när vi kom hem lät vi henne vara ensam i vårt sovrum (där hennes bur står) och kolla runt ca en timme och allt verkade lugnt.
hon hörde hundarna nosa utanför dörren och hon som inte är van vid hundar reagerade ändå positivt (tyckte vi iaf) när vi va där inne hos henne, hon till och med gick fram och nosade och "krummade/kaxade" busigt mot dörren.
Hon var ju reserverad och fräste och nafsade mot oss men hon lyssnade på nej/fy och vi kunde plocka upp henne i famnen bägge två utan några större problem och gick sedan runt lite på golvet lugn och ändå nyfiken till 110%.
Sen på natten så sov hon i sin bur och både katterna och hundarna nosade lite runt buren men hon bara gick och la sig istället med några tysta små väsningar, men kunde på vägen ändå nosa tbx igenom gallret och det va inget mer med det.
Men så idag när Elin skulle klappa henne och bara lät henne komma till oss då hon var enligt förra ägarna (reserverad mot främlingar) så gick hon lugnt fram och nosade, Men helt utan varning så hoppade hon på Elins hand och nästan hängde sig i ett bet i fingrarna på henne (vi sa ändå fy/nej men denna gång utan minsta reaktion) och sedan det har hon jagat händerna och även fötter på oss med öppen mun och väsningar hela dagen.
Och nu kan man knappt vara nära henne utan att hon väser och biter mot en!
Vi antar att hon har blivit livrädd och uppskrämd av hundarna/katterna och även oss och nu vet vi inte hur vi ska göra för att få henne lugn omkring dom andra djuren och oss.
Vi har försökt att lämna henne lite ifred med hela rummet som yta att vara på, leka med leksaker med henne, ge henne lite "godis" (torkad kyckling) för att få henne att förstå att händer inte är något negativt och att bara vara i rummet och snacka med henne för att försöka lugna henne utan framgång.
Att hon behöver tid att vänja sig vid allt nytt, det förstår vi.
Men vi vill ju samtidigt inte att hon ska gå runt och vara rädd och attackera oss hela tiden
Då vi anser att alla djuren har sin egen plats som familjemedlem hos oss vill vi ju inte behöva göra oss av med henne
(lämna tbx henne till förra ägaren) utan att ha försökt med allt.
Någon som har några tips/råd på hur vi kan göra?
Mvh
Robin och Elin
Jag vet tyvärr inte då jag inte har erfarenhet av illrar, men jag antar att det är en helt ny miljö för henne och hon därför testar gränser.
Vad jag vet är däremot att de ska ha minst 5 kvm att röra sig på, och att man inte får stänga in dem i burar. Därför undrar jag om du under natten låter hennes bur stå öppen eller har den stängd? :)
Medarbetare på Social fobi iFokus
Hej kanske skulle skrivit det i texten oxå men någon måtta på längd får det ju vara… självklart så är den stängd för våra andra djur, men hon har en öppning som är tillräckligt stor för henne att ta sig in och ut igenom men liten nog så att inte dom andra djuren kan följa efter. och rummet hon är i är mkt mer än 5kvm.
Jaha, men vad bra. Lycka till med tjejen :)
Medarbetare på Social fobi iFokus
tack
Oj, mycket på en gång! Först får man väl lov att gratulera till nykomlingen! :) Jag skulle först och främst ta vad förra ägarna sa med en liten nypa salt. Det är ofta det låter bättre än det är. Men kan förstås även vara så att illern faktiskt helt ändrar beteende i ett nytt hem, i en ny miljö och dessutom med människor som inte är vana vid att läsa av och hantera illrar som, utöver det, också har andra nyfikna djur som illern inte är van vid. Det kan helt enkelt bli för mycket, vilket ni verkar ha förstått själva :) Jag skulle börja om på ny kula. Vad jag förstår av det ni skriver är att illern helt enkelt känner sig osäker/otrygg och försvarar sig för säkerhet skull. Jag skulle börja med att hålla dom andra djuren utanför och låta henne känna in sig i "sitt" rum. Sedan skulle jag börja med att arbeta upp ett förtroende mellan er och illern igen. Lugn och ro, inget påtvingat, inga bestraffningar, MASSOR beröm, godis och ja- allt tänkbart positivt som hon kan förknippa med er. När jag haft bitig och osäker iller har jag kört med att säga ifrån med rösten (förutsatt att illern inte bara är otrygg, i ert fall hade jag nog även väntat med det, och inte sagt eller gjort något som kan förknippas med något negativt/hotfullt/skrämmande, bara ignorerat dåligt beteende) men mitt bästa vapen har varit beröm! Varje litet framsteg utan bett- beröm beröm beröm. Nu menar jag beröm på gränsen till absurdum ;) Varje gång illern är lugn i famnen- beröm. Varje gång hon tar kontakt med er- beröm. Varje gång hon är i närheten av era fötter utan att bita-beröm. Jag fick hem 2 omplaceringar för lite mer än ett år sedan. Ena tjejen fick jag veta kunde bitas lite nu och då. Jag startade därför med att bygga vår relation runt positiva saker istället för att testa henne. Varje gång jag skulle ta upp henne i början så erbjöd jag en slick vetegroddsolja och beröm. Det har resulterat i att jag fått kanske 5 bett av henne på hela året. Och då har bara ett par stycken varit pga att hon "tillrättavisat" mig och inte pga att hon varit lite överbusig ;) Ha tålamod, och när hon känner sitt nya hem och er kan ni börja introducera era andra djur :) Lycka till! Och vi vill se bilder!!! :D
Sajtvärd på Iller.ifokus
Eftersom det var två likadana trådar klipper jag in enda svaret i den andra här och gör om rubriken lite.
"#1 av varpstallet
jag tog hem en valp (som nu är 4 år) men det var ett rent h*lvete!
han bet när man satt på selen, han attackerade fötter och händer.
vi lärde oss att han nosade lite extra (nån sekunds skillnad) innan han bet, så vi lät honom lukta fort sen visa att det räcker med att knuffa bort honom lite, vi använde även tjocka sockor. och när han då bet och märkte att han inte fick någon reaktion så tröttnade han fort..
vi fyade även ibland med att ta honom i nackskinnet (inte hårt) men ta tag i honom, lyfta upp (lyft inte upp i nackskinnet) och fya. han va då tvungen att titta på oss när vi fya, och vi släppte inte ner honom förens han lugnat ner sig..
de gjorde att han tyckte det var tråkigt och slutade :)
när han bet hårt fyade vi honom på samma sätt och sen fick han avtjäna sitt straff i transportburen tills han lugnat sig :)
hoppas ni lyckas!"
Observera att ovanstående är inklippt och inget jag står bakom!
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus
Tack JossanH detta rådet verkar vara ett som vi kan testa, många har ju time out metod men det tycker inte vi passar denna lilla flicka då hon fått bo närmare 6 månader nästan helt i bur och då tycker vi att det vore bara grymt av oss att sätta henne i bur igen sådär.
men beröm och vetegrodds olja blir nog ett bra sett att bygga upp förtroende mellan oss med.
JossanH ger redan väldigt bra tips.
Jag anser det väldigt mycket enklare att uppfostra med kladdiga saker som man kan ge en liten dutt av eller kladda på utsatta kroppsdelar, föredrar Gimpets multi vitamin men vetegroddsolja är enklare att få tag på ute i butik och fungerar bra med :)
Angående inlägget jag klippt in så är det inget jag rekommenderar till en nervös/stressad iller. Det enda bra där kan vara att utrusta sej med skyddande kläder vilket faktiskt kan vara att föredra ifall man faktiskt inte klarar av att hantera illern annars, har själv använt mej av det.
När det gäller fysisk bestraffning på djur så är riskerna väldigt höga att det ger mer skada än nytta, när det handlar om ett djur som känner sej otryggt så är det uppenbart att det bara spär på deras världsbild.
Hon kan inte ha tagit fysisk skada på något vis så hon faktiskt visar smärta? Tar bara upp det för att jag minns för några år sedan en historia här inne där det var anledningen till att en iller gjorde en totalomvändning.
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus
#7 Kan ju vara så att det helt enkelt blivit för mycket nya intryck om hon spenderat väldigt mycket tid instängd och att hon lugnar sej om hon får lite mer space :) Har själv en iller som börjar bitas varje gång hon upplever något nytt… Flytt, ny pojkvän, vid varje storstädning, ommöblering, nytt sköljmedel - ja, det kan vara vad som helst! Tog mej flera år att inse det he he..
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus
hon uppvisar ingen smärta (vet ju inte, kan ju ha skett något hos förra ägaren) men jag tror det kan vara som du säger att det helt enkelt blivit för mycket nya intryck. Tack för alla tips till er alla och nu får vi se om hon vill ha ett eget rum (har ett extra sovrum som inte används som hon ändå skulle få :P (behöver bara städa det och försöka iller säkra det! xP)
*******❤️Wilda❤️*******
**Bilden togs dagen innan vi kom hem**
Vilken liten sötnos :) Ang iller i bur så har även jag erfarenhet av att om de spenderat mycket tid i bur under längre period så kan de få "storhetsvansinne" när de väl får lite yta att röra sig på. För en iller jag tog hand om tog nog nästan 4-5 dagar för honom att kunna varva ner och verkligen slappna av på större yta. Han stod bara och rev på avspärrningen och ville ut ur köket (som var på säkert 20kvm) och sov bara korta stunder. Som att han var tvungen att passa på för att han inte visste när han skulle bli instängd igen. En viss nivå av stress skulle jag nog säga.
Sajtvärd på Iller.ifokus
#11 JossanH
beskrivning stämmer bra in på Wilda, men tror även det beror på att hon inte har blivit tränad/uppfostrad så mkt… vet inte, men det verkar som att hon har fått leka med händer och fötter och inte haft så mkt regler. Utan mer att när hon väl har varit ute ur buren har hon fått göra lite som hon vill..
Men, vi är ju inte mer än nybörjare på dessa små pälsar så vet inte riktigt
#12 min erfarenhet säger att vissa illrar klarar av att "leka fint" medan andra inte gör det. Jag har alltid lekt med mina illrar så att de biter i mina händer. Jag gillar närkontakten faktiskt :) men vi har vissa gränser när vi avbryter med vissa illrar men jag skulle inte kalla det för regler.. Har en liten ettrig tös här hemma som inte klarar av att bli så "burdust" behandlad. Hon biter för att säga ifrån då så henne leker jag inte så med. Sen har jag en tjej som tar i alldeles för hårt (biter aldrig annars). Har en kille som aldrig bits annars men som kan ta i ganska rejält vid lek, men han ökar kraften successivt och gör man minsta ljud ifrån sig avbryter han leken själv. Min sista grabb biter försiktigt vid lek när man ger honom fingrar eller undersida av handen, men man ser hur han börjar söka efter knogarna och där vill jag absolut inte ha honom! Han är opålitlig om man inte känner honom, kan bitas rejält! Jag tror nog att Wilda har hittat ett sätt att få reaktion på, och ett sätt att skrämma er. Jag är inte heller emot att ha på sig dubbla vantar och sockar. Hellre det och ignorera så att hon inte får några resultat av det hon gör. Och så töntigt mycket beröm när hon gör rätt ;)
Sajtvärd på Iller.ifokus
Hoppas att allt kommer på plats, tålamod är er bästa vän och ha det till världens ände och tillbaka! Måste bara säga, JossanH #11, "storhetsvansinne" var en klockren beskrivning på hur vissa illrar reagerar när de får mycket större yta än tidigare :P haha! Det jag mig ett gott skratt!