Annons:
Etikettermedlemmars-illrarartiklar
Läst 11750 ggr
Madde
2006-09-23 20:17

1:a i Sommartemat - Foto av Velsan

Vinnaren blev Vanja med sitt porträtt av Humla. Vanja har nu skrivit en berättelse om Murgrönans Humla.

**Vinnaren i Sommar Temat - Murgrönans Humla

Vinnaren i Sommar Temat - Murgrönans Humla

**

**Född: 060405
Färg: Viltfärgad, Brun
Vikt: 1100g (Just nu)

**Jag kommer inte exakt ihåg när eller varför jag kom på tanken på Att skaffa iller, men jag kom i alla fall på den idén. Jag läste allt jag kom över, jag funderade länge fram och tillbaka på om iller verkligen var ett djur för mig. Jag åkte på illerträffar, hem till folk med illrar och hängde mer vid illermontern än råttmontern (där jag borde ha stått) på mässor. När jag inte hade träffat någon iller på ett tag så började jag tveka igen, men så fort jag höll en iller i min famn igen så visste jag att det var rätt.

Genom att sitta vid olika forum hittade jag en uppfödare som jag tyckte verkade bra, så jag bestämde att jag skulle ta en valp från henne i första hand. Men hörde självklart av mig även till andra då det är så nyckfullt med illeruppfödning. Uppfödaren skulle ta två kullar, en på en hona som heter Freja och en på en hona som heter Heily. Jag tänkte först ta en från Frejas kull då hon skulle få valpar lite senare, eftersom vi höll på och renoverade uthyrningsdelen i vårat hus, dit jag skulle flytta ner, och ville att allt skulle vara klart där innan jag tog hem en valp. Men rummet blev klart mycket tidigare än väntat, och Heilys kull hade då redan fötts, så jag bestämde mig för att ta en valp ur den kullen istället. Och tur var väl det, för annars hade jag stått utan valp, Freja blev parad två gånger och gick tom båda gångerna.

Humla i sin Humladräkt

Humla i sin Humladräkt

Jag hade träffat både föräldrarna till valparna och uppfödaren flera gånger innan. Men på Spånga djurexpo var det dags för mig att välja valp, Först var jag inställd på den minsta honan i kullen, men det kändes inte riktigt rätt, men så höll jag Humla i famnen och det var kärlek vid första ögonkastet! Jag hade sagt innan att jag skulle bestämma mig när jag väl träffade valparna, eftersom det inte gick att avgöra innan, man måste ju klicka med varandra. Så nu började den långa väntan på att hon skulle få flytta hem till mig.

Jag ville ta studenten först så att allt stoj skulle va över och så jag skulle ha mycket tid för henne. Jag skulle hämta henne söndagen efter studenten, men blev jätte sjuk på studentkvällen så fick skjuta upp det, sen åkte uppfödaren bort så fick vänta ännu längre. Så den 19/6, två veckor efter när jag egentligen skulle ha hämtat henne, och 3 dagar från min födelsedag, var det äntligen dags! Då var Humla nästan 11 veckor. Jag var rätt nervös jag är livrädd för Stockholms lokaltrafik och det var första gången jag skulle åka tunnelbana, men jag grabbade tag i en trevlig kvinna som visade mig vägen, hon skulle med samma tåg. Så kom jag fram till uppfödaren, skrev på kontraktet, pratade lite och sen fick jag ta hem min lilla älskling, det kändes så overkligt! Uppfödaren gjorde mig sällskap till centralstationen, hon skulle lämna en annan iller också. Humla var så mysig och satt innanför min tröja hela vägen hem.

Humla och Jameson leker

Humla och Jameson leker

När vi väl kom hem var det dags att introducera Humla och min jack russel terrier. Jag var helt övertygad sen innan att det skulle fungera. Jameson rörde inte ens råttorna när de sprang runt lösa. Jag satte ner dem tillsammans på golvet. Först blev Humla rädd och väste, borstade upp svansen och försökte hugga Jameson. Och Jameson blev ju lite chockad och visste inte riktigt vad han skulle göra. Så han gjorde några försök till att bita tillbaka, jag särade på dem och höll Humla i knäet, sen när hon hade somnat la jag ner henne bredvid hunden på en madrass. Jameson höll koll på henne så fort hon rörde på sig, nosade lite och upptäckte at hon inte var så farlig. Efter det så har de fungerat hur bra som helst tillsammans! I början var jag lite orolig när de lekte att Jameson skulle skada Humla, eftersom han lekte så hårdhänt. Men nu har de kommit på hur man leker med varandra på ett snällt sätt. Det är jätte kul att titta på dem när de brottas och har sig. Humla tar riktiga språng och hoppar mot Jameson, hon studsar antingen tillbaka och landar platt på rygg eller så far hon rakt över honom, när hon får för bra sats. De är verkliga bästa kompisar!

Humla och Pälsen

Humla och Pälsen

Humla har en illerkompis också, Pälsen heter han, eller han heter officiellt Dominic nu, men kommer för alltid att vara Pälsen. Pälsens ägarinna bor också i Uppsala så vi har åkt på ett par träffar tillsammans och fler blir det. Just nu när jag skriver det här så är Humla och semestrar hos Pälsen och hans matte, Gameover här på iFokus. Så de får vänja sig vid varandra ordentligt, så vi vet att de går ihop när man behöver illervakt på riktigt. Men ska se om jag lyckas få tillbaka henne, hon har visst blivit riktigt populär där borta, och de vill inte riktigt släppa ifrån sig henne.

Vanja och Humla

Vanja och Humla

Humla var för övrigt en riktig liten djävul när hon precis kommit hem, hon bet som bara den och poppade och hoppade runt och var helvild och skulle testa mig, hon bet både mamma och brorsan som är 17, så de blev rädda för henne. Men jag var ju förbered på att hon skulle bitas mycket. Nu efter mycket jobb bits hon nästan aldrig, inte mig i alla fall. Till och med mamma har börjat tycka att hon är söt igen. Hon är en väldigt lugn och fin tjej nu som inte är världens lättaste att busa upp, hon verkar inte vara så mycket för att gå runt och ordna med sina leksaker, hon är mer för mat. Hon älskar allt som går att äta! Speciellt sånt man inte får som glass, grädde, ostbågar, bullar m.m. Men hon kan få smaka lite någon gång då och då när hon ger mig den där blicken, ja ni vet. Hon är jätte duktig på att komma när jag ropar, Hon var med mig, mamma och Jameson ut i skogen och plockade svamp, hon gick lös i en timme, helt utan problem. Hon sprang efter oss och höll koll på vart alla befann sig. Jätte skönt att man kan lita på henne.

Jag är så otroligt tacksam för att jag har henne! Hon är min lilla ängel och Jamesons lekkamrat. Förhoppningsvis kommer hon även få en illerkompis snart också, när jag hittat den rätta.

Jag har aldrig upplevt det som jobbigt att ha iller ändå, jag fick höra att det skulle vara pest och pina hela första året, men även om hon bajsar utanför lådan och när hon tuggade på mig så har de inte varit så jobbigt. Jag var ju inställd på att det skulle vara så. Och har ju uppfostrat en rottweiler, och det var bra mycket jobbigare. Så att ha en iller, eller i alla fall Humla har varit som en dans på rosor… än så länge iaf.

Text av: Vanja Persson

Foto av: Vanja Persson, Tom Lönnqvist och Jessica Lopez

Av: Madde

Datum för publicering

  • 2006-09-23

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Annons:
Madde
2006-09-23 20:50
#1

Jättekul och läsa din artikel om Humla. Nu får man en liten mer inblick i hennes liv. =) Bra jobbat Velsan.

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Faxlin
2006-09-23 21:40
#2

Jättebra skrivet. Skojig läsning. Som Madde skriver, nu vet man lite mer om Humla.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Ferret.YinniZ
2006-10-08 01:44
#3

Jätte bra artikel!:D

Upp till toppen
Annons: