2009-05-08 14:54 #0 av: Faxlin

Huggorm (Vipera berus) är en art inom familjen huggormar.

Utseende

Hanen av huggormen blir i allmänhet mellan 34 till 76 centimeter lång, honan mellan 42 och 78 centimeter. Enstaka exemplar om cirka 100 cm, är kända, speciellt från norra delen av utbredningsområdet. Huggormar har vertikala pupiller (som på en katt till skillnad från snokens runda). Huvudet är brett och platt, med fjäll som är mindre än snokens.

Huggormen har oftast en relativt ljus grundfärg med ett mörkt sicksack-band längs ryggen. Ofta är grundfärgen ljusbrun och bandet mörkbrunt. Hannar som nyss bytt skinn kan ha silvergrå grundfärg med svart band. Det finns också helsvarta - melanistiska - individer. Dessa är speciellt vanliga i skogstrakter, vid sjöar och dammar, längs kuster och på öar. Ärftligheten är inte helt klarlagd, men fler honor än hanar är helsvarta. Det finns även normalfärgade former som saknar sicksackbandet. Nästan alla huggormar föds normalfärgade, men en del blir mörkare med åren.

Svarta snokar och helsvarta huggormar är mycket lika varandra. Ett sätt att skilja dem är att studera huvudet. Snokar har oftast en gul fläck på varje sida av huvudet. Sådana finns inte på huggormar. Vissa svarta snokar saknar dock nackfläckar.

Bilden tagen från Wikipedia. Svart huggorm från Sverige.

Bilden: Svart huggorm från Sverige.

Utbredning

Huggormen finns i östra delen av Europa med ungefärlig västgräns från nordvästra till sydöstra Frankrike och ner genom Balkan. I norr gör den halt vid mellersta Norge samt norra Sverige och Finland. I öster går dess utbredningsområde genom Ryssland över Sibirien (söder om polcirkeln) till Asien. Den finns även i Storbritannien, men saknas i Irland och på Island.

Huggormen är en av de tre naturligt förekommande ormarterna i Skandinavien. Huggormen är, liksom de andra två, snok och hasselsnok, fridlyst i bland annat Sverige - en vild huggorm får avlägsnas från tomtmark, men dödas endast "om detta är omöjligt".

Beteende

Huggormen äter främst smågnagare och näbbmöss. Den kan även ta fisk, grodor, ödlor samt ägg och ungar av fåglar. Ungarna kan även ta insekter och spindlar, även om de oftast inte äter något före den första övervintringen. Huggormen övervintrar i hålor, rösen eller rishögar. Huggormen simmar bra, även om den inte trivs lika bra i vattnet som snoken. Den kan även klättra i träd, även om den inte gör det så ofta.

Huggormen är ovovivipar; den bildar ägg men dessa kläcks vanligen redan inne i moderns kropp och hon föder levande ungar. Parningen sker i slutet av våren och honan föder ungarna i slutet av sommaren. Vid födseln är ungarna knappt 20 cm långa, och kallas äspingar. Det bör dock noteras att ordet äsping har olika betydelser i olika delar av Sverige; i vissa landsändar kallas honan för äsping. Ungarna kan även lokalt kallas för "äffsing".

Huggormens gift

Huggormen är den enda giftiga ormen som finns i Skandinavien. Giftet är en blandning av olika enzymer, och har misstänks ha två funktioner; det används dels till att döda bytet, men (diskutabelt) också för att underlätta spjälkningen av maten. Det verkar i första hand på blodet och blodkärlen; blodkropparna förstörs och kapillärerna går sönder, så att blodet rinner ut i vävnaderna. Ormgiftet verkar även på nervsystemet, och bytesdjuret dör oftast antingen på grund av inre blödningar eller på grund av att hjärtverksamheten eller andningen satts ur spel. På människan får bettet liknande effekter, men verkan är mycket mera lokal än hos en åkersork som snabbt får giftet spritt i hela systemet. För vuxna är ett huggormsbett sällan livshotande. Det har hänt att människor dött efter huggormsbett, då vanligen på grund av överkänslighet (anafylaktisk chock/allergichock) men det årliga antalet dödsfall efter stick av bin eller getingar är större. Ungefär 200 personer per år söker läkarhjälp för huggormsbett i Sverige; till detta kommer dem av de bitna som aldrig uppsöker läkare. Någonstans mellan en tredjedel och hälften av alla huggormsbett är "torra bett" där ormen endast bitit utan att spruta in något gift; detta eftersom ormen skiljer på försvarsbett och bett för att skaffa mat. Korrektheten i detta påstående är dock diskutabelt, v.g. se "ormgift under "Ormens huggtänder eller gaddar. Bettmekanismer ""

Svart huggorm från Polen. Bilden tagen från Wikipedia.

Bild: Svart huggorm från Polen.

 

Artikeln och bilderna tagen från Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Huggorm