Men va?  Säger folk verkligen så? Det låter bara som fördomar i mina öron. Nu har jag inga illrar, men allt jag hört om dem är att de är trevliga djur, vilket också är vad jag själv observerat.

 Visst, alla djur har sina för och nackdelar, men om illrar var SÅ hemska varför skulle folk då ens ha dem som husdjur? Prata med några illerägare istället så kommer du få höra något helt annat, det är jag säker på.

#1 Ja det är ju inte så trevligt att höra sådant när man verkligen är sugen på att skaffa, men efter man har hört såna saker så blir man osäker..  jag googlade lite om det här med barn och illrar och då såg jag ju en nyhetsartikel om ett barn som hade blivit attackerad av en iller men då tror jag att det måste ha hänt något för att iller skulle ens få tanken på att göra så..?

Hur illern är beror helt på gener,uppfostran och psyke.

Min första iller är helt underbar, missar sällan lådan, bits inte, men dom känner sig fram med tänderna mycket, pussas, vill va med överallt och sova i knät, men dom är väldigt busiga, man kan oftast inte ha blomkrukor så dem kommer åt dem osv.

Lukten är inte så farlig så länge man håller efter lådorna och sköter städningen där illrarna vistas.

Det är inte att rekommendera att lämna något djur, oavsett art med mindre barn, ska en iller vara med småbarn ska det vara under uppsikt, barn kan vara väldigt oförsiktiga och känner illern sig hotad kan den bli arg och försvara sig, samma sak som med hund, katt, råtta osv.

Alltså såhär uppfattar jag det; det finns illermänniskor och så finns alla andra ;) Dom som inte gillar illrar, dvs dom som inte är några illermänniskor, uppfattar förstås det som de finner är negativt större än det dom är positivt. Mycket är dessutom berättelser och iakttagelser av andra och inte ens egna uppfattningar om illern som husdjur. Men ja, illrar har ju ibland en tendens till att bitas, de luktar väldigt speciellt (jag tycker dom luktar så mycket godare än vad hund gör, men det är det långt ifrån alla som tycker), många illrar är svåra att få rumsrena och vissa illrar kan man absolut inte ha ihop med barn! Det är helt enkelt det här en "vanlig" människa uppfattar. De väljer att inte se mer än så. Och då framstår förstås illrar som en ganska omöjligt djur ;) Men som inbiten illerägare kan jag ge en annan syn på det. Många illrar testar med tänderna och jag har en iller som jag inte skulle velat haft som första iller, men har också haft helt underbara illrar. Jag kan iaf slå fast att katter också kan ta i ganska bra med tänderna ;) en välhanterad iller med ett bra psyke är helt underbar!! Lukten är som sagt väldigt speciell. Själv vill jag inte att det luktar djur hemma och har tidigare fått många förvånade besökare som inte alls känner att det luktar iller hemma hos mig. Dock stinker illrarna när dom är i brunst! Jag har under dessa 10 år med iller, aldrig haft en så problematisk iller att jag inte fått den använda lådan med mycket envishet, många lådor och massor beröm. Nu missar dom ytterst sällan sina lådor :) Jag har en dotter på drygt 1 år. Hon får klappa 2 av illrarna och har tom hållt i en av dom. Jag har en iller som hon får klappa ibland och en iller hon absolut inte får vara i närheten av huvudet på då han skulle kunna ställa till med stor skada. Sedan får man ju inte glömma att det finns illrar som älskar att krypa upp i knät och mysa, som man kan promenera med som om det vore en liten hund, som bringar till många skratt, som älskar att hitta på tokiga bus och som förstås är en ovärderlig familjemedlem som blir tillgiven och personlig. Det finns alltid 2 sidor av ett mynt ;)

#3 Det där med gener och psyke det kan jag tänka mig ha mycket påverkan hur dem är.. om illern känner sig hotad så är det ju självklart att den säger ifrån. 

#4 jag tror att många bara ser det negativa hos illrar som du säger, och det tycker jag är synd. Nu när du nämner att du har en dotter som får träffa en del av dina illrar så känns det lugnare :) Men hur gör du så dem inte är med varandra hela tiden?.. stänger du av så att illrarna får vara i en viss del i bostaden eller?

#5 ja, tyvärr bor vi så pass trångt att det är omöjligt att ge illrarna så mycket utrymme som dom egentligen behöver, men medans vi letar större så har vi löst det så att vi har ett illerrum till illrarna och en utegård i trädgården till dom. När dottern sover på kvällarna brukar vi öppna upp och låta illrarna få vara med oss och stänga till sovrummet. Det är mycket pyssel men det funkar så länge :) utan utegården hade det aldrig funkat!

Vi får väl se åt vilket håll bilden hamnar..

Bilderna hamnar tyvärr snett från telefonen.. Här busar hon med tjejerna!

Här är avspärrningen till illerrummet.

#5 det är ju en bra lösning för tillfället iallafall :) jag har ju funderat på hur jag ska göra om jag skaffar iller och då undrade jag om man kunde dela av bostaden lite och nu vet jag ju att det funkar om man inte har det för litet :) 

Hehe nu fick jag ju till och med bild bevis på att barn och illrar kan vara med varandra :)

Jag har sex illrar och en 5 årig dotter varannan vecka. De lever runt i hela bostaden förutom sovrummen och badrummen. När min unge är hemma så oftast de instängda i sitt illerrum då en kan vara bitig. Har två som alltid får vara ute när hon är hemma, de andra fyra är lite olika, min dotter får bestämma. Min dotter har väldigt fin hand med djur och jag är inte orolig att hon ska skada dem.

#11 Vad trevligt att få höra att det är så många med småbarn som det faktiskt funkar någorlunda bra för :)

Vad stor din dotter blivit Jossan!! :O Hon var ju bara ett litet knyte när jag var och hälsade på :)

jag tycker illrar är underbara! visst är det jobb med bitträning och låd träning och så men det får man ju stå ut med :) Alla jag träffar är jätte intresserade av lilla Coco och kommer fram och hälsar, gamla som unga har inte stött på någon som inte tyckt om honom :) vill du träffa iller så finns det ju folk här som ställer upp så man får träffa små korvar, det ger en liten inblick i vad man har att göra med :)  Och våran granne har barn som tycker om Coco men hon vågar bara klappa honom om jag håller i honom :) och sen tror jag väll inte man ska ha småbarn i samma rum som ett djur utan uppsikt, blev biten av en golden när jag var liten när ingen var i rummet och allt jag gjorde var att klappa den så jag skulle säga att man inte ska lita på något djur i närheten av barn, men avspärrningar är ju lätta att fixa mellan rummen :)

#13 Jo, jag har funderat på att hälsa på någon men jag bor som på fel ställe.. det finns inte så många här uppe i Västerbotten.

#13 det går fort :)

#14 åh tråkigt :/ men har du vägarna neråt så kan du ju försöka få in ett möte :)

#16 Ja ska kolla upp mer om de där :)

Senast i fredags träffade jag på en sån där jobbig människa.. 
''Dom bara bits osv osv,'' 
Frågade om jag hade barn och jag sa nej. Svaret jag då fick var ''vilken tur, dom där får du göra dig av med innan du skaffar det..'' 
Hon blev rätt tyst när jag berättade att om mitt kompis barn på 2 år sover i soffan på kvällen så kan hennes illrar (2 st) komma upp och lägga sig och sova på henne. 

Skulle aldrig byta bort mina små. <3

#18 det är många som tror att man måste göra sig av med sina djur (i synnerhet illrar och katter) när man skaffar barn.. Har aldrig förstått mig på sådana tankar!? På tal om fördomar så har jag hört; * de biter i strupen om dom kommer åt. * känner de blodsmak så släpper dom aldrig och blir "vilda". * ser dom att det pulserar hugger dom. * man måste lyfta dom i svansen för att inte bli biten.

#18,#19 Jag tycker att det är helt otroligt vad många fördomar det finns om just illrar hos alla djur, det finns fördomar om allt och det tycker jag är fel.

Tycker som JossanH att det finns illermänniskor och alla andra!
Jag har självklart stött på folk som tror att alla illrar är galna och sådär, t.ex. min sambos föräldrar. Men dom flesta är intresserade och tycker det är både roligt och spännande med illrar. 
Sen är det väldigt olika hurdan iller man får tag på så att säga.
Har en supercharmig herre som aldrig biter någon, han pussas istället och han går mer eller mindre alltid på lådan. Sen har jag en ung liten dam som inte vill samarbeta alls, bajsar överallt och bits nästan alltid förutom när man är vid kylskåpet, då försöker hon vara gullig för att få let's bite. 🙂

#0 Jag umgås inte mycket med illerfolk. Väldigt många som hälsar på mig möter iller för första gången. Och nu har jag två stycken supersnälla och nästan helt bitfria illar att stolt visa upp. Den där bitdelen är intressant, de är inte helt säkra med nya människor. Fötter och tår struntar de blankt i, det är något annat, typ vid upplyft… Så jag kan inte hur lätt som helst slänga över en päls till okänd människa… Det blir inte ett superhål, men det blir märken.. Det har bara hänt en gång och de har träffat MASSOR med människor, men jag kan inte blunda för det: iller är ett rovdjur! 

Vad tycker de som träffat mina illrar? Ja, vad jag förstår så tycker de mkt bra om dem, även hon som blev lite nafsad på gillade dem…

Lukten är ett problem. Folk tycker inte om att djur luktar, så bor man i lägenhet kan det bli gnäll. Speciellt om det är knas på ventilationen, vilket det ofta är… Lukt från andras lägenheter skall inte sippra ut, men det gör det. I trappuppgången är det naturligt att det luktar, men inuti din lägenhet skall du bara ha DIN lukt!!! (Så ta reda på hur det är i din fastighet innan du skaffar iller!)

Rumsrenhet är ett problem ibland, ja. Det är inte fullt naturligt för illrar att gå på samma ställe och göra sina behov.

Barn, ja, jag anser att med barn under 10 år skall man alltid övervaka noga när de är med djur. Gärna lära dem hur man hanterar djur osv.

Det jag tycker är synd är att många skaffar iller och sedan omplacerar dem. Många unga illrar måste byta hem. Det är sällan någon skriver "jag tänkte inte igenom köpet ordentligt, men inser nu efter några månader att detta inte är djuret för mig"… Vilket jag dock tror är det nästan alla omplaceringsannonser skulle haft som orsak till omplaceringen om folk vore ärliga.

Så lite sanning ligger det i det du skriver. Något är jobbigt med iller. Något gör att iller inte passar alla. Så DU måste ta reda på om du är en illermänniska eller inte.

❤️

#22 Jo visst är det ju inte helt hundra med illrar och deras omgivning men det är de ju inte med något djur egentligen..  Som jag sa så funderar jag ju på Att skaffa iller men vet inte när det blir. Så ja jag vet att jag måste ta reda på om det är rätt för mig eller inte, det är ju därför jag skrev detta inlägg för att se hur det verkligen var.

#23 Jag ville svara på dina funderingar utifrån mitt perspektiv, jag kan ha andra svar än andra pga att jag inte umgås så mkt med "illerfolk".

Tycker att det är superbra att du tar reda på lite. Om du befinner dig i närheten får du gärna komma hit och se hur det är att leva med pälsar.

Jag glömde en sak. Matning. Väljer du att BARFa dina illrar, vilket jag anser att man bör göra, blir det ett ganska stort extra jobb med en del negativa aspekter som hantering av kött, alltid ha kött i frysen, alltid tina kött, slåss med flugor på sommaren mm.

#24 jo det vet jag har haft andra djur som jag har BARFat så jag vet vad det innebär. :) jag bor i Västerbotten så det är nog lite långt :) annars så had ja komme  förbi :)

Och då vill jag bara flika in att man absolut inte bör helbarfa om man inte är påläst om illerns naturliga kost. Att ge det som komplement kan man alltid göra men att helbarfa utan kunskap kan lätt ställa till med bristsjukdomar och göra mer skada än nytta.

#26 Ja självklart ska man vara påläst, det ska mana ju vara när det gäller allt. Men jag har inte tänkt ha det som hel het heller om jag skaffar iller så blir det torrfoder och något kött nån gång ibland.

#27 fast det finns många som faktiskt inte läser på utan går på barf=bra utan att egentligen kunna sin barf.

#28 Det finns ju tyvärr såna människor också.

#1 Visst är dom så hemska…det är därför jag har haft illrar sedan 1992  😃.

När jag har besökare här som vill veta mer om illrar så framhåller jag ofta den negativa sidan av illrar. Vissa blir då avskräckta, vilket är min mening, och skaffar ingen iller. Vissa skaffar iller ändå och upptäcker efter några månader att illern inte var något husdjur för dom och omplacerar. Hade dom lyssnat så hade inte illern råkat "illa" ut….

Dom som kan se igenom min skräckpropaganda blir ofta "riktiga" illermänniskor. Som står ut med skit i hörnen, sjuttioelvatusen skitlådor, matgömmor, leksaker över högt och lågt, bitmärken på händerna, stulna underkläder, dumma kommentarer från oinvigda, skunkningar, rangbråk osv.

Mitt bästa tips i alla lägen, är att besöka en illerägare. Där kan du på ett enkelt sätt få svar på dina frågor och se hur illrarna verkligen är och bilda dig en egen uppfattning om illern är ett husdjur för dig.

#30 Jag har tänkt att fara och besöka nån när jag far neröver på semester, men just nu är det ganska långt till en illerägare vad jag vet så jag tror inte att det blir just nu iallafall.  Men tack för att jag fick del av dina erfarenheter :)

#31 Bara att höra av dig om du är i närheten av Skövde. Har ju ett gäng på åtta stycken i varierande åldrar 😃.

#32 Oj det var många :) men roligt är de väl?

#33 Det roliga överväger det tråkiga. Jag får många goda skratt och många gråa hårstrån. Alla har sin personlighet och vilja. Jag får också chansen att träffa mycket nytt folk jag inte skulle ha träffat om det inte varit för illrarna. Så, ja, dom berikar mitt liv på ett mycket positivt sätt. Jag hoppas innerligt att du tar chansen och träffar illrar i levande livet 😃.

Har du möjlighet att besöka en utställning, så gör det. Där träffar du många likasinnade, kan träffa olika uppfödare och ställa alla "dumma" frågor du har och träffa mängder med olika illrar. Det är ju en utställning den 8/3-14 i Märsta, http://www.malarillern.com/

#34 Okej, tack! Ska kolla  upp de där :)

#8 "men JÖSSES, har hon en iller på huvudet!?" Sen zoomar jag på min mobilskärm och ser en kanin med floppigt flufföra… Förlåt, OT, men jag trodde jag dog där ett ögonblick. :-D Men en givande tråd och jag ser fram emot mitt besök hos illernettan!

#36 ;P

Jag tycker det är bra att du redan nu börjar fundera och ta reda på hur det är med iller. Jag tycker iller verkar vara ett härligt men krävande djur. Vet att jag aldrig kommer orka med det så därför hänger jag här istället. Och får jag bara chansn ska jag nog hälsa på nån illergalning ;)